Mormor 1968 är hemma hos Otto och Margit, Monica, Tommy och Ingvor.
Mormor firar sin 50 årsdag med massor av blommor och uppvaktningar.
Mormor, morfar och jag är på semester i Idre. Här är vi utanför Idres sjukstuga.
Morfar jobbade som trädgårdsmästare
Det hände några gånger att jag fick följa med morfar till hans jobb. Det var en höjdare för en liten knatte. I alla fall i ett par timmar. :-) Morfar och farbrorn på bilden med kepsen, som jag faktiskt har ett vagt minne av, (fast jag kommer inte ihåg vad han hette), slet och jobbade medan jag lekte runt omkring. Jag hade en fin barndom hemma hos mormor och morfar i Råcksta som skämde bort mig big time.
Jag minns de gånger när jag var för sjuk för att klara mig ute och leka. Då fick jag göra en massa saker man inte får göra i ett hem som till exempel spela hockey, fast med en tennisboll. Det största häftiga minnet var nog ändå när jag fick skjuta pilbåge i hallen - med RIKTIGA pilar som självklart morbror Bernt hade köpt. Men efter ett par dagar och en förstörd köksstol fick jag stå på balkongen och skjuta på ett träd utanför medan grannpojken sprang och hämtade pilarna. Ja, jäklar anåda! Det var tider det. Jag måste ha varit riktigt sjuk eftersom jag inte fick eller orkade gå ut, men jag minns inte det utan bara allt kul som jag fick göra hos mormor och morfar som jag inte fick göra hemma. Men när jag blev allt sämre och hade svårare att gå fick jag även göra en del liknande saker hemma hos mamma och pappa. Jag minns att jag och en kompis kasta kniv på altanen.
Jag minns hur kul det var när morbror Bernt kom och hälsade på hos mormor och morfar när jag var en liten skit. Vi brukade räkna matte, spela schack och ibland läsa serietidningar, minns jag.
Här ser vi djurvännen Bernt som matar svanar och andra småfåglar.
Här ser vi Bernt i unga år.
Morfar jobbade som trädgårdsmästare och ses här med en kollega.
Jag brukade sitta i min morbror Ottos knä och titta på friidrott och dricka kaffe när jag var liten. Tyvärr gick han bort alldeles för tidigt och är saknad precis som mormor och morfar.
Här ser vi morbror Otto och hans fru Margit som var en fena på att göra köttfärslimpa.
Saknaden efter mormor och morfar
Det var en fruktansvärt jobbigt och omvälvande tid de första åren efter att mormor dog. Och ännu värre skulle det kännas när morfar lämnade oss. Saknaden och kärleken efter våra nära och kära är sannerligen starka känslor som både kan vara trevliga och otrevliga. För mig var det skitjobbigt när båda två dog men idag kan jag bara minnas de fina och vackra stunder vi hade tillsammans. Alla andra stunder är som bortblåst ur mitt minne. Det är väl så det ska vara antar jag?!
