Farmor säger att jag får äta med händerna när jag precis har lärt mig äta med sked.

Till en början vågar jag inte riktigt tro på mamma och pappa och farmor...

...men efter ett tag så åker tallriken upp och ner...

Så längesedan men ändå så igår

Det var 1988 på våren som jag träffade Sylvia för första gången. Jag minns hur hon såg till att jag fattade att hon var intresserad. Det var säkert svårt och riktigt modigt av henne för jag fattade först noll att hon var intresserad av mig på det viset. Hur som helst så ramlade pengen ner så småningom och jag bjöd henne på middag - och sedan den kvällen var vi ett par i cirka elva år. Mer eller mindre. Jag har alltid velat ha en stor familj men eftersom ödet ville annat fick vi bara Johannes. Så här i efterhand kanske man kan konstatera att det var tur att jag och Sylvia inte fick fler barn.   När Johannes föddes förändrades hela mitt liv. Jag minns när han, någon timme gammal, låg i min famn inlindad i en handduk. För ett kort ögonblick tittade han upp på mig och det kändes som om han såg rakt igenom hela mig, dåtid och nutid. Det kändes som ett band for igenom oss båda och drog oss själsligen närmare varandra. Det var en stark och märklig känsla, en sådan där känsla som lätt får en rörd och skakad - en form av förälskelsekänslor fast med större djup.   De första åren gick galet fort. Jag jobbade mycket och Sylvia var hemma med Johannes. När han var ett år började han på dagis och då tog hans utveckling fart. Och innan jag visste ordet av så började han på sexårsverksamheten, gick i skolan, började på gymnasiet och gick ut KTH. Sedan var det ut flytt. Vad hände..? Precis så känns det.

När Johannes fyllde 1 år var vi uppe på hotell Årevidden på en semestervecka så farmor fick fira sitt barnbarn någon vecka senare. Temat för dagen var "äta tårta med händerna" vilket Johannes inte riktigt ville tro på, först. Jag menar, först får man lära sig att äta fint med bestick och allt och när man nästan har fått kontroll på det ja, då vill mamma, pappa OCH farmor att jag ska äta med händerna? Okej, säger ni det så!

...och tårtan hamnar på bordet och då....

...kör jag handen rakt ner i tårtan och...

...det är så himla gott med tårta speciellt om man får äta med händerna.

Sylvia och jag som nyblivna föräldrar. Kortet togs 18 juli 1990.

Jag och Johannes tittar på den fina julgranen som plötsligt bara fanns där en morgon.

Johannes, Helen och jag är i Nynäshamn och fikar ute i naturen.

Här ser vi Johannes charma kameran, eller det kanske är pappa han charmar.

Farmor hjälper Johannes med julklappar.

Johannes och jag poserar för fotograf och vännen Valter Hirsh.

Johannes och jag är ute på Djurgården och fikar i det vackra vårvädret.

Johannes förbereder sig på studentfestligheter, en går i vågor två Hammarby!?

Johannes och jag myser ute på altanen med en fika och lite pillande på mobilerna.