Tag Archives: utlandsresa

Min son ska ut på äventyr

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

4237_101280132246_636447246_3075843_3838329_nHan sov till klockan 14 idag eftersom hans flyg går 05:40. Han spriger just nu omkring som en yr tupp och försöker få någonslags ordning på sitt packande och det han ska ta med sig till farmor och Göran i Spanien. Det går framåt fast jag har svårt att se någon struktur i hans framfart.

Jag tror att jag är mer nojig än vad han är. Jag tror inte han har någon resfeber alls, hur nu det kan komma sig? Fast å andra sidan så kommer den nog, strax innan han ska ge sig iväg, resfebern.

JT_smile_bebis200pxDet mesta ska ske i sista stund så Johannes kommer hålla på en stund till innan han är helt klar. Han åker hemifrån kl. 02:00 inatt med pendeln till City och där ska han vänta i nästan en timme innan han kan ta bussen till Arlanda. Sedan bär det iväg till Spanien, Malaga och Almunecar. I en vecka kommer han vara borta.

I en vecka kommer jag inte höra hans ”God natt, pappa!” Det låter larvigt men faktum är att jag kommer längta.

Johannes och rullstolenDet känns som igår då han kröp på golvet och hopp-kröp som en liten groda. Han försökte komma upp till mig i rullstolen från första dagen då han hade lärt sig krypa och innan han var ett år satt han i mitt knä. Han lärde sig att krypa upp på mina ben och sedan hjälptes vi åt den sista biten.

Barn är fantastiska och stora givare av värme och kärlek och en massa finurliga lösningar.

4722_115195232246_636447246_3319448_696902_nNu är han 19 år och ska åka utomlands. Nu är han 19 år och pluggar på KTH. Vart tog alla åren vägen och vart tog alla planer vägen som jag hade, tyst för mig själv, planerat för honom och mig. Vart tog åren vägen? Alla 19 år, vart är dom nu?

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Bettan går mot skroten

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Me_0186Mellan åren 1993 och 2005 väntade friheten varje dag tålmodigt utanför min dörr. Väl ute veck man runt hörnet och där vilade hon ”Bettan” och var alltid redo för nya äventyr. Hon var storväxt, hårdhudad och grå och väldigt snabb för sin storlek. Ibland spann hon som en katt men kunde utan problem vråla som en V8 . Hon var min frihet i tolv undebara år och vi har många härliga minnen tillsammans. Men nu ska Bettan skrotas.

En fredag 1994 på eftermiddagen när vi var ute och åkte, efter två dagars hårt arbetande, skulle vi lämna Antwerpen. Vi hade staden bakom oss och hade fastnat i dom sista rödljusen innan motorvägen bjöd ut sig för långfärd. Något kändes inte bra. Hon var inte alls på topp utan hon kändes lite varm, hostig och reagerade inte på tilltal. Mycket riktigt, när det blev grönt hackade hon sig fram i hundra meter sedan tvärdog hon. Det jobbiga var att hon hade den dåliga smaken att lägga av i samma vägbana som alla långtradare och lastbilar använde. Utan att överdriva kan jag säga att om jag blev förbannad så var jag inte den enda som svor den fredgaseftermiddagen. Jaha, där stog vi. Som ett gäng fåntrattar gapade och skrek vi på varandra om vem som skulle gå ut och sätta upp varningstriangeln.

Utanför sken juli solen och det var väldigt varmt. Bakom oss hade det blivit en enorm kö på bara två minuter. Efter att ha stått stilla i cirka fem minuter kom det ett gäng poliser springande bakom oss och jag såg i backspegeln hur fyra polisbilar hade spärrat av vägbanorna åt höger. Plötsligt knackar det på mitt fönster och där stog en k-pist beväpnad polis. (Jag tror det var en k-pist?) Han knackade en gång till efter bara någon sekund och denna knackning kunde mycket väl ha krossat fönstret. Jag sträckte mig mot knappen som skulle ha vevat ner fönstret men jag hann inte innan dörren åkte upp med en himla fart.

Nu var dom tre stycken beväpnade poliser och han som var närmast mig gapa och skrek något på tyska, tror jag, och om jag fattade honom rätt så ville han att jag skulle stiga ur bilen, att vi alla tre skulle stiga ut ur bilen. Min kompis som kommer från Spanien och med en pappa från Kuba, har ett något kryptiskt utseende, när poliserna såg honom blev de ännu mer på hugget. Polisen viftade med k-pisten igen att vi skulle gå ur bilen men nu började min kompis gapa och skrika på engelska; ”fuck NO..!” Sedan vände han sig mot mig och sa på svenska; ”Tror dom att jag är galen eller, innan jag har hunnit ut så har de jävlarna skjutit mig, dom är säkert rasister och tror att jag är en terrorist. Ånej, jag tänker fan ta mig inte röra mig ur fläcken..! Gör något, Nalle!”. Jag hade pekat på rullstolen flera gånger utan resultat så jag gjorde det enda jag kunde göra: Jag skrek som en galning; INVALIDOS och KRANKENFAHREN något som gick att läsa på min första rullstol som var från tyskland..!

quepasa_meDet fungerade. Alla blev tysta, knäpptysta. Vapnen sänktes och polisen närmast mig såg för första gången att jag satt i elrullstol som jag sitter i när jag kör min bil. Sedan blev vi behandlade som kungar. De fraktade oss till en verkstad där vi fick middag och trots att det var fredag och eftermiddag fixa ägaren till verkstaden ”Bettan”, min bil. Vi fick till och med kaffebröd med oss på resan.

Detta var första riktiga äventyret jag hade med Bettan, min första bil. Jag kommer sakna henne.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button