Tag Archives: tillgänglighet

Utan möjlighet spelar rättighet ingen roll

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

I hela mitt vuxna liv har jag på olika sätt, som styrelseledamot eller med ideellt arbete och civil olydnad eller som anställd, jobbat för att vi med funktionsnedsättningar ska få samma rättigheter och skyldigheter som övriga medborgare. Med en stor portion god vilja skulle jag kunna påstå att vi idag har samma rättigheter och skyldigheter. Problemet är bara att vi inte kan utnyttja rättigheterna eftersom vi inte tillåts göra det. Men skyldigheterna förväntas vi uppfylla.

Det har blivit lite som den elaka men ack så talande anekdoten ”Inga armar ingen kaka..!” så visst fan känns det tröstlöst ibland. Speciellt de dagar när jag tänker på hur länge jag har hållit på. Och tänker jag på hur många vi är som har kämpat tillsammans och som i generationer har jobbat för ett samhälle där alla är lika värda och ska ha samma möjlighet att ta del av samhällets hela utbud – ja, då är det inte lätt att vara positiv eller att orka se framgångarna! Dessa skitdagar börjar oftast med att jag läser en artikel eller att jag får kännedom om kränkande behandling av enskilda personer, där handläggare eller kommunpolitiker helt obegripligt och taget ur luften klarat av att kringgå lag och riktlinjer för att slippa ta sitt ansvar.

Vi får inte möjligheterna
Det underliga är, eller så är det väldigt väl genomtänkt, att vi har i stort samma rättigheter men vi tillåts inte utöva dem. Funktionsnedsatta fick skolplikt cirka hundra år efter den allmänna skolplikten, vi har rätt att åka kommunalt och SJ och vi får inte längre nekas besök av restauranger, teatrar eller affärer, etc. Det finns sedan flera årtionden, från 60-talet och 70-talet, lagar och riktlinjer för att tillgängliggöra samhället. Men även om välviljan har funnits har man struntat i att följa lag och riktlinjer när det kommer till kritan. Alltså vi får inte möjligheterna att utnyttja våra rättigheter. Jag har i dagarna lämnat mitt styrelseuppdrag i STIL – Stiftarna av Independent Living som är en assistansanordnare uppbyggt som ett kooperativ efter Independent Living ideologin. Anledningen är att jag behöver samla nya krafter. Att slåss för att få tillgång till möjligheterna att kunna utöva sina rättigheter har visat sig vara en kamp mer ojämn än den mellan Goliat och David.

Även om David vann över Goliat så är dagens verkligheten en annan. Det är i princip en omöjlig kamp när beslutsfattare och politiker, byggherrar och affärsidkare och ägare till lokalerna skiter i att följa lagar och riktlinjer. Och varför ska dom göra det när inget händer om de bryter mot lag och riktlinjer. Alla skyller på varandra vilket har visat sig vara en lyckad politik för dem. För oss med funktionsnedsättningar är detta oerhört kränkande och frustrerande.

Marschen för tillgänglighet
I STIL jobbar vi intressepolitiskt. Ett viktigt område, förutom LSS/LASS, som vi har prioriterat under flera år är tillgänglighet. Vi anser att otillgänglighet är diskriminering och borde ingå som en naturlig del i diskrimineringslagen. I flera år har vi varit huvudsponsor till Marschen för tillgänglighet och vi har dessutom ett mycket nära samarbete. Lördagen den 13 juni 2009 marscherades det i hela vårt land för tillgänglighet. Du kan läsa DN:s bilaga som kom ut dagen innan marschen. Stycket nedan är från en intervju med Hans Filipsson, språkrör och grundare av ”Marschen för tillgänglighet”.

För Sveriges över miljonen
personer med funktionsnedsättning
innebär det att
man blir utestängd, segregerad
och diskriminerad. Trots årtionden av
goda intentioner, vackert formulerade
politiska löften och konkret lagstiftning
har vi inte uppnått tillgänglighet. Enda
sättet att säkra det är att göra otillgänglighet
till diskriminering.
Det finns redan lagstiftning som är
tänkt att tillgängliggöra Sverige. Planoch
bygglagen har sedan 1966 innehållit
tillgänglighetsregler och lagen om
handikappanpassad kollektivtrafik kom
1979. Det är 43 respektive 30 år sen.
Trots det är 60-90 procent av affärer,
restauranger, biografer, möteslokaler
och andra inrättningar i svenska stadskärnor
helt eller delvis omöjliga att besöka
och använda för människor med
funktionsnedsättning.

”För Sveriges över miljonen personer med funktionsnedsättning innebär det att man blir utestängd, segregerad och diskriminerad. Trots årtionden av goda intentioner, vackert formulerade politiska löften och konkret lagstiftning har vi inte uppnått tillgänglighet. Enda sättet att säkra det är att göra otillgänglighet till diskriminering. Det finns redan lagstiftning som är tänkt att tillgängliggöra Sverige. Plan och bygglagen har sedan 1966 innehållit tillgänglighetsregler och lagen om handikappanpassad kollektivtrafik kom 1979. Det är 43 respektive 30 år sen. Trots det är 60-90 procent av affärer, restauranger, biografer, möteslokaler och andra inrättningar i svenska stadskärnor helt eller delvis omöjliga att besöka och använda för människor med funktionsnedsättning.” Forts följer..!

När..?
När ska det bli en självklar rättighet att alla oavsett funktionsnedsättningar ska kunna ta del av samhällets hela utbud? När ska vi kunna åka kollektivtrafik, SJ, komma in i affärer och andra offentliga lokaler? När kommer vi vara lika välkomna kunder som andra till restauranger och alla de där mysiga pubar och caféer som kan samlas under namnet ”skitiga duken” och finns typ i gamla stan eller runt omkring i ens närområde? När kommer de oroliga eller besvärande blickarna försvinna hos expediter eller hos bio- Konsum- ICA- Vivo- personal och andra affärsinnehavare. När kommer kommunpolitiker och riksdagens politiker att se oss som värdefulla medborgare som med rätt individuellt stöd får möjligheten att bidra till statskassan och samhället i stort? NÄR..?”

Idag nöjer vi oss inte med att bara få existera under överlevnads förhållanden utan vi vill samexistera med övriga befolkningen. Vi vill utbilda oss, vi vill arbeta och bilda familj, vi vill kunna ta en bira med arbetskamraterna efter jobbet utan att dem ska behöva ta hänsyn till vilken krog vi kommer in på, vi är till och med så otacksamma 😉 att vi vill bestämma över våra egna liv. Och för att kuna göra det MÅSTE vi få möjligheterna.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Ett riktigt rövslickeri väntas!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag175px_180609Igår och idag kan man läsa i bland annat DN om hur borgarna lovade 1998 att Stockholm ska bli världens mest tillgängligahuvudstad men man har inte under dessa tio år satt några mål utan man har bara pumpat in pengar. Cirka en miljard. Detta gör mig bedrövad för jag anser att om de som bestämmer hade använt alla pengar till att anpassa otillgänglighet så skulle vi vara mycket närmare politikernas löften och våra egna mål att få vara med i samhället på lika villkor och med samma rättigheter som alla andra utan funktionsnedsättningar.

Jag gissar att vi kommer kunna läsa många artiklar och uttalanden från politiker om att det var den andres fel att vi missade våra mål – en tillgänglig huvudstad år 2010. Det är ju trots allt val nästa år, så förvänta dig inget annat än ett rövslickeri!

Var rädda om er!
Nalle

Share Button
1 3 4 5 6