Tag Archives: Personlig assistans

Vart är vi på väg?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

2012-05-04 12.50.05I slutet av 80-talet när personlig assistans fortfarande var ett försöksprojekt så undrar jag om inte en av de större anledningarna till att projektet fick fortsätta var just det att kostnaderna var mindre när vi fick ta hand om oss själva med hjälp av kontantstöd. En annan anledning var att projektet resulterade i att vi fick en betydligt bättre livskvalité för pengarna. Det var en obeskrivlig känsla av frihet att för första gången själv få bestämma över ens egna liv.

Jag minns rädslan och osäkerheten i början. Det var inte lätt att ta steget mot det för mig okända och lämna den trygga omvårdande värld som jag hatade lika mycket som jag var van vid. Jag hade aldrig tidigare levt på egen hand, fullt ut i frihet, med allt vad det innebär. Men lockelsen att själv få bestämma över sitt liv utan inblandning av skvallrande nyfiken personal som hela tiden skulle ha krismöten så fort man levde lite fick mig att ta steget. Det var en overklig och euforisk känsla att jag kunde avgöra när, var, hur och vem jag skulle få assistans av.

I början visste jag inte hur jag skulle använda mina timmar eftersom livet innan var ovärdigt, innehållslöst och saknade på många sätt livskvalité. Ilska, depression och självdestruktivitet var följeslagare i vardagen, så när jag fick personlig assistans gjorde jag massor av saker första månaden som jag tidigare inte kunnat göra. Bland annat spendera jag en hel dag i stan och fönstershoppa. En annan dag var det krogrunda från eftermiddagen till mitt i natten och så höll det på i någon månad. Eller två. Inte så konstigt med andra ord att man blev som en ko på grönbete om våren. Tänk själv att äntligen få möjligheten att veta vem som skulle komma och hjälpa mig upp på morgonen, med på klädning och frukost samt duschning och toabesök och när det skulle ske och hur länge, etc. Det var galet. På många sätt var det här som mitt liv började på riktigt.

Så länge pengarna gick till personlig assistans det vill säga lön, kringkostnader för assistansen och den administrativa biten som också kunde underlätta ens egna liv som funktionsnedsatt eftersom bägge områdena ligger nära varandra – allt detta var okej så länge pengarna INTE gick till ens privata ficka. Lätt att förstå. Inga problem. Om politikerna inte hade tyckt att det var okej så undrar jag varför de annars tog bort ens handikappersättning som ska gå till merkostnader som den försäkrade har på grund av sitt funktionshinder.

Under flera år var jag fri som fågeln och jag kunde börja fokusera på att leva istället för att få livet att fungera och att ducka för daglig integritetskränkning, diskriminering och hemska bemötanden på boendeservicen. Det tog inte lång tid innan jag hade jobb, bil och familj. Livet lekte. Personlig assistans skulle aldrig ha fått fortsätta och senare bli en rättighetslag om ekonomerna inte såg en vinst eller i alla fall ett status que av kostnaderna och detta i förhållande till ett betydligt bättre liv och leverne. Trots allt resulterade lagen i att många av oss utbildades, började jobba och skaffa familj och bil, etc. Och det mina vänner är klirr i statskassan.

Sedan hände något. Riskkapitalister fick starta assistansföretag och jag minns våra farhågor om att de skulle trimma verksamheten för att tjäna mer på affärerna. Precis det hände och nu har vi en stor debatt om man ska få tjäna pengar på verksamheter som finns till genom skattepengar, LSS & LASS, skola, dagis och äldreomsorg och apotek, etc. Dessa farhågor skrattade man åt eller tystade ner med en fnysning. Riskkapitalisterna gjorde enorma vinster genom dåliga lönerna till personliga assistenter, genom att se till så brukarna/arbetsledarna inte använder hela det administrativa beloppet. Deras vinster gav bränsle åt politikerna som vill spara på LSS och LASS och när några ”smarta” trångsynta personer såg att det fanns rötägg inom denna bransch, vilket det finns inom ALLA branscher – DAAA..!, slog man på stort och fick opinionen att börja tvivla och hokus pokus så kom fuskutredningen till och klubbades senare i riksdagen.

Denna gång skulle man kolla hur mycket det fuskades. Genom att ändra lagens regler hela tiden så fann man ”fuskare” som fuskade fast det inte var med flit..? Hur kan man fuska om man inte vet att det är fusk? Hur kan man kalla det fusk fattar jag inte? Speciellt inte om en del av det så kallade fusket var helt okej tidigare. Efter det började allt fler få indragna timmar eller blev av med alla sina LASS timmar – och nu pratar jag inte om fysiskt friska personer som spelar funktionsnedsatta, nej inte alls.

Förr var personlig assistans billigare än liknande verksamhet i kommunen men tydligen inte idag? Under lagens första åtta – tio år var det en självklarhet att medborgare med funktionsnedsättning skulle ha rätt till ett fungerande liv. Vi var självklart också experterna på våra egna liv och därför var det vi som berättade varför och vad vi behövde assistans med och bestämde utefter det antalet timmar vi behövde för att klara av att leva ett fullgott liv. Idag fungerar det inte så! Tyvärr är det så att många, väldigt många, av oss som mår riktigt dåligt med oro och stor ångest inför 2 års omprövningarna. Allt oftare hör vi skräckhistorier av våra vänner och bekanta där man fullständigt har skitit i om den sökande eller den som tvingas ompröva sitt beslut får de timmar de behöver eller om de blir av med samtliga timmar!

När blev Sverige ett land där ”Bra karl/kvinna reder sig själv! Sköt dig själv och skit i andra!”, är eftersträvansvärt? Jag vet inte men det verkar ha blivit Sveriges politik nu för tiden. Och så undrar vi varför, och upprörs när ungdomarna exploderar. (Nej, jag tycker inte upploppen var bra, inte heller att det finns en orsak till våld och förstörelse. Varken för polis eller upprorsmakare). Jag undrar bara vart sjutton är vi på väg?

Var rädda om er och ta hand om varandra!
Nalle

Share Button

Oanmälda inspektioner och annat kränkande

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Ack så många de är, alla förstå sig påare och ”experter” och politiker som år ut och år in synar lagen om personlig assistans och anser sig ha kunskap nog för att avgöra vad som är skälig assistans och vad som är överförbrukning. Dessa ack så kunniga personer anser sig veta det mesta när det gäller funktionsnedsatta medborgares liv och assistansbehov och vad som borde räknas som grundläggande behov. Fastän i stort sett alla av dessa personer själva inte har funktionshinder eller är i behov av personlig assistans. Är inte det underligt?

Än mer underligt är att i somras lämnade regeringen förslag på förändringar av assistansersättningen och idag lämnar dom sin proposition efter att ha lyssnat till dessa förstå sig påare. För att komma till rätta med fusket och överutnyttjandet föreslår regeringen bland annat ett par saker som jag inte förstår. För det första ska Försäkringskassan eller kommunen få göra oanmälda inspektioner i hemmet om jag har en anhörig som assistent, dessutom kommer mina personliga assistenters arbetsgivare bli skyldig att anmäla om assistansersättningen används felaktigt av assistansanvändare, det vill säga mig. Av ren nyfikenhet vem skall avgöra om jag använder min assistans rätt eller felaktigt? Jag trodde lagen kom till för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva sina liv som de själva finner lämpligt och givande. Inte att någon annan skall avgöra vad som är assistans eller inte.

”Jag vill passa på att ge er som skall göra dessa oanmälda inspektioner en liten brasklapp om att jag inte alltid är hemma. Ibland är jag ute. Eftersom jag har personlig assistans kan jag röra mig ute i samhället precis som dig, så OM jag inte öppnar beror det inte på illvilja utan på att jag försöker leva mitt liv tackvare personlig assistans.”

Jag kan inte heller låta bli att undra hur minister Maria Larsson och utredaren Susanne Billum har tänkt? Det är uppenbart att de inte har en aning om hur, när, vad, var och varför när det kommer till personlig assistans. Om de ska göra oanmälda inspektioner hemma hos mig, vilket dom tydligen ska för jag får assistans av min son ibland, måste de komma efter klockan 22:00 på kvällen för han jobbar oftast nattjouren. Jag undrar vem skall släppa in dom genom porten för efter nio fungerar inte portkoden? Sedan vill jag också passa på att säga att ganska mycket av min personlig assistans sker utanför hemmet.

När politikerna inte hittade andra sätt att dra ner kostnaderna på fick man en ljus idé och så var fusk debatten i gång. Inom alla områden finns det alltid en viss procent som är kriminella och fuskar så även inom personlig assistans. Det kom man på och så började man så sakteliga närma sig slagen under bältet. Att vräka ur sig siffror i våras där dom påstår att 13-18 % av kostnaderna beror på överutnyttjande och att 9-15 % av all utbetald assistansersättning beror på fusk och felaktiga utbetalningar. Siffror som både Försäkringskassan och Riksrevisionen har ifrågasatt.

I en intervju på ILIs hemsida säger utredaren Susanne Billum bland annat att det är rimligt att tro att bristerna i handläggningen även kan leda till att vissa får för lite assistanstimmar men att hon inte vet hur man ska ta reda på hur många som får för få timmar. Det är förbaskat underligt eftersom hon klarade av att ta reda på de siffror nämns vad gäller fusk och överutnyttjande.

Har man levt i ett samhälle som på olika sätt struntade i ”handikappades” (ja, jag skriver handikappade för att påvisa det uråldriga tänket som inte alls ligger så långt tillbaka i tiden), integritet, självbestämmande och livskvalité, ett samhälle som gentilt omhändertog oss för vår egen skull och välbefinnande eftersom vi ändå inte kunde ta hand om oss själva, som ansåg att ett jämlikt leverne på lika villkor med övriga befolkningen i ett tillgängligt samhälle var rena fantasier och en alltför kostsam omöjlighet – är det inte konstigt att reaktionerna på den så kallade fusk utredningen framkallar starka reaktioner och att många av oss mår dåligt och är väldigt oroliga för hur framtiden kommer se ut. Ty idag har vi ännu en gång mött en mörk dag där vi blickar framåt men tvingas bakåt eftersom vår integritet återigen kommer krympa.

Innan jag slutar vill jag med tydlighet poängtera att jag inte på något sätt accepterar fusk eller förskingring av skattemedel eller liknande brott. Inte enbart för att det förstör för mig och andra funkisar utan för att det är kriminellt helt enkelt. Men istället för att jaga brottslingar har regeringen passat på att försämra, försvåra och göra lagen ännu mer krånglig. Att riskkapitalister tjänar miljoner på skattemedel är helt i sin ordning så länge

vinsten är skattad för, men att funktionsnedsatta medborgare får sina assistansbehov tillgodosedda så att de ska kunna leva sina liv på ett sätt som de själva anser värdigt – det är för dyrt och kallas överutnyttjande och fusk, även om skatten är betald. Underbart! Snälla, nyp mig någon så jag vaknar..!

Trots allt, ta hand om er!
Nalle

 

Share Button
1 4 5 6 7 8 21