Tag Archives: familjen

Ibland är det inte lätt!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Det blev en bra dag till slut. Men det var nära att allt gick åt helv..! Färdtjänsten var beställd till tre och jag skulle åka iväg till Solna centrum för att handla presenter till min systerdotter Molly som fyllde 4 år idag.

Molly4_3 Molly4_2.1
MalteMolly4

Bild vänster: Molly skriver. Mitten: Eva, Malte och Erik. Höger: Molly, Frida och Niklas.

Genom åren har jag tyvärr varit tvungen att i sista stund ställa in eller på förhand tacka nej till en massa trevliga sammankomster som min familj och släkt har haft. Det har varit födelsedagar, middagar och annat skoj som jag inte har kunnat varit med på för att jag har blivit dålig eller varit sämre och inte orkat med. Men denna gång verkade det som om allt skulle fungera smärtfritt. (Jösses, ibland är man bra blåögd!)

För att allt skulle fungera utan problem, med tanke på att min assistent jobbade dubbelpass 7-23, skickade jag ett sms till henne igår för att hon skulle veta om vad jag hade för planer för dagen. Jag berättade att jag (vi) skulle åka till Solna centrum och handla presenter och att jag (vi) sedan skulle åka hem till min syster för att gratulera min systerdotter, Molly. Efter att jag hade skickat mitt sms igår kväll dröjde det bara en halvtimme innan jag fick ett svar där hon bad om att få vara ledig mellan 15-23. Snabbt som attan var jag nu tvungen att få tag på en ersättare. Det lyckades, tack o lov.

Det är fortfarande kväll och klockan tickar mot elva, halv tolv. Min mobil började plötsligt larma om att jag hade fått ett nytt sms. Mycket riktigt men denna gång var det assistenten som hade hoppat in som ersättare som undrade om jag kunde få tag på någon annan istället. Jag somnade sent och sov mycket oroligt inatt.

Det är inte lätt att få vardagen att fungera när man hela tiden måste ta hänsyn till andras vardagsproblem!

Morgonen for förbi, likaså förmiddagen. Tre timmar innan färdtjänsten skulle komma hade inte medicinen börja fungera än. Jag visste inte om jag skulle kunna åka eftersom assistenten som undrade om jag kunde få tag på någon annan inte svarade i telefon. Som det såg ut hade jag inte någon assistent som kunde följa med. När klockan nästan var halv tre så ringde hon till slut och sa att hon var på väg.

Det blev en underbar eftermiddag och kväll med god mat och dryck och presenter till mina syskonbarn, kaffe och tårta, och just nu i skrivande stund sitter jag vid altan dörren och göttar mig tillsammans med min son – och hans mökar..! Men fy och usch sluta Johannes! Jag kan ju inte andas, fy vad det..! Host, host, flämt och tårögd av skratt vi går mot natt.

God natt allihopa och…
Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Trevlig kväll hos syster avbröts abrupt av färdtjänst

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Mina syskonbarn, Molly och Malte, har blivit så stora. Det var ett bra tag sedan vi sågs. Men idag hade två upptagna familjer lyckats hitta tid där vi hann träffas och umgås över en bit mat och efterrätt och lek.

Efter någon timme eller två hade den värsta rädslan och konstigheterna över funktionshinder och rullstolen gått över. Det blir lättare för dem varje gång vi ses. Idag hann vi också leka lite, Molly och jag. Barn är så härliga i sin nyfikenhet och ärligheten slår aldrig fel. Efter ett tag, i leken, kommer frågorna om varför min fingrar ser ut som de gör och de jämförs med de egna fingrarna. Och det finns aldrig något konstigt svar att ge ett barn som undrar varför jag ser ut som jag gör eller varför jag sitter i rullstol.

– Kan inte du göra så här? Frågan ställs samtidigt som hon sträcker ut och spretar med fingrarna åt alla håll.
– Nä, jag kan inte det. Mina fingrar har blivit så här bara.
– Jaha.
– Konstigt va?
– ja, lite. Och så börjar vi skratta båda två medan leken fortsatte. Efter en stund var det dags för nästa fråga.

– Björn, jag kan gå!
– Ja, det kan jag också men…
– Ja, men bara så här lite avbröt hon mig och visade mig med sprattlande ben.
– Ja, jag kan bara gå en liten bit. Konstigt va?
– Mmm, lite. Efter en stund kände jag Mollys hand på min och hon såg grubblande ut.

– Björn..? Jag har naglar.
– Ja, men det har ju jag också.
– Ja, det har du ju. Och så var leken igång igen.

Det var så kul att få umgås och känna hur flera hinder revs omkull. Denna gång träffades vi så länge att rullstol och funktionshindret och nästan all blyghet försvann. En underbar känsla när man bara vill omfamna gullungen. Barn är helt klart ballast och bäst när det gäller att riva hinder och fördomar.

Tiden sprang iväg och en mycket trevlig eftermiddag och kväll med en skön kompott av lek och vuxensnack avbröts av en förtidig färdtjänst som ringde på min mobil och undrade OM jag skulle åka färdtjänst idag..? Det var bara att ge sig iväg men jag kunde inte låta bli att lite demonstrativt dra ut på tiden.

Om barn är bäst så är färdtjänsten sämst. Så är det bara!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button