Category Archives: Attityder & fördomar

Torsdagsaktionen XL Rosenbad

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

I morgon torsdag, den 30 maj, genomför DHR torsdagsaktionen XL. Från och med nu kommer Unga Synskadade att medverka på torsdagsaktionen. Funktionshinderrörelsen har under flera decennier kämpat för att Sverige ska bli tillgängligt för alla medborgare och att otillgänglighet ska klassas som diskriminering. Politikerna beslutade runt millennieskiftet att senast år 2010 skulle Stockholm vara Europas tillgängligaste huvudstad. Självklart blev det inte så.

Redan år 2003 började Marschen för tillgänglighet sitt marscherande, en demonstration som ökat i både antal demonstranter och antal orter man demonstrerat i. Lördagen 26 maj 2012 genomförde Marschen för tillgänglighet sin tionde demonstration på en mängd orter. Syftet med marschen är att kräva en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av människor med funktionsnedsättningar. Liknande lagar finns redan i bland annat USA (1990), Australien (1992), Storbritannien (1995), Hong Kong (1995), Sydafrika (2000), Frankrike (2005) och Norge (2009).

Fast politikerna har hållit på mer än tjugo år och utrett anser man att otillgänglighet inte är grund för diskriminering i den nya diskrimineringslag som började gälla 2009. Fast att det fanns ett förslag som de flesta i riksdagen sägs ha varit positiva till så lyftes den delen bort av regeringen. I november 2010 gick remisstiden ut för förslaget i promemorian Bortom fagert tal (Ds 2010:20) att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering.

TYSTNAD OCH NONCHALANS FRÅN REGERINGEN

Trots att det är 2 1/2 år sedan remisstiden gick ut möts vi med tystnad och nonchalans. Så nu är det dags att gå från ord till handling, promemorians titel talar sitt tydliga språk, mer om det kan man läsa på DHR:s hemsida. På grund av att inget händer tog DHR initiativet inför Internationella funktionshinderdagen år 2011 till en aktion som går under namnet Torsdagsaktionen. Så från 1 december har de varit på plats utanför Rosenbad varje torsdag mellan klockan 08:00 – 09:00. Det är då regeringssammanträdena går av stapeln. Det har nu gått 923 dagar utan handling från regeringen. De har hållit på med de svar som kommit in i mer än 2,5 år, utan att klara av att få fram ett lagförslag.

Torsdagsaktionen XL imorgon 30 maj mellan klockan 08:00 och 09:00 utanför Rosenbad.

Ni alla som har varit där och som kommer dit i morgon rockar fett! Big time!

Ta hand om er!
Nalle

 

Share Button

Små viktiga framsteg

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Ibland kan livet såväl som det politiska livet då det alltför ofta går hand i hand bjuda på små framsteg. Det är sannerligen en skön känsla. Men först måste jag dessvärre säga några ord om Carema och andra företag med riskkapitalister i ryggen som håller på med verksamheter som personlig assistans och äldreomsorg och som har kritiserats duktigt den senaste tiden. En rättmätig kritik med hemsk eftersmak och som ger obehagliga scenarier för den med empatiförmåga. För egen del räds jag att det så småningom kommer att visa sig att Carema historien och försämringarna inom personlig assistans är ett politiskt sanktionerade företeelser och att det finns många fler sådana. Tyvärr finns det bakåtsträvare som verkligen inte vill veta av dessa framsteg. Av ekonomiska skäl förstås men också av ideologiska.

Men nu till det positiva. Jag har berättat om det förr. Att jag titt som tätt får frågor om mitt funktionshinder. Ganska ofta får jag också frågor om vilka kommunens- och statens ansvar och skyldigheter är och om jag tycker det har blivit bättre eller sämre från förr i tiden. Sedan har jag märkt att man frågar inte lika ofta varför jag sitter i rullstol utan nu för tiden vill man veta mer praktiska saker istället.

Det kan låta ungefär så här, ”Hur är det att sitta i rullstol?” eller ”Är det inte jobbigt att inte kunna gå eller att röra dina armar som du vill?” Några återkommande favoritfrågor de senaste åren är, ”Blir du inte förbannad när du inte kommer in i en affär? Jag skulle bli galen och stämma dom” eller ”Är det inte jobbigt att hela tiden behöva tänka på sånt som vi andra tar för givet och inte ens tänker på?” Som sagt var är det sällan man undrar varför.

Att frågorna om varför inte ställs lika ofta idag tror jag beror på att vi är betydligt mer upplysta vilket också för med sig det positiva att man har lättare att sätta sig in i olika situationer och föreställa sig hur det skulle vara att till exempel leva med ett funktionshinder. Förutom det självklara att man på grund av fysiska problem inte kan röra sig lika obehindrat och därför måste använda rullstol så inser man ganska snabbt att man skulle vara samma person som tidigare. Man skulle ha samma känslor, behov, drömmar och förhoppningar. Att så många har börja förstå, något så självklart, att ”funkisar” är vanliga personer med samma behov, drömmar och önskemål som andra utan funktionsnedsättningar är verkligen någonting positivt. Man har till och med börja förstå att det är omgivningen och politiken som förs som sätter käppar i hjulen, så att säga.

Om det nu finns så många där ute i landet som ser oss som ”vanliga” medborgare varför har inte tillgänglighetsarbetet kommit längre? Varför fortsätter man att hindra den positiva utvecklingen för personer med funktionsnedsättningar?

I denna positiva förändring av attityder finns ett synsätt hos en del politiker som försvårar betydligt arbetet med att funktionsnedsatta medborgare ska kunna ta del av samhället på lika villkor, skyldigheter och rättigheter som alla medborgare. Tyvärr verkar det finnas de inom politiken som väljer att se på denna positiva förändring på ett barnsligt sätt där resonemanget, som det känns, låter som en tolvårings: ”Om de nu vill bli behandlade som vanliga utan särbehandling och inte bli sedda som funktionshindrade så ska de inte heller ha så mycket stöd och hjälp heller”. Självklart är vi fortfarande i behov av stöd för att kunna utöva våra rättigheter och skyldigheter. Utan detta stöd återgår vi till att bli endast vårdpaket utan rättigheter och mänsklig värdighet. Tyvärr måste jag säga att på en del områden har vi börja gå åt det hållet, åt det som en gång var.

Lite kul att veta i sammanhanget är att året 1923 bildades De Vanföras Väl i Göteborg som tjugotvå år senare, ungefär då när Elvis Presley sjöng och vickade på rumpan till tjutande flickors stora förtjusning och föräldrarnas förskräckelse, ändrades De Vanföras Väl sitt namn till De Handikappades Riksförbund, DHR.

Det gäller att ta vara på tiden väl, att smida medan järnet är varmt och att inte lyssna på rykten om att vargen kommer. Det finns mycket som blivit bättre mot förr men det finns betydligt mer kvar att göra innan funktionsnedsatta medborgare kan kalla sig för medborgare.

God Jul på er alla!
Nalle

Share Button
1 2 3 4 5 6 33