3 minuter, 39 sekunder

Don Juan i rullstol – skrattretande!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag_ansikte200pxJag har aldrig varit någon fan av förändringar. Snarare tvärtom. Men när livet stannar upp under långa perioder och likgiltigt blänger på mig med ett slags status que uttryck – ja, då händer någonting inom mig och frustrationen växer sig allt starkare. Först kommer tristessen som en present vackert inslagen i frustrationen alla färger, sedan är det dags för de existentiella frågorna som ett brev på posten. Och sedan blir jag förbannad.

När vardagen tenderar att upprepa sig själv likt de underbara tecknade Disney figurer i Djungelboken, jag tänker givetvis på gamarna och när Mowgli uppgiven vandrar omkring i djungeln och stöter på dessa retsamma gamar, ”hördu, vad ska vi hitt på? Jag vet int? Hitt på nått!, etc.”. Ja, då kommer de trista existentiella frågorna fram och jag börjar fundera över varför just jag föddes i denna tid och i denna kropp som fysiskt inte klarar av nästan någonting av alla de saker som jag har velat göra och vill göra. Att vår skapare inte skulle ha humor är jag ett levande exempel på att så inte är fallet. Vad kan vara mer ironiskt än att skapa en människa med bollkänsla och ett stort intresse för fotboll och sedan sätta honom i rullstol – man kan ju inget annat göra än att skratta åt eländet.

Alltid redo
Sedan har vi don Juan biten i mitt liv. Okej, jag vill inte jämföra mig med världens bästa älskare genom alla tider men det finns en sak där jag mycket väl skulle kunna knäppa honom på näsan och det är min sexuella energi. Om jag säger så här; jag har aldrig varit en scout men jag är född alltid redo! Frågan om varför jag föddes i just denna tid är kanske inte så konstig med tanke på att utseendet spelar så stor roll i vår tid. Med en sexuella energi som skulle kunna avväpna don Juan är frustrationen ett faktum. Att sätta en man som don Juan i rullstol är inte bara skrattretande utan en enorm utmaning. (blink, blink,) Ni skulle bara veta vad man kan hitta på i en rullstol/elrullstol. (he, he, he,)

Allt detta har givetvis färgat mig men ibland är det som om alla dagar, veckor och år flyger förbi utan att göra avtryck på min väg här i livet. Det känns som om jag inte skulle existera. Nu låter det hemskt allvarligt och förvisso finns dagar då jag kan hålla mig för skratt. Speciellt när allt slängs ner i en påse och skakas om. Påsen innehåller då fördomar, otillgänglighet, handläggare från försäkringskassan, arbetsterapeuter och läkare och alla dessa politiker som smiter ifrån sitt ansvar och legaliserar diskrimineringen genom sin bristande handlingsförmåga. Men längst ner i påsen ryter den fotbolls hungrige och den sexuella energin som de senaste åren har slagits mot frustrationens galenskap.

Men livet fungerar okej, inte bra – men okej. Fast när nuet börjar blänga mot framtiden då blir jag obekväm och rädd för hur länge jag ska orka med. Sedan kommer sorgen. Fast när pensionen kommer varje månad på 11,5 lax och hyran på 8 lax skall betalas då upprepas behovet av att se framåt hur jag och min son ska klara oss 3,5 lax. I över sju år har jag slagits med alla dessa problem och jag ser bara en lösning. Det finns bara en sak för mig att göra – Jag får börja som gigolo! ”Im just a gigolo and every where..!”

Nöjd med mitt liv – så här långt!
Även om framtiden känns långt ifrån lockande att tänka på och planera inför så undrar jag om smärtan och ensamheten fortfarande kommer måla min vardag? Nej, jag är inte deppad – livet är ibland bara lite väl överväldigande och jag börjar bli förbannad!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Kommentera här!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *