Anna och Katarina poserar för bror sin som är en ypperlig mobilfotograf, NOT :-)

Katarina och Anna tar för sig av middagen.

Vera och Molly i soffan. Det är dags för Molly att öppna sina födelsedagspresenter.

Mina underbara systrar

Mina systrar är bland det käraste jag har. Ja, det vill säga efter Johannes, mamma, Bernt, Göran och mina syskonbarn och mina personliga assistenter och deras barn och mina gamla hundar, och så har vi tiggaren på hörnet och så..! ;-) (Nej, då. Jag skoja bara. De är världens bästa systrar, big time.)

Katarina Jacobsson, som är min äldsta lillsyrra, bor i Skåne tillsammans med Lasse och sina barn och har så gjort i många år. Man skulle nästan kunna säga att hon har blivit en skåning. :-) Katarina pluggade i Skåne när hon var ung och då träffade hon Lasse, sin blivande man. Nu visade det sig att Lasse var en trevlig påg, fast han håller på MFF och har fått hela sin familj att göra detsamma. ;-)

Anna Axell, minstingen bland oss syskon, är en klok lillasyster som fortfarande bor i Stockholm fastän hon har gift sig och skaffat familj. :-) Fast någonting måste ha hänt när Anna var liten? Jag menar, mamma kanske tappade henne i golvet eller något för Anna och hennes familj har valt att bosätta sig i Solna. Och att hålla på AIK. ;-)

Här ser vi en bakåtlutad och avslappnad Valter i väntan på att något ska hända.

Här ser vi Malte och Valter som sitter och myser framför kameran. :-)

Fr vänster: Valter, Katarina och Vera och bakom ser vi Melker och Lasse.

Hemma hos familjen Jacobsson

I september 2015 åkte jag ner till Lund för att hälsa på min syster och hennes familj. Det som var den stora skillnaden från andra gånger jag åkt ner till familjen Jacobsson var att jag för första gången åkte tåg ner till Lund. Annars brukar jag åka riksfärdtjänst med specialfordon, dvs en färdtjänstbuss. För att komma på och av tåget kändes det lite som att spela rysk roulette, Plattan som lyfter upp en är minimal för en Permobil, men väl uppe på tåget gick det bra. Det gick också betydligt fortare att åka tåg ner än vad det gör med bil så nästa gång jag ska hälsa på syrran och hennes familj, eller ha semester i Lund, blir det tåget ner istället för riksfärdtjänst.

Min lilla semesterresa varade i fem dagar. Jag bodde på hotell mitt i centrala Lund så jag trivdes som fisken i vattnet. Men ingen semester utan strul. Jag skulle åka till min syrra och äta middag men det skulle visa sig att jag med mina utomlänsbiljetter skulle få svårt att beställa färdtjänstresa. De hade ingen buss ledig för att köra mig. Så här i efterhand så är det komiskt för faktum är att det blev ett språkligt missförstånd mellan den skånska telefonisten och mig. Något senare när jag ringde och beställde en annan resa, passa jag på att beklaga mig lite över den urdåliga servicen att inte ha lediga taxibilar/bussar ute en helg som denna, hörde jag hur telefonisten lät som ett frågetecken. Hon frågade mig lite försynt om det var jag som skulle åka taxibuss med utomlandsbiljetter? Tydligen låter utomlänsbiljetter likt utomlandsbiljetter. De trodde att jag skulle åka till Köpenhamn. Hur tokigt kan det bli?

Om jag hade struntat i föreskrifterna till dessa utomlänsbiljetter - att kunden måste uppge att de åker med utomlänsbiljetter - och bara beställt en taxibuss till och från hade det med all säkerhet gått bra. Nu var ingen skada skedd för Katarina och Lasse kom in till  Lund och så gick vi på restaurang istället.

Oftast har jag bott hemma hos syrran när jag har varit nere på besök, men eftersom syrran bor i ett hus med trappor i har jag numera svårt att sova över. Därav hotellvistelsen vilket var en positiv överraskning både vad gäller anpassning och att jag bodde mitt i centrum. Bara det att ta kvällspromenader i Lund var en häftig upplevelse. Nästa gång kommer jag åka ner när det är sommar - men när det kommer att ske får vi se.

Här ser vi två finingar, Johannes och Vera.

Här ser vi min syster Katarina med sin dotter Vera som är så söt så.

Jag kunde inte låta bli att ta ett foto medan Valter och Vera åt lunch. LOL