Jag har alltid tyckt om att skriva. Mellan åren 1988 och fram till år 2001 arbetade jag som anställd journalist och som redaktör på två tidskrifter inom handikapprörelsen. Den första tidningen hette Hillebard och ägdes av DHR UNG. Hillebard finns inte kvar och DHR UNG heter numera Förbundet Unga Rörelsehindrade. Den andra tidningen heter DHR Nollåttan och ägs av DHR Stockholmsavdelningen. Under denna period blev jag mer och mer intresserad av annat kreativt arbete inom tidningsbranschen därför började jag jobba mer med sättning, layout och typografi samt annat redaktionellt och kreativt arbete.
Min reumatiska sjukdom och konsekvenserna efter den med en jobbig smärt problematik har sett till att jag inte längre klarar av att arbeta. Speciellt inte inom denna ganska stressade bransch som stundtals kunde bjuda på galet högt tempo. Men eftersom min journalistiska ådra fortfarande pumpar i mig, fast antagligen också för att jag tillhör en minoritet som dagligen ifrågasätts, diskrimineras och utestängs ifrån samhällets naturliga samvaro som om det vore den självklaraste sak i världen, har jag återvänt till min penna och mitt skrivande.
Om jag nu inte längre kan arbeta som anställd på en stressig redaktion var jag tvungen att hitta något annat att göra för att få känna mig nyttig, värdefull och uppskattad. Vägarna till Rom är som bekant många och det är också vägarna till beslutsfattarna, det vill säga politikerna. Viktigt är att komma ihåg att politiker bara är förtroendevalda och kan därför väljas bort om de inte lyssnar eller håller vad de lovar. Får man inte politikernas intresse finns ju alltid massmedia och Ni som läser det här. Folket. Sveriges medborgare. För att nå ända fram behövs dock ett brinnande engagemang, en vass penna och stort tålamod plus vårt nya sätt att nå ut och påverka på – att skriva på nätet! Blogga, Twittra och Facebook(a) med mera!
Som man, pappa, reumatiker med funktionsnedsättningar och användare av elrulle och personlig assistans kommer en del av mina inlägg att handla om det. Därför känns det extra kul att hälsa alla er välkomna som inte har någon egen erfarenhet av hur det kan vara att leva med funktionshinder i Sverige. Självklart är alla varmt välkomna att läsa min blogg som också kommer bjuda på inlägg om vardagens erfarenheter, med eller utan subjektiva iakttagelser ur ett funkisperspektiv, plus en och annan dikt om kärlek och det vi kallar för livet.
Jag hoppas mina inlägg kommer beröra dig på ett eller annat sätt och att du delar med dig av dina åsikter och tankar genom att kommentera mina texter. Det är betydligt roligare att blogga om det droppar in kommentarer lite då och då. Jag lovar att svara så fort jag kan. Återigen. Varmt välkommen till Nalles tankar från roten.
Ta hand om dig!
Björn A.Thorén
(dvs Nalle.)