Tag Archives: vänskap

Vår tid är så värdefull

Här om dagen fick jag, för andra gången på kort tid, reda på att en vän till mig har dött och att hon också dog för flera år sedan. Även om hon hade sitt liv och jag mitt hade jag velat om så endast över telefon underlätta och fått ge tillbaka en bråkdel av allt hon gav mig. För många år sedan var hon och jag nära och under en period hade vi en intimt relation utan förpliktelser. Vi var unga och båda i stort behov av bekräftelse så vi förlorade oss i förälskelsens extas medan våra själar gick hand i hand vilse bland alla berusande känslor.

Även om vi aldrig blev ett par var vi ändå betydligt mer än bara varandras KK. Vi har inte setts eller pratat med varandra på många år och nu är hon borta. Vi kommer aldrig igen att prata, skratta eller krama om varandra. När jag tänker på det gör det ont.

Jag minns hennes skratt som alltid smittade av sig och hur lätt jag kunde förlora mig i henne när mina ögon mötte hennes blå och jag kan fortfarande minnas hur gott hon doftade. Om hon inte ville förföras eller förföra kunde jag skönja ett leende och genast letade mina ögon efter hennes skrattgropar. Hon var tokigt vacker. Är vacker!

Hon får mig att skratta, fortfarande. Jag vill inte gråta, vill inte att hon ska se varför mina tårar trillar nedför min kind, för våra gemensamma stunder målar mest upp tokroliga minnen som får mig att skratta, eller sådant som ingen har med att göra. Skit, om jag ändå hade..!

Min vackra vän, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, vi kommer fortfarande att dela humor och skratta åt tokroliga händelser från förr och framtid, vi kommer busa i tanken och säkerligen också dela en och annan intimare stund från våra unga år. Jag saknar dig oerhört och innan du vet ordet av är vi tillsammans igen och larvar oss.

Alla ni i mitt liv som lämnat min tid har fått mig att inse hur oerhört värdefull vår tid är och att vi borde ta väl hand om den. För att göra det vill jag fylla min tid med sådant jag älskar och sätter värde på. Förutom att göra det vill jag välja mina vänner och umgås mer med mina nära och kära – för innan man vet ordet av kan något hända för varken ni eller jag vet vem eller vad morgondagen har kvar.

Ta hand om er alla!
– många välmående och stärkande kramar.
Nalle

Share Button

Dumt nog öppnade jag min dörr

Jag har verkligen lärt mig mycket. Livet har läxat upp mig med ödmjukhet och samtidigt hånat mig genom att sätta på mig dumstrutens vara. Där insåg jag att kärlekens tårar lätt kan glöda samman två själar, eller bränna dig så illa om du ej är vaksam att du inte längre känner dig förmögen att älska. Aldrig igen. Lika enkelt kan din allra käraste släcka förälskelsens eld du så länge saknat, och det fort – innan du ens hinner känna att ditt hjärta redan har börja leta efter nytt syre att andas ihop med.

Dessa nya andetag ger hopp om att åter få glöda, att hitta henne – hon som alltid skall vara vid din sida, en kärlek och vän som får evigheten att kännas allt för kort, plötsligt rider vi där längs med lyckan på livets vågor. Där ord, hur dyra och heliga de än är, saknar värde utan uppbackning av hjärtats agerande och gemensamt handlande.

Jag har verkligen lärt mig mycket. Klädd i kärlekens färg märker jag att denna soldat har blivit sårad, en vän knackade nyss på min dörr. Dumt nog öppnade jag. Dumt nog släppte jag in henne, in i mitt trasiga hjärta där minnen från historiska slag fortfarande bjuder på obekväma vägar som smärtar vid beröring. Dumt nog öppnade jag min dörr. Ej beredd kläddes jag i den rödaste av färger, med dörren på vid gavel, jag öppnade min dörr. Men aldrig mer. Aldrig mer.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4