Om minnet inte sviker var det hösten 1989, (eller om det var 1990?), som jag var på ett stort evenemang i närheten av Strängnäs som hette ”Vi som bestämmer år 2010″. Det var ett stort projekt anordnat av Fryshuset och Anders Carlberg som samarbetade med massa ungdomsorganisationer. På detta evenemang fanns ett projekt som hette ”Ett hus för alla” som skulle spegla framtiden där ungdomarna fick fixa och dona med olika sorters verksamheter och ta med det dom tyckte var viktigt. Hela konceptet var super intressant eftersom det var ju dessa ungdomar som skulle börja bestämma runt år 2010.
Jag minns att min arbetsgivare DHR UNG, De Handikappades Riksungdomsförbund, (som idag heter Förbundet Unga Rörelsehindrade), var med på ett hörn. Vi var ett ungdomsförbund och tillhörde också dom som skulle växa upp och som skulle bestämma år 2010. Eftersom vi pratade om framtiden trodde vi att Anders Carlberg och Fryshuset och gruppen av samordnare ville ha vår expertis gällande tillgänglighet, framför allt gällande projektet ”Ett hus för alla”. Men också hur vi på ett bra sätt skulle få ungdomar med funktionsnedsättning att ta sin självklara plats i samhället. Men ack vad vi bedrog oss.
Jag och min boss var tillsammans med ett flertal ungdomsförbund på två av Anders Carlbergs möten för att planera ”Vi som bestämmer år 2010″ och speciellt ”Ett hus för alla” som var byggt i flera våningar. Vi tog upp tillgänglighetsaspekten och hur viktigt det var att ett framtida hus som var till för alla inte fick utesluta någon. Men som de flesta av er kan gissa fanns det ingen vilja att ens anstränga sig till att anpassa detta hus vilket skulle ha varit världens enklaste sak om de hade lyssnat på oss från början. Nej, som vanligt var man bara intresserad av att ha med en eller några ungdomsföreningar inom handikapprörelsen för att det såg bra ut på papperet.
Vi som har levt ett tag och har ett eller flera funktionsnedsättningar känner igen oviljan hos politiker och makten att skrida till handling och verkligen göra samhället tillgängligt för alla. Dom flesta av oss känner också igen folks attityder, eller ordbajsande när de uttrycker åsikter om saker de inte vet något om eller väldigt lite om. Som till exempel när Harald Ullman och hans PR byrå skiter i att göra sitt två våningstält tillgängligt i Almedalen men föga överraskande. Nu var inte det här ”Ett hus för alla” men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om Harald Ullman hade fixat ett tillgängligt tält OM ”Ett hus för alla” hade varit tillgängligt? Hade det varit en självklarhet idag dryga tjugo år senare att ALLA ska få vara med i ett hus för alla?
Självklart tycker jag det var tråkigt att Ullmans tält inte var tillgängligt men det som jag förfasas över är Haralds FB vänner som skiter ur sig den ena käcka lustigheten efter den andra över att personer med funktionsnedsättning inte kunde vara med och att en del av oss har reagerat negativt på att tältet inte var anpassat. Jag tycker också herr Ullman visar en anmärkningsvärd flathet när även han försöker dölja detta i lustigheter. Som socialdemokrat så trodde jag att du tillhör de som kämpar för att alla medborgare har ett lika värde och att vi alla ska få vara med i alla hörn av vårt samhälle, privat som kommunalt och statligt. Jag är i och för sig van att utestängas men jag är inte van att personer gör sig lustiga eller kommer med bortförklaringar som ”det kom inga hit som satt i rullstol”. Det är lika illa som Pizzerian som hade två trappsteg in i sin lokal men väl inne hade de en jättefin handikappanpassad toalett som de senare tog bort och ersatte med ett black jack bord. När jag frågade varför i jösses namn de hade tagit bort handikapptoaletten sa de bara, ”Ja, men det kom ju aldrig någon hit som satt i rullstol..!” Daaaa! Jag bad dem att ta bort trapporna om de ville ha besökare som satt i rullstol.
Nej, Det hade varit bättre, till och med acceptabelt om du bara hade sagt, ”Aj, skit också. Jag tänkte inte på det. Sorry men nästa gång så ska vi fixa så det fungerar”. Angående Pizzerian så har de inga trappsteg längre så nu kan jag komma in där men det blir stora problem om ölen rinner till för den anpassade toaletten lyser fortfarande med sin frånvaro. Men varje resa börjar ju med ett steg så vem vet – snart kanske jag till och med kan supa mig full där?
Apropå alkohol. Den av Harald Ullmans vänner, jag tror du heter Stefan, som ansåg att man inte ska dricka när man använder Permobil kan jag berätta en nyhet att samma regler gäller för fotburna som för oss som använder däck med elmotor. Så länge vi inte ger oss ut i trafiken är allt frid och fröjd. Skulle vi bli så packade att vi raglar omkring gäller samma regler som för dig som är fotburen.
Per Åhlström, varför inte ha både gnällspiksdetektor och åsiktdetektor nästa år?
Ta hand om er!
Nalle
