Tag Archives: STIL

Två viktiga texter

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Idag när politiker och försäkringskassan gör allt för att förstöra och urholka LASS och personlig assistans vill jag publicera två texter som jag har ”snott” från Stils hemsida. Jag vill sprida dessa texter.

Stils krav för ett bättre Sverige (text 1)

Lagen om rätt till personlig assistans (LSS) är en unik lag som 1994 gjorde det möjligt för personer med funktionsnedsättningar att leva självständiga liv. Nu är lagen under attack. Vi tycker att år 2010, när till exempel Stockholm utlovats vara världens mest tillgängliga huvudstad, borde vara ett år när politiken syftar framåt. Valåret 2010 borde lyfta fram allas rätt till sitt eget liv, på sina egna villkor. Vi kräver tillgänglighet och möjlighet till utbildning, arbete och föräldraskap. Vi kräver mänskliga rättigheter, helt enkelt.

Individen ska bestämma över sitt liv. När bedömning av personlig assistans sker ska stor hänsyn tas till den enskildes frihet och rätt att själv bestämma över sitt liv.

Respektera den personliga integriteten. Bedömningen av personlig assistans måste göras med respekt för den personliga integriteten. Att klocka toalettbesök i minuter och sekunder är inte acceptabelt.

Lägg ansvaret för den personliga assistansen på staten. En grundförutsättning för att garantera den personliga assistansen för individen är att hela ansvaret läggs på staten.

Bort med 20-timmarsgränsen för grundläggande behov. Oavsett hur stort någons assistansbehov är, ska individen ha rätt till personlig assistans genom staten. Den tjugotimmarsgräns som används idag bygger på ett föråldrat synsätt och slår väldigt hårt mot vissa personer som är i behov av assistans.

Rätt till assistanstid till förfogande. Rätten att ha assistanstid till förfogande måste arbetas in i lagtexten så att inga missförstånd angående detta kan uppstå.

Möjlighet till föräldraskap och arbete. Rättigheten att få personlig assistans för att kunna arbeta eller vara förälder ska arbetas in i lagtexten. Om grundläggande behov ska finnas kvar vid bedömningen av assistans ska arbete och föräldraskap ses som grundläggande behov.

Otillgänglighet är diskriminering. Otillgänglighet ska klassas som diskriminering enligt lagen.

Sveriges skolor ska vara tillgängliga för alla elever. Regeln att friskolor kan neka elever med särskilda behov måste tas bort.

Kräv tillgänglighet vid offentliga upphandlingar. Till exempel ska de tåg som kör på Sveriges järnvägar vara tillgängliga för alla resenärer.

För Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige

——————————————————————————————————–

Krav för ett bättre skydd genom lagen (text 2)

Varje individ måste få bestämma över sitt eget liv. Vid behovsbedömning för personlig assistans ska därför stor hänsyn tas till den enskildes frihet samt dennes rätt att själv bestämma över sitt liv utifrån varje individs unika förutsättningar, behov och intressen. Ett schablon- och schematänkande innebär generalisering och begränsningar i vardagen, något som övriga medborgare inte skulle vara beredda att acceptera. Vår rätt att leva som andra garanteras av skilda FN-konventioner och tilläggsprotokoll som Sverige under åren ratificerat.

Lägg hela ansvaret för den personliga assistansen på staten. En grundförutsättning för att garantera den personliga assistansen är att hela ansvaret läggs på staten.

Bort med 20-timmarsgränsen för de grundläggande behoven.Oavsett hur stort någons assistansbehov är, ska individen ha rätt till personlig assistans genom staten. Den 20- timmarsgräns som tillämpas bygger på en politisk kompromiss som bortser från de assistansbehövandes verklighet. Gränsen om 20 timmar visar sig ofta godtycklig och slumpmässig samtidigt som den slår väldigt hårt mot de individer som inte uppfyller 20-timmars kvoten.

Rätt till assistanstid till förfogande. Rätten att ha assistanstid till förfogande måste inarbetas i lagtexten så att risk för missförstånd undviks.

Rätten till föräldraskap och arbete. Rättigheten att erhålla personlig assistans för att ha ett arbete och/eller vara förälder ska inarbetas i lagtexten. Om grundläggande behov överhuvud ska finnas kvar vid bedömningen av assistans ska också arbete och föräldraskap ingå som grundläggande behov.

Emma Johansson, ordförande, 0707-87 03 95, emma.johansson@stil.se | Jonas Franksson, styrelseledamot, tel 070-990 77 72, jonas.franksson@stil.se

—————————————————————————————————-

Vi måste hela tiden vara på vår vakt för att få behålla det vi engång vunnit. Och det gäller inte bara LSS och LASS utan allt som har med medborgarskap, medmänsklighet, rättigheter och skyldigheter, utanförskap och tillgänglighet samt attityder gentemot personer med funktionsnedsättningar. Vi måste ALLTID ligga minst ett steg före.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Rättighet eller bara möjlighet till värdigt liv?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag har många gånger berättat hur enormt stor skillnad det är på mitt liv före och efter 1990 då jag för första gången fick smaka på frihet och livets möjligheter genom STIL och personlig assistans. Fyra år senare när LSS-lagen och personlig assistans klubbades igenom som en rättighetslag av en enig riksdag, var friheten och livets möjligheter inte längre bara en dröm som jag kunde väckas ifrån, eller?

Redan innan jag blev arbetsledare 1990 i STIL, Stiftarna av Independent Living, hade Independent Living med sin ideologi och sitt nya tänk och envishet åstakommit massor för människor med funktionshinder, (det är tackvare Independnet Living och STIL som personlig assistans kom till). Idag är det nästintill en självklarhet för de flesta av oss att människor med funktionshinder ska ges samma möjlighet att bestämma över sitt liv, sin tillvaro och ha full delaktighet och jämlikhet som resten av befolkningen. Denna medborgarrättsrörelse med sitt kamratskap och erfarenhetsutbyte har alltid legat som en grogrund och fungerat som ett stärkande ideologiskt tänk för hela min existentiella utveckling efter 1990. Det gav mig mod och styrka att växa som människa. Och jag växte snabbt som tusan! Vägen till den jag är idag har i och för sig varit lång och svår med svekfulla gropar. Hur lång vägen har varit och hur mycket jag har utvecklats går kanske att förstå om jag beskriver var jag befann mig i början och hur jag såg på mig själv.

En spegelbild av samhällets attityder
Jag var en spegelbild av samhällets syn på funktionshindrade medborgare. Ni har säkert hört talas om, eller själva varit med om, den pinsamhet som ganska ofta uppstår när en person som aldrig har pratat med någon i rullstol tvingas göra det av någon anledning. Jag har oräkneliga gånger blivit klappad på huvudet eller kinden och blivit tilltalad som om jag var en liten pojk och/eller så har den osäkra personen hellre pratat med min assistent över huvudet på mig. Idag är det inte lika vanligt fast jag råkar ut för det hälften av gångerna jag är ute på stan och handlar, och det ska kanske tilläggas att jag inte är den blyga typen. Men med en sådan intelligensbefriande- och omhändertagande syn på funktionshindrade sågs vi mer som patient än medborgare. Självklart levde jag också upp till min spegelbild och var en tacksam och intetsägande mönster invalid med ett starkt självförakt och mindervärdeskomplex, som senare resulterade i destruktiva uppror. Men det är en annan story.

I min ungdom trodde jag på fullaste allvar att mitt liv var mindre värt än en person utan funktionsnedsättning. Mitt självförakt var så starkt att jag trodde att ingen kvinna skulle kunna älska mig eftersom min kropp är ful, stel och söndervärkt. Ett ensamt liv utan familj och barn väntade så det var svårt att finna mening. Tyvärr var mina vänner lika attitydfulla och färgade av samhällets utseendefixering, som jag själv, och kunde säga saker som, ”men det måste du ju förstå att kvinnor vill ju ha riktiga män och inte någon invalid i rullstol! Varför skulle dom välja en halv man när det finns hela?”. Som ni hör var vägen smärtsam och lång. Men någonstans där (runt 24 års ålder) började min resa på allvar. Fast det var längesedan nu och mycket har hänt sedan dess.

STIL och Independent Living = Personlig Assistans
Det är tackvare Ed Roberts, Judith Heumann och Adolf Ratzka plus en handfull andra medborgarrättskämpar från bland annat USA och Sverige som har gjort det möjligt för mig och tusentals andra personer med funktionsnedsättningar i Sverige att växa som människor och leva ett meningsfullt liv med allt vad det innebär. Mänsklig värdighet uppnås med så enkla medel som att kunna bestämma själv över sitt dagliga liv! När man ska gå upp eller lägga sig, när man ska gå på toa, duscha, städa, laga mat, etc, etc. Men värdighet handlar också om hur jag vill leva, om jag vill skaffa familj och vad jag vill utbilda mig till och jobba med och om jag har någon hobby jag vill hålla på med. Allt det här och annat där i mellan som de flesta tar för självklarhet var en omöjlighet innan LSS och personlig assistans.

Idag, tackvare personlig assistans, känner jag mig nästan som en fullvärdig medborgare, (ja, så fullvärdig som samhället år 2008 tillåter mig att vara). Det förekommer fortfarande utanförskap som enkelt skulle kunna lösas genom att göra samhället tillgängligt. Det finns andra länder som är betydligt mer tillgängligt än vårt land.

Vad har lagen betytt för mig?
Jag blev modig som bara den. Jag skaffade familj och blev pappa, utbildade mig till journalist och jag började jobba, tog körkort och köpte bil och  jag startade ett litet företag. Stil med sin Independent Living filosofi har lärt mig att det ÄR jag som är specialist på mig själv och att jag var tvungen att ta tillbaka makten över mitt eget liv. När jag tänker tillbaka får jag mardrömmar och blir lätt arg och ledsen. Förr var det så kallade ”specialister” som talade om för mig vad jag behövde och inte behövde. Jag undrar hur dom tänkte egentligen? För vem kan vara mer specialist på mig och mina behov och hur jag vill leva mitt liv än undertecknad. Det kan aldrig någon politiker eller handläggare, tjänsteman, läkare, arbetsterapeut eller kurator veta bättre än jag själv. Oavsett om de jobbar på försäkringskassan, länsstyrelsen, socialstyrelsen eller på sjukhus.

En medveten politisk slakt av medborgerliga rättigheter
En av anledningarna till att det skrivs så mycket negativt om personlig assistans just nu är på grund av LSS-kommitténs slutbetänkande som de lade fram i slutet av augusti 2008. Det gjordes efter fyra års utredning med direktiv på besparingar så kommittén lade fram ett kraftigt sparförslag. Men både Independent Living Institute och socialstyrelsen hävdar att personlig assistans är samhällsekonomiskt betydligt billigare än kommunal hemstjänst. Dessutom är kvaliteten på personlig assistans utanför kommunens hemtjänst bättre. Läs DN:s artikel.

LSS-kommittén och sittande regering med en riksdag som godkänner med sin tystnad kommande sparförslag som är inget annat än ett jättekliv tillbaka till 1980-talets handikappolitik och mot den förnedring många av oss fortfarande minns.

Det verkar som om det finns krafter som vill få oss att återgå till tiden innan LSS och LASS, till ett gammalt och förlegad handikappolitik, när LSS-kommittén döper slutbetänkandet till ”Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning”.  Med en sådan rubrik undrar jag vart rättigheten tog vägen? Jag undrar också om det ska heta Ny lag…. för är det inte en reformering av en befintlig lag?

Till alla assistansanvändare och personliga assistenter – sitt inte och vänta på att andra ska agera åt dig utan det här handlar om ditt liv och din existensiella rätt till ett värdigt liv, det handlar också om dina timmar och din lön! – Så nu är det dags att vi alla tar bort tummarna ur häcken och organisera oss, skriv och klaga och demonstrera fram vårt missnöje. Upp till kamp!

Tillsammans är vi starka!
Nalle

Share Button
1 2