Tag Archives: staten

Det gäller att aldrig tappa glöden

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

…publicering av text från mina anteckningar på facebook.

Nej, jag pratar om livets glöd. Att orka med att leva, vara glad, trevlig, skratta, tro, ge och ta emot trots det helvetiska motstånd många av oss råkar ut för. Jag pratar inte enbart nu om funktionsnedsatta personers liv utan om ditt liv för dig som känner igen sig. Om livet, för oss som känner igen sig, enbart skulle gå ut på att leva, att utbilda sig och förhoppningsvis få ett arbete, bli förälskad och skaffa familj och få barn och fortsätta med allt det som kallas leva livet – så skulle nog vi anse att livet lekte. Att vår tillvaro var kantad med livets guld.

Många, och då menar jag verkligen många, av oss har inte den lyxen att bara kunna få leva livet utan vi måste, (om vi har en funktionsnedsättning och/eller tillhör dem som behöver olika sorters stöd för att klara av att leva), söka tillstånd, läkarintyg och bedyra att vi visst är värda att leva våra liv. Och det är inte ett läkarintyg eller tillstånd som behövs utan det är många och de flesta av dessa skall också sökas på nytt, om igen, gång på gång, på gång..!

Vårt land är avlångt och består av kommuner och landsting och så staten så det gäller att veta vem du ska smöra kråset på för smöra och ställa in dig kommer du att behöva göra många gånger. Inte hos alla handläggare eller andra kommun/landstings ansvariga för det finns de som är bra, fast de brukar aldrig få stanna speciellt länge innan de byts ut. Det är till och med så att även om du har lagen på din sida händer alldeles för ofta att du kommer behöva smöra och klappa personen medhårs som står mellan dig och beslutet du behöver för att kunna leva ett drägligt liv.

Efter att ha hållit på så här i drygt trettio år är det inte utan att det börjar ta emot. Det börjar bli allt lättare att se det hemska och dåliga i vårt samhälle. Jag vet inte om det beror på att det har blivit sämre, vilket jag tror är anledningen, eller om det beror på att jag bara är så jävla trött på att hela tiden behöva förnedras, diskrimineras, utestängas och förlöjligas genom att jämt och ständigt behöva bli ifrågasatt och få svara på samma frågor.

Ja, jag sitter i elrullstol, nej, jag kan inte gå på toa själv! Hur lång tid ett toalett besök tar? Jo, det beror på men jag skulle gissa..? Hur många gånger jag går på toan per dag..? Nja, det beror på men jag skulle gissa..? Om jag kan äta själv..? Laga maten, skära maten, hälla upp mjölk eller dryck? Städa, handla, vattna blommor – om jag skulle kunna tänka mig ha plastblommor..? Kan du klä på/av dig själv..? Nej, det kan jag inte alls..! Om jag tror att jag kommer bli bättre..? NEJ DET KOMMER JAG INTE BLI UTAN JAG BLIR BARA SÄMRE OCH KOMMER SÅ SMÅNINGOM ATT BLI SÅ DÅLIG ATT JAG..?

Varför jag är arg..? Jo, det beror på att jag har fått svara på typ samma slags frågor sedan jag var 18 år och ni borde ha vetskapen om att jag är kroniker, att jag blir bara sämre och därför borde ni fatta att om jag inte kunde klä på mig eller gå på muggen själv för 25 år sedan så kan jag inte det idag heller. Ni borde ha hyllkilometer med utfrågningar och svar på dessa frågor. Varför ska jag behöva utredas vart annat år när det gäller vissa saker och varje är när det handlar om andra saker? Va fan tror ni jag har genom gått ett 20 tal operationer och sitter i elrullstol för att kunna blåsa staten eller kommunen så jag kan få leva ett liv ”UNDER” existens minimum? Vilken briljant livsplan!!

Okej, nu har jag svalt den sista biten ilska och är tillbaka igen. Livet skulle som sagt var bli enormt mycket enklare utan all denna förnedring som så många av oss måste stå ut med bara för att få våra rättigheter tillgodosedda. Nej, det gäller att inte tappa glöden, att orka fortsätta dansa i denna vansinniga dans.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Jag känner inte igen mitt eget land

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442
"Sluta simulera!"

"Sluta simulera!"

Jag känner inte längre igen mig i mitt eget land som har blivit alltmer individualistiskt och egocentrisk. En kamp att få politiker och andra makthavare att förstå att vi ”funkisar” inte är stöpta ur samma form utan att vi, precis som alla andra, är olika med olika behov. De flesta av oss tycker säkert att varje människa är unik och lika mycket värd. Det tycker de flesta politiker också när det är valår och med full skattkista. I slutet av 80-talet och tio år framåt måste det ha funnits ”plenty” med klirr i skattkistan för det var då en enig riksdag stolt antog lagen LSS och LASS. Närmare bestämt 1994.

Plötsligt skulle ”Svensson” och samhället se funktionshindrade som vanliga samhällsmedborgare. Nu fanns det till och med en lag på att vi skulle få de medel som behövdes för att uppnå ett så kallat normalt och värdigt liv. Insatser efter individuella behov blev en självklarhet åtminstone för en generation som har växt upp i detta himmelrike där personlig assistans är en självklar rättighet och inte ett resultat efter ett långt krigande mellan olika synsätt på vad som är rimligt för att uppnå mänskligt värde. Insatser efter individuella behov är en självklar rättighet och därför borde ”en för alla” lösningar kännas förlegad och dammig. Borde det inte ligga i varje politikers intresse att ha flexibla och individuella lösningar så att insatser kan göras där de behövs. Det låter väl skitbra! Eller? (I vilken jävla dröm då?)

Åh, 1994. Det var vansinnigt längesedan. Säkert en sådär 6-10 LSS och LASS utredningar sedan. Där varje utredning har haft en öppen eller dold agenda att spara. Spara! Spara!! Flexibla och individuella lösningar börjar ligga oss i fatet nu när försäkringskassan ”tolkar” lagar som fan läser bibeln och skyller på politiker. Och politiker förklarar och skyller på försäkringskassan. Som jag ser det har vi snart gått varvet runt. Om vi inte är beredda att ge insatser efter individuella behov så kommer det att skita sig. Grundligt. Allt som då finns kvar är en statlig eller kommunal ”en för alla” lösning. Genom sina snilleblixtar att det är billigare att bygga grupp bostäder, grupp boenden, boenden med särskild stöd och service, etc. ser de endast kortsiktiga ekonomiska lösningar. Man är duktig på att se vad saker kostar och urdålig på att se vad resultaten och konsekvenser drar in ekonomiskt – på lång sikt.

"Ett värdigt liv är alldeles för dyrt!"

Debatt om värdigt liv
Jag undrar när debatten om ett värdigt liv åter ska ta fart. Sedan en tid tillbaka har jag inte kunnat arbeta. Det har gett mig en ny insikt i hur det är att leva utanför arbetsmarknaden och behöva förlita mig på den lilla välfärd som idag existerar. Jag har sjukpension, bostadsbidrag och/eller bostadstillägg plus handikappersättning – än så länge, och personlig assistans mellan 17 – 24 tim/dygn.

Det ekonomiska stöd som finns fungerar inte alls för den lilla grupp jag tillhör. Stödet är inte i proposition till behoven. Den stora lägenhet som jag måste bo i på grund av skrymmande hjälpmedel och assistansen är på tok för dyr i förhållandet till sjukpensionen och det man kan få i bostadsbidrag/tillägg. Hyran plus el kostar nästan lika mycket som sjukpensionen, bostadsbidraget/tillägget och handikappersättningen tillsammans. Efter att ha betalt hyran plus el har jag cirka 1500 kronor kvar som ska räcka till övriga räkningar. Mat och kläder eller saker till hemmet eller annat husgeråd är minst sagt eftersatt. En annan lyx som jag och min son heller aldrig unnar oss är semester eller annan samkväm såsom bio eller äta ute, etc.

Godkänt genom regeringens agerande
Det är helt tydligt för mig att med denna regering är jag med och betalar mest i förhållande till den inkomst jag har för vår personliga assistans och övriga LSS kostnader. Samtidigt finns det forskning som påvisar att personlig assistans har minskat kostnaderna med åtskilliga miljarder mellan 1994 – 2004 i förhållande till vad hemtjänst och liknande hade kostat under förutsättning att regeringen följer sina egna lagar och regler. Men denna vetskap och genom att leva i denna verklighet där regeringen visar alla våra samhällshörn att det är okej att öka klyftorna genom sitt agerande, att det faktiskt är skillnad på folk och folk, gör mig riktigt förbannad. Hur kan regeringen, eller någon alls, tycka att det är okej att de som är beroende av vårt lands stöd och skyddsnät ska betala en stor del av det själva? Eller att vi skall vara med och betala för att arbetande ska få 1500 mer i plånböckerna och för att de rika ska bli ännu mer rika – bara för att de, ”Alliansen” ska bli så populära att de blir omvalda.

Vår rädsla att idioter utnyttjar samhällets skyddsnät har gått över styr och blivit en mycket farlig politik som inte alls är så långt bort ifrån ett elitistiskt tänk med ett samhälle som är uppbyggd av och för produktiva dugliga medborgare. Jag känner igen det tänket, den ideologin från någon annanstans..?

Det kanske inte är så konstigt att jag känner som jag gör och att jag känner det som att Svensson bara lallar runt i sitt lilla lalla land och försöker populistiskt välja vilken ideologisk och politisk fråga som ska stödjas detta år, (det gäller att veta vad som är inne även politiskt…), medan politiker leker sandlåda med varandra i hopp om att få synas mest i rutan. Klyftorna växer inte som vanligt mellan de rika och de som arbetar utan klyftorna verkar växa mest mellan Svensson och de medborgare som idag kippar efter andan i hopp om att överleva ett tag till.

Ett mänskligt liv, eller lidande, verkar inte ha samma värde eller betydelse längre? Värde och betydelse har fått en vriden form som inte stämmer överens med bilden om vad mänsklighet är. Inte förrän vi tar på oss konstiga politiska glasögon och tittar från deras horisont blir bilden normal, eller åtminstone acceptabel. Varför är det så? Varför har det blivit så här? Politiker vill att vi ska tänka stort och vad som är bra för den stora massan. Av väljare då, antar jag? Det är oerhört svårt att vara objektiv eller att ”see the big picture” när man själv tillhör dom där. De som är sjuka, de som inte klarar av att arbeta längre, de (o)produktiva. De ny fattiga!

"Sjukskrivning..? ALDRIG!"

En individuell skam och lidande
När behoven inte tillgodoses individuellt är det individen som lider. Det har visat sig vara ett ensamt lidande där många sjuka och/eller funktionshindrade inte längre klarar av en vardagsekonomi vilket orsakar ett psykiskt lidande och enorma skamkänslor. Ett lidande som läggs ovanpå sjukdom och/eller funktionshinder och som har vid flertal tillfällen resulterat i att individer till och med väljer att avsluta sina liv. Skammen är individuell och för stor och tung att bära! – Så jag förstår mycket väl varför politiker inte vill debattera på individ nivå.

Alliansen vill inte veta av sådana här historier. Man vill inte veta av att sjuka och/eller funktionsnedsatta mår allt sämre psykiskt för att de inte får de ekonomiska möjligheterna att i lugn och ro rehabilitera sig där det är möjligt. Och om man nu inte klarar av att arbeta pga sjukdom eller funktionshinder och medicinering så ska man inte tro att man har rätt till ett värdigt liv. Nej, det ska per automatik innebära fattigdom för så är det ju i USA. Det roliga är att USA och andra länder har ganska länge kikat på Sveriges sociala skyddsnät. Det skyddsnät som en gång fanns.

Hur skall riksdagens ledamöter kunna veta…
En riksdagsledamot tjänar cirka 58 200 kr i månaden efter en löneökning runt 3500 kronor. Och talmannen får nästan det dubbla, cirka 100 000 kronor i månaden. Vicetalman får nöja sig med cirka 80 000 kronor i månaden. Det känns inte så kul att deras lönehöjning per månad är cirka en tredjedel av min hela månadsinkomst. Jag missunnar inte dem sin lön. De är med all säkerhet värda lönen. Men jag skulle vilja se en möjlighet att kunna leva på min sjukpension, eller åtminstone överleva. Idag måste det till inkomstbeprövade förmåner såsom bostadsbidrag/tillägg och handikappersättning som är till för att täcka fördyrade levnadsomkostnader på grund av funktionshinder. Ca. 1100 kr/mån. Vilket skämt!

Kära arbetare, medborgare, i morgon kan det vara du som sitter här i mina kläder. Tänk på det när 1500 kronor mer i månaden smakar gott. Tills vi möts…

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2