Tag Archives: stat

Duktigt!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag har funderat en del runt alla dessa asylboenden/flyktinganläggningar som har utsatts för bränder runt om i vårt avlånga land. Hittills är det tretton boenden eller planerade boenden som stått i lågor där förövarna vill visa omvärlden att hit är inga flyktingar välkomna. Och jag tror de flesta kan rasisternas anledningar till att inte ta emot flyktingar – det kostar för mycket och staten och kommunerna har inte råd att ta emot fler flyktingar, eller de tar våra jobb, etc, etc..

Jag vill inte på några vis bagatellisera dessa rasistiska och människofientliga handlingar ty de är vedervärdiga och fula. Men jag undrar hur dessa rasister tänker? Tror de verkligen att några bränder kan skrämma iväg flyktingar som är på väg hit från krig, förtryck och annat jävla elände? Och om det nu är så dyrt att hjälpa flyktingar borde det anses vara en pinsamhet att öka på den kostnaden genom att bränna ner en massa kommunhus och andra lokaler. Det borde ju öka på kostnaderna något enormt med all den kommunala och statliga insats som nu genomförs. Duktigt!

Ta hand om er.

Kramar!
Nalle

Share Button

Så krångligt som möjligt

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

(jag var tvungen att ändra lite..!)

När man inte vill tala sanning och samtidigt inte vill ljuga har vi människor en tendens till att börja svamla en massa skit. Ni har säkert varit med om det någon gång? Ni kanske till och med själva har använt er av svävande ordbajseri för att slippa undan den där jobbiga frågan. Skulle ni mot förmodan inte ha det så vet jag att ni många gånger har hört på teve och radio hur politiker och andra medieskolade högdjur och beslutsfattare slingra sig och svara på allt utom på journalisternas frågor. Att få god dag yxskaft att låta seriöst och trovärdigt som om man säger något verkligen viktigt är, enligt mig, en otäck konst som vissa behärskar som om de var födda med en gåva medan andra lär sig det efter hand. När våra folkvalda politiker svarar svävande och aldrig ger ett rakt svar blir jag arg och börjar tappa förtroendet för personen och tänker genast att de har något att dölja.

För cirka 15-20 år sedan hade försäkringskassan en drive för att bättra på imagen där de gick ut på gator och torg runt om i landet för att berätta om vad de håller på med och vad man som medborgare i Sverige har rätt till för hjälp. Jag minns detta för jag lånade ut min bil, en anpassade Chrysler Grand Voyager, åt Huddinge försäkringskassa. Bilen stod parkerad vid Älvsjö station tillsammans med en handfull handläggare och andra som arbetade på myndigheten. Jag var där nästan hela dagen och visade förbipasserande hur bilen var anpassad och alla var oerhört imponerade över anpassningen och att jag som var så pass ”handikappad” kunde manövrera en så stor bil. Jag visade bilen för säkert hundra personer medan de ifrån försäkringskassan berättade om deras verksamhet och vad man kan få hjälp med. I princip alla som jag visade bilen för undrade varför inte flera körde sina egna bilar istället för att åka färdtjänst plus att de sa sånt som att ”om skattepengarna går till sådana här saker betalar man gärna skatt” eller ”det är skönt att se att skatten går till bra saker också”.

Nyfikenheten var stor och frågorna många och de ville veta en massa saker om hur jag klarade av att leva ett så rikt liv som jag verkade göra – och jag berättade mer än gärna. Vi kom in på personlig assistans och hur viktig den rättighetslagen är och hur mitt liv såg ut tidigare innan personlig assistans. Då var jag 100% sjukpensionär, bodde på en institution och gjorde ingenting om dagarna. Ett år efter jag hade blivit beviljad personlig assistans hade jag ett arbete där jag jobbade 50%, jag hade blivit pappa och några år senare skulle jag ta körkort och köpa bil. Livet gick sin gilla gång och för första gången i livet kände jag mig respekterad och en samhörighet med övriga i vårt land. Jag orkade arbeta i tolv år innan jag blev för dålig år 2001, men trots att jag inte arbetade längre fungerade mitt liv tackvare den personliga assistansen och övriga insatser och ersättningar från försäkringskassan. I alla fall några år till.

När jag svarade på besökarnas frågor kunde jag ofta känna en stolthet över att Sverige var ett bra land. Det låter kanske lite larvigt men så var det. Väldigt många av dem jag pratade med kunde säga saker som att även om det kostar en massa pengar så är det bättre att betala något som man vill ha än att köpa något ingen vill ha och syftade på institutioner, hemtjänst och liknande.

Det började bli allt svårare runt år 2003/2004 och idag är respekten borta och samhörigheten obefintlig. Den ekonomiska situationen för oss funktionsnedsatta som inte kan arbeta har blivit allt sämre för varje år genom att man har försämrat villkoren på flera håll för oss som behöver stora lägenheter, hjälpmedel och färdtjänst, eller liknande. Men det som skrämmer mest är att all denna försämring sker samtidigt som riksdag och regering medvetet försämrar vår möjlighet till att leva ett värdigt liv – lagen om personlig assistans. Lagen har aldrig varit så hotad som nu och makten använder fula metoder som ”fusk” precis som regeringen gjorde med sjukförsäkringen. Man letar reda på några idioter som fuskar och så blåser man upp det med hjälp av massmedia och så lägger man fokus på att förändra folkets syn på lagen. Det har hänt mycket på dryga tjugo år där funktionsnedsatta har gått ifrån att vara en hjälplös patient som måste omhändertas till medborgare till kriminella fuskare. Wow..!

Som sagt så var det länge sedan jag var med bilen på Älvsjö station och även om man kan få hjälp ifrån försäkringskassan idag också så är det helt annorlunda. För att få den hjälp du behöver måste du ha massor av skinn på näsan, vassa armbågar och talets gåva och sist men inte minst viktigt så måste du ha ton av tålamod. Du ska helst ha en examen i statsvetenskap, juridik eller vara grävande journalist eller liknande och det är bara för att ta reda på vilken hjälp som finns att få och vart du ska vända dig och vad som krävs av dig som sökande. Om du vet vart du ska vända dig, förstått vad som gäller och hur du ska söka finns fortfarande risken till avslag. Med andra ord har våra folkvalda politiker i stat, landsting och kommun gjort det så krångligt att det i praktiken nästan är omöjligt att lära sig vad som gäller och vart man ska vända sig och skulle du lyckas med det ja, då ändrar de reglerna och lagarna.

De har gjort det så krångligt att om du skulle fråga en politiker eller till och med en handläggare på försäkringskassan eller någon liknande person på kommunen om vilka regler som gäller skulle du antagligen få lika många olika svar som personerna du frågar. Ju fler frågor du har som de inte kan svara på eller om du råkar veta vilka dina rättigheter är och påpekar det skulle du antagligen anses vara besvärlig. Om det är något jag har erfarenhet av i min kontakt med försäkringskassan är att om jag anses vara besvärlig då uteblir bifall.

Om nu lagar och regler som finns för att underlätta livet för människor med funktionsnedsättning är uppdelade på stat, kommun och landsting varför nöjer sig dom inte med det. Varför måste de grena upp de ytterligare inom varje myndighet? Som till exempel hjälpmedelscentralen och bostadsanpassningen, färdtjänst och riksfärdtjänst, etc. När jag anpassade lägenheten kontaktade jag en arbetsterapeut och sedan bostadsanpassningen men för att få en dörröppnare till ytterdörren och en port telefon kontaktades hjälpmedelscentralen. När jag tog körkort och köpte bilen och fick den anpassad behövde jag kontakta arbetsförmedlingen, försäkringskassan och hjälpmedelscentralen. Jag behöver väl inte säga att jag också måste införskaffa läkarintyg till varje del och så är det varje gång. Det blir dyrt om man bara har sjukpensionen att leva på – men det är en annan story.

Jag är inte förvånad att det är så här krångligt med tanke på att det är våra svävande och ej rak på sak politiker som beslutar allt. Det jag däremot undrar är om de har gjort det krångligt med flit för att det skulle bli för dyrt om det var enklare att ta reda på vad för slags hjälp och stöd som finns att få och hur man får sina rättigheter tillgodosedda? Jag vet inte? Men ibland känns det verkligen så. Nej, jag tycker det är hög tid för en ny PR drive för försäkringskassan plus att riksdagen och regeringen borde tillsätta en utredning som ser över hur stat, kommun och landsting kan göra för att underlätta åtkomsten av vad för slags stöd och hjälp som går att få för personer med funktionsnedsättningar samt vart man vänder sig och hur man gör för att söka. Det är verkligen dags för Sverige att åter värna om alla sina medborgare – oavsett om de kan arbeta eller inte. Jag menar, vi värnar ju om dem som inte vill tala sanning och inte vill ljuga så…

Ta hand om er!
Nalle

Share Button