Tag Archives: smärta

Cannabis, nothing else then a piss artist

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Med vrede jag skriver följande.

I unga år fann jag något som fick mig att må bra, jag kände mig tillfreds och framför allt så blev jag nästan helt smärtfri. Det var en drog jag fann och braj var drogens namn.

Ett dilemma uppstod. Jag var 17 år och jag stod där med brajet i ena handen och ständig värk i andra handen. Att röka braj och vara smärtfri eller att inte röka braj och ha ständig värk. Ibland till och med ganska svår smärta. Medan jag försökte komma underfund med vilka för och nackdelar som fanns började jag röka allt oftare. Jag skulle också kunna säga att valet var inte så svårt för en ung och naiv reumatiker som jag var vid den tiden. Jag valde självklart smärtfrihet!

Det dröjde inte lång tid innan jag förlorade mig själv in i dimman (bokstavligt talat) och den snälla och omtänksamma person jag en gång var försvann mer och mer tills en dag då jag inte längre brydde mig. Jag hade blivit en flummare med långt hår, pannband och med ett ständigt stort och brett leende – en känd figur inom vissa kretsar i huvudstaden och i Lund.

Under mina tio år som missbrukare och jägare efter smärtfrihet hade jag i alla fall så pass mycket vett att jag sökte hjälp för mina problem. Redan efter två och ett halvt år tog jag det första steget och sökte hjälp. Det skulle ta åtta (8) år innan jag kom ut på andra sidan drogfri, mer eller mindre. Det är så många saker (utanför själva drogen) som händer med en missbrukare som behöver fixas till innan man klarar av att stå på egna ben oavsett om det stormar eller är lugnt som i graven. De största sakerna är missbrukarens nya familj, (de som också håller på att fördumma sig), den gamla och riktiga familjen, skulder, det kanske till och med finns en massa otäcka typer som definitivt inte vill att man ska sluta av olika anledningar. I mitt fall var det två anledningar, ekonomiska och rädsla. Jag drog in massor av pengar och jag satt på en massa information som de var rädda för skulle hamna i fel händer. Men det var längesedan nu. Efter att ha kämpat i drygt tio år så var mitt helvete slut. Nästan i alla fall. Idag är jag inte smärtfri men så nära smärtfri det går tackvare smärtenheten.

Jag brukar så ofta tillfälle ges berätta om den kunskap och erfarenhet jag har inom detta för personer som är på väg in i dimman eller som precis har börja leva där. Det som oftast slår mig och som jag själv känner igen mig i är deras naivitet och att de är så enormt blåögda. ”Men jag vet vad jag gör” eller ”en joint är inte farligare än ett glas vin eller två”. Ibland, ganska ofta faktiskt, spelar det ingen roll vad jag säger eller gör utan det verkar som om dessa ungdomar måste leva ett självdestruktivt liv under en viss tid innan de kommer till insikt.

Jag hoppas bara att det finns någon som är där för dem den dagen de är redo att resa sig upp. Tyvärr brukar det dröja till de har klappat i botten ordentligt. När den dagen kommer är det oftast som så att de inte har någonting kvar, varken lägenhet, jobb, pengar eller vänner finns kvar. Deras sk. nya familj har förhoppningsvis övergett dem eller så sitter de i fängelse eller i värsta fall är de döda och begravda sedan länge. De förstår inte att det gör ont att stå utanför och se ens nära och kära eller ens vän bli mer och mer ner drogad och eländig. Det gör förbannat ont och till slut orkar man inte mer.

”Men detta händer ju inte mig. Jag är ju 20 år och jag brukar inte röka mer än 1-2, kanske 3 gånger i veckan max. Där ser du att jag kan handskas med rökat! Det spelar ingen roll oavsett om det är det gröna (gräs) eller det bruna (hasch) och den dagen jag känner att jag börjar torska så lägger jag av”.

Cirka tre år senare
– Varför röker du om du känner att du blir deppig och har svårt att koncentrera dig?
– Jag vet inte?

Det är ett återkommande svar som följs med nagelbitning och/eller undanhållna blickar. Känslan av vilsenhet, av att inte duga, oro och maktlöshet är vanliga känslor hos de som röker grönt eller brunt och som egentligen vill sluta. De som inte vill sluta har en massa underliga bortförklaringar till sitt missbruk och destruktiva handlande. Det är inte alls ovanligt att missbrukare hoppar mellan ”Jag vet inte” och en massa bortförklaringar.

Så korkad man kan vara! Eller är det som så att man lär sig så länge man lever? Om så är fallet hoppas jag av hela mitt hjärta att den/de person(er), som jag nu tänker på och tillägnar detta inlägg, lever så pass länge att ni hinner klappa i botten och resa er upp igen. På denna resa ÄR du ensam, det finns inte plats för medresenärer.

Var rädd om dig/er!

Många stärkande kramar!
Nalle

Share Button

Är vi inte alla lite annorlunda?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

“Hej hopp alla ni som känner er lite annorlunda. Ta det lugnt, det här är inte något upprop eller underskriftsjagande text för att få tag på lite annorlunda people, så kallade funkisar. Det är bara en fundersam Nalle som ventilerar roten – så nu gäller det att hålla i hatten.”

 

En aningen annorlunda dude…

..min kropp skriker en smärtsam sång, jag är van att välkomna morgonstund, det spelar ej längre någon större roll, lyssna tyst i nattens mörker, hör du min själ spela i moll.

 

..ledbrutna mardrömmar från svunna tider håller mer än gärna min säng bäddad och kall, livet tär ibland lite väl hårt på kropp och själ, dessa dagar min kropp skriker och inget vill mig väl.

 

..hur än jag accepterar livets val, med och motgångar även dess kval, att annorlunda är gott att vara och inget är fel med det, kan jag ej låta bli att längta efter sömn, smärtfria dagar och en kropp som är normal.

 

Jag ska inte trötta ut er med mer svammel. Nä, jag satte mig ett par timmar framför datorn i hopp om att John Blund skulle komma smygande men han uteblev även denna natt. Typiskt!

 

Ha det gott

 – och krama om varandra!

Nalle

Share Button
1 3 4 5 6