Tag Archives: sjukvård

Låt honom dö!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

ibland är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta floder..?

Det jag kommer att skriva om nu är hemskt. Det är inte heller speciellt ovanligt. Det är dagens och antagligen också framtidens verklighet. Det handlar om sjukvården och dess struts beteende!

Det började för cirka ett år sedan då en vän till mig vars syster fick barn. Barnet föddes med en allvarlig hjärnskada. Läkarna trodde inte att den lille skulle överleva längre än en vecka. Men den lille visade sig vara en riktig kämpe. Det är ett år sedan han kom till världen med en allvarlig hjärnskada som har gjort att han inte har vuxit eller utvecklats speciellt mycket. Men trots sin sjukdom och det helvete han har levt i under året så har han överlevt. Mot alla odds.

Sorg, ilska och besvikelse
Jag kan inte ens föreställa mig chocken eller vad hans föräldrar har fått gå igenom de första veckorna fram till idag. Sorgen, ilskan och besvikelsen måste ha avlöst varandra och ha varit överväldigande men trots det kan jag inte försvara deras beteende. Redan första dygnet tog föräldrarna avstånd från sitt barn. Han hade ju en hjärnskada och skulle ju dö. Det är svårt att höra, jag vet.

Låt honom dö!
Och jag kan förstå föräldrarnas första reaktion speciellt efter läkarnas tarvliga och hjärtskärande besked. Men jag kan inte förstå hur sjukvården klarade av att blunda för det, eller hur de kunde missa alla varningssignaler som föräldrarna visade under veckorna som den lille var på sjukhuset? Jag vet att pappan kunde säga ”Jag vill inte ha den där ungen. Låt han dö, jag vill inte ha honom!” Det fanns läkare, sjuksköterskor, kuratorer och arbetsterapeuter – men ingen lyssnade på hur föräldrarna mådde eller vad de behövde. Varför?

Utred behoven innan hemgång
Jag tycker det är hur konstigt som helst att ingen brydde sig om vad föräldrar sa. Det borde vara rutin när ett barn föds med så allvarliga skador och/eller funktionsnedsättningar att göra en utredning, medan barnet ligger på sjukhuset, på hur föräldrarna kommer klara av sina roller och den i många gånger unika situation som har uppstått. Men framför allt vad de kommer att behöva för stöd.

Vanvård
Det har nu gått ett år. Ett år av vanvård, uteblivna läkarbesök och BVC besök. Andra barn, 9 åringar, har fått ta hand om den lille medan mamman har jobbat heltid och pluggat deltid. Pappan har suttit i studentlägenheten och missbrukat. Men efter ett år, en dag när min vän hittade sin syster son ensam hemma med spya i munnen, blev det för mycket. Nu äntligen har den lille kämpen fått den vård han behöver och det verkar också som att föräldrarna ska få ett sista försök att ta hand om sitt barn – fast denna gång med stöd och hjälp.

Mina tankar går till den lille och jag hoppas av hela mitt hjärta att hans framtid kommer kantas av allt som är underbart och av villkorslös kärlek i resten av hans liv. Men mina tankar går också till klantskallarna på sjukhuset som struntade i att agera. De borde skämmas. Ordentligt!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Barn som far illa i vårt land, moder Svea!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag är en stolt svensk. Jag kommer alltid att hålla på Sverige oavsett om det handlar om fotboll, ishockey eller friidrott. Jag kommer fortsätta att ha semester i Sverige och gnälla på vädret – för ingenting går upp emot att fira den svenska sommaren med sill och nubbe, en svängom runt midsommarstång och en rejäl köttbit på grillen. Men ibland, tyvärr ganska ofta de senaste åren, blir jag besviken på moder Svea. Ja, jag till och med skäms å hennes vägnar.

Det här inlägget handlar om en familj som skulle få uppleva en av sina lyckligaste dagar men som istället fick vara med om en fruktansvärd tragedi av obegripbara mått. Strax efter förlossningen fick de reda på att deras barn antagligen inte skulle klara natten. Men det lilla barnet klarade natten och nätter blev dagar och dagar blev veckor. Till sist mot alla odds fick det lilla barnet åka hem med mamma och pappa några månader gammal. De blev hemskickade med orden att de inte skulle ha för stora förhoppningar eftersom barnet har en allvarlig hjärnskada och kan i princip lämna jordelivet när som helst men det kan också överleva. Dom kom hem…

Idag drygt sex månader senare är mamman tillbaka sedan en tid på sitt jobb där hon arbetar heltid och pappan flyr på sitt håll på det sätt han känner till – droger. Barnet lever och kommer antagligen att fortsätta leva men utan det stöd och den hjälp som det behöver för att utvecklas till sitt allra bästa. Föräldrarna behöver också få stöd och hjälp att klara av en situation de inte ens har klarat av att fejsa. Istället tar en gammal släkting hand om barnet tillsammans med en moster som bara är 9 år gammal. Ingen ser till barnets bästa, ingen ser till föräldrarnas bästa och ingen ser till det andra barnets bästa som bara är 9 år och som har fått ett enormt ansvar. Hemförhållandet för dessa två barn är under all kritik och det känns hemskt att veta att sjukhuset kan skicka hem ett så sjukt barn utan att först ordna med all slags behov som barnet behöver plus det föräldrarna behöver.

Jag skäms så när vi skiter i människor som har det så svårt som denna familj. Hur kan man bara överge dem i tron om att de kommer fixa det här själva så fort de kommer hem. Speciellt med de orden. Nä, jag skäms så jag finner inga ord.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3