Ett förtydligande…

I förra blogginlägg skrev jag ett inlägg med rubriken Reinfeldt och hans regering har storebrorssyndrom där jag bland annat sa ”…Tyvärr finns det ytterligare en grupp som har blivit dubbelt drabbade och som inte alls syns eller hörs speciellt ofta i massmedia. Det är alla dom som har en förvärvad eller medfödd funktionsnedsättning med eller utan kroniska sjukdomar och som inte kan arbeta…”

Det här är ett förtydligande i vad jag menar och skall läsas som en skildring av verkligheten för många som är kroniker och/eller har en funktionsnedsättning och som får förlita sig på ekonomi ifrån försäkringskassan. Trots att många verkligen inte kan arbeta på grund av funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar, och trots att man har ett långt dokumenterat liv bakom sig hos försäkringskassan där myndigheten, med hjälp av läkarintyg från olika experter, har beslutat att bifalla till sjukpension, handikappersättning och bostadstillägg, därför att de har ansett det vara en självklarhet. Trots det har många nu blivit ifrågasatta om de verkligen inte kan arbeta. Vad jag har hört så har en del till och med tvingade ut på arbetsmarknaden och får istället söka socialbidrag. Men hur utbrett det är ska jag låta vara osagt eftersom jag inte vet det.

Förutom det har vi ytterligare ett dråpslag mot denna grupp, som jag tidigare har skrivit om ett par gånger, som inte riktigt går att förstå och det är bostadstillägget och det tak som idag ligger på 93% av hyror upp till 5000 kronor. Alla anpassade lägenheter som är planerade efter funktionsnedsatta personers behov av elrullstol och andra skrymmande hjälpmedel brukar kosta betydligt mer än 5000 kronor i månaden. Dessa personer lever ofta på sjukpension, har handikappersättning och bostadstillägg och eftersom sjukpensionen är så vansinnigt låg och bostadstillägget inte följer hyrorna utan en påhittad fantasiverklighet så kan inte dessa personer leva ett vanligt liv.

Det var detta jag menade med att vi är dubbelt drabbade av denna Reinfeldts alliansregering. Jag vill ställa samma fråga till Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som Sara S gjorde i sin kommentar till mitt förra inlägg, men också till Folkpartiet som en gång i tiden kämpade sida vid sida med oss för att få igenom LSS och LASS, Vad fan håller ni på med och vad är ert solidariska och medmänskliga politik. Har Folkpartiet blivit omänskligt och högerdiktatoriskt och vad håller oppositionen på med?

Oppositionens patetiska förhållningssätt och stilla tigande i dessa livsviktiga frågor sänder ut lika otäcka signaler i samhället, ”att det är okej att köra över och platta till svagare medborgare”, som Moderaterna och alliansen gör med sin omänskliga politik.

Ta hand om er!
Nalle

Share

Alliansen och FuckUkassan

Idag fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Det var en man från försäkringskassan. Hans uppdrag var att ifrågasätta om jag hade arbetat januari – april 2008 och om jag hade pratat med försäkringskassan om det och vad vi kom överens om. Han ville också veta vad handläggaren hette som jag pratade med för två och ett halv år sedan? Eftersom jag hade arbetat fyra månader 2008 och fått full sjukpension kommer de antagligen utreda om jag nu är berättigad sjukpension eller om jag kan arbeta.

Ja, jag arbetade i fyra månader. Ja, jag kontaktade försäkringskassan och berättade att jag ville prova på att arbeta i två till fyra månader för att se om jag klarade av att arbeta. Om det gick bra så skulle jag höra av mig till försäkringskassan för att minska sjukpensionen med samma procent som jag kunde jobba. Det gick inte bra. Jag klarade inte av att fortsätta arbeta och har inte jobbat efter det. Plus sedan dess har jag blivit ännu sämre och haft en hjärtinfarkt. Men det var oviktigt. Hela samtalet var surrealistiskt och jag skulle lika gärna ha kunnat pratat med en digitalröst eller en data. För det hade varit lika givande som detta samtal som var helt utan förståelse, empatiförmåga eller mänsklighet.

Jag trodde i min enfald att mitt försök till att arbeta skulle ses som att jag vill göra rätt för mig och att jag verkligen vill jobba – OM jag kunde. Det verkar som om försäkringskassan tror att jag inte skulle arbeta om jag kunde, som om det är mitt kall här i livet att blåsa samhället på skattepengar för det är så kul att gå omkring hemma och vara sjukpensionerad. Rösten i andra änden måste ha varit handplockad av Alliansen vänliga chefer på fuckUkassan. Det var precis så jag blev bemött och kände det. Fuck you!

Att Alliansen med sitt främsta verktyg att platta till folk, det vill säga försäkringskassan, anser på fullt allvar att jag efter 42 år av 48år med reumatism och söndervärkta leder och muskler, att jag med drygt 20-talet operationer och sammanlagt någonstans mellan 5 till 7 år på sjukhus, samt att jag har de senaste 20 åren stått på morfin behandling eftersom jag har så svår smärta, plus åtta andra mediciner och haft en hjärtinfarkt skall kunna gå tillbaka till arbetslivet. Att jag fortfarande andas är ett mirakel. Jag brukar bli kallad för optimist men det här är ju för fan larvigt. Och jävligt kränkande.

Så istället för att lägga ner all energi på att klara av min sjukdom, min smärta och försöka hitta tillbaka till ett psykiskt välmående tvingas jag nu återigen att förnedras med hot om ännu sämre ekonomi än den jag redan har. Jag undrar vad Alliansen och alla arbetare som tjänar 1000 – 1500 kr mer i månaden på denna politik skulle säga om att inte ha ett öre kvar efter att ha betalt hyran, el, telefon och hemförsäkring? Att få tigga till sig pengar för mat? Att inte kunna spara en krona till sådant som man ibland behöver såsom nya madrasser, sängkläder, kläder eller semester? Jag har inte haft semester sedan 2002. Och samtidigt ha så ont och vara stel och må så dåligt fysiskt att du får göra ditt yttersta för att hitta anledningar till att överhuvudtaget gå upp på morgonen. Men det verkar som om de också tycker att det är skillnad på folk och folk. Precis som SD. Eller är jag fel ute?

Ta hand om er!
Nalle

Share

Från en handläggare på Försäkringskassan

Följande text nedan har jag kopierat från hemsidan http://www.protestera.org/ där ni kan läsa häpnadsväckande och mycket oroande saker som händer i vårt samhälle. Ni kan också gå in på följande länk för ett videoinslag.

Brev från en handläggare:
Jag jobbar på Försäkringskassan och jag har berättat i tidigare inlägg om mina arbetsuppgifter som handläggare. Nästan inga personer har trott på vad jag framfört. ”Det kan inte vara sant” har jag bara fått höra! Nu visar det sig igen att jag tyvärr hade rätt.

Jag har berättat om att mina chefer tvingat mig att konsekvent neka sjukpenning och sjukersättning. Mina chefer vet att sjuka oftast inte orkar överklaga. Jag uppmanar ALLA som får avslag att överklaga till domstol. Begär att få ut samtliga underlag! Kontrollera om sjukintyg och läkarutlåtande har ändrats!

Jag vet att det är fler av försäkringskassans jurister och handläggare som ändrar i tex läkarutlåtande för att avslag ska kunna motiveras. Hur sjukt är inte det?! En jurist ska man kunna lita på, om det förtroendet försvinner vad har vi då kvar?! Juristerna och handläggare gör INTE detta på eget bevåg utan order kommer från högre ort.

Jag har framfört mina synpunkter om denna oestiska hantering till Sture Hjalmarsson i försäkringskassans ledning, men han har ännu inte svarat trots flera påstötningar under 2 år. Adriana Lender har försökt under 1 år göra sig av med mig med motivering arbetsbrist. Tyvärr så gick inte den luringen tack vare hjälp från facket.

Om Ni sjuka ska få en rättvis och korrekt bedömning måste ledartrojkan hos oss på försäkringskassan bytas ut. Vi behöver också en regering som är mer lyhörd och inte behandlar de sjuka som ohyra. Jag mår jättedåligt på jobbet som jag tvingas utföra. Jag har jobbat på försäkringskassan i över 30 år. Tidigare var jag mycket stolt att jobba här, nu skäms jag jättemycket! Jag har sökt flera andra jobb men eftersom jag är över 60 år vill ingen anställa mig. Många unga personer har redan lämnat försäkringskassan i protest.

Hur långt ska det behöva gå innan denna skuta sjunker till botten. Jag ser med glädje fram emot ett regeringsbyte. Jag tror det är den enda vägen till storstädning av vårt nuvarande inhumana och sjuka sjukförsäkringssystem genomdrivet av moderaterna. Obs jag heter självklart inte Monica (påhittat namn för att slippa repressalier och hämndaktioner från min arbetsgivare).

Jag har inspelade samtal med mina chefer på försäkringskassan som vem som helst kan få lyssna till. Där framkommer det tydligt att de vill att jag ska neka våra ”kunder” ersättning på ett väldigt elakt och utstuderat sätt. Man kanske då blir lite mer ödmjuk och fundersam vad som egentligen sker i det dolda på försäkringskassan när man lyssnat på inspelningarna. Personer på försäkringskassan som vill lyssna är välkommna. Vi kan träffas på Försäkringskassan, Klara Västra Kyrkogata 11 ”Uggleborg” Rum 30. Skriv ditt direktnr 010- eller mailadress i ett svarsinlägg så kontaktar jag dig om dag och plats. Fler från ledningen är också välkomna att komma och lyssna. Jag hoppas att detta kan leda till ett bättre arbetsklimat för mig om mina kollegor. Samt ett stopp på vår dolda agenda.

Jag blir väl avskedad som illojal men den risken är jag nu beredd att ta. Om Ni på press och media vill ta del av mina inspelningar så skicka ett meddelande till mig så tar jag kontakt för ett personligt möte.

Kram till Er alla

Först vill jag skicka en beundran och ett tack till denna person som vågat skriva detta brev. Jag vill också skicka en stor kram till Läkaren Jenny Fjell, initiativtagare till nätverket RESURS – Respekt för Sjukas och Utsattas Rätt i Samhället. Ni gör så jag orkar fortsätta ett tag till i denna förnedran. Tack!

Sedan kan jag berätta att denna handläggare INTE är ensam utan det har under åren funnits ett flertal handläggare som inte har orkat med den sk ”dolda agenda” som de brukar kalla den. Många handläggare slutar eller mår fruktansvärt dåligt. Enligt vissa källor ska dryga 30% av handläggare på försäkringskassan slutat sitt arbete under de senaste fyra åren och många fler än vanligt ska ha sjukskrivits. De mår dåligt helt enkelt. För egen del tror jag detta är anledningen till omorganisationen på försäkringskassan som resulterat i en betydligt mer opersonlig kontakt mellan handläggare och den försäkrade. Nu kan avslagen slå som spön i backen utan att handläggarna behöver ha lika mycket eller ofta kontakt med sina kunder. Vart är vi på väg?

Ta hand om er!
Nalle

Share

Med prislapp runt halsen

Att ett flertal av min vänner och bekanta vågar berätta på bloggar och facebook om deras ohållbara ekonomiska situation får mig att känna stor ödmjukhet och respekt. När jag skrev om min egen ekonomiska situation var jag arg och ledsen eftersom jag har under en längre tid känt mig som ett samhällsproblem. En person med en prislapp runt halsen med en skattesubventionerad värdighet.

Gångerna är många som jag har velat kidnappa några ansvariga ur riksdag och regering och tvinga dem till ett skifte där de får leva mitt liv och jag får försöka klara mig på deras lön och arvoden. Tyvärr är dessa kidnappningar utförda under dagdrömmar och härliga stunder av fantasier så innan de har fattat att de måste höja sjukpensionerna drastiskt vaknar jag för att inse att verkligheten fortfarande skrattar hånande. Men för en kort stund fanns möjligheter och ett tillgängligt samhälle där du och jag kunde gå ut och äta och se en bio eller spara till en semesterresa. Men det var en alltför kort stund. Och en fantasi.

Undrar hur livet ser ut för våra politiker? Och vad som finns i huvudet på en minister? Går dom på toaletten? Äter dom som andra? Handlar dom i vanliga affärer? Dessa frågor är en aningen ”out there” kanske ni tycker! Men som en kommunpolitiker där jag bor sa för några år sedan; ”Som politiker måste man ansvara för att beblanda sig med sina väljare för att få veta vad som händer på gräsrots nivå.” Samma politiker fortsatte med att fråga mig – efter att ha konstatera för omgivningen att det inte finns några dumma frågor – när vi diskuterade personlig assistans och assistansbehov, ”..ja, men hur gör du när du sover?”

Huruvida politiker är vanliga människor som går på toaletten och handlar i affärer eller ej, låter jag dig avgöra. Jag vet bara att ibland är det väldigt svårt att föra en konversation med så smarta personer. Eller hur var det nu?

Ta hand om er!
Nalle

Share

En svår nöt för strutspolitiker

Diskriminering i arbetslivet leder till utanförskap och återkommande kända kostnader såsom sjukpension och sjukersättning, m.m..

Jag var bara tvungen att kommentera, (max 500 tecken e snålt = sucks!), SvD artikel om Rickard Sahlin, som jag hade glädjen att träffa för ett par år sedan på Stils kansli. I artikeln kan man läsa att Rickard har fått erfara ren och skär diskriminering i arbetslivet. Som så många andra med funktionsnedsättning. Trots att Riksdagen enades i veckan om ett s.k. starkare skydd mot diskriminering.

Enligt SvD pluggade Rickard sig genom skolan och gymnasiet ända fram till juridiska institutionen på Stockholms universitet och 2004 blev han Sveriges första döva jurist doktor. Rickard hade hoppats på att få jobba som forskare på juridiska institutionen men fick ett kallt nej. Enligt Prefekten Ronnie Eklund, professor i civilrätt och ansvarig på Juridicum på Stockholms universitet, är anledningen den att Rickard är döv och det kostar pengar med tolk och anpassning. Det är detta jag inte förstår? Det måste ju vara billigare att ordna en tolk några gånger i veckan åt Rickard än att han också tvingas in i sjukpension som så många andra med funktionsnedsättningar. Enkel ekvation. Fast det är ju bara enligt mig.

Helt galet och totalt onödiga kostnader för samhället 
Onödiga kostnader borde ju vara när en person som Rickard som, antagligen har fått en heldel hjälpmedel för att kunna plugga, har pluggat en massa och har rätt utbildning men inte kan eller får arbeta pga att arbetsplatsen och/eller arbetsuppgifterna inte görs tillgängliga för att det är för dyrt. Lika onödigt är det när en person inte får en anställning på grund av funktionsnedsättning fastän han/hon har samma eller högre kompetens än andra sökande och där anledningen är så inskränkt att man inte ser lösningen att anpassa.

Varför förvånas jag fortfarande?
Jag vet inte varför jag aldrig lär mig och varför jag fortfarande förvånas över vårt lands trångsynthet? Jag förvånas också varje gång jag möts av korkade och obeslutsamma politiker och andra beslutsfattare, som till exempel när det gäller frågan om otillgänglighet är en diskriminering eller inte? Efter en massa års utredningar hit och dit anser politikerna fortfarande att man inte har utrett frågan klart. Är dom dumma i huvudet eller vad är det frågan om? Jag vet i alla fall att jag BLIR ordentligt diskriminerad och känner mig oönskad i samhället när jag möter otillgänglighet!! Diskriminering och tillgänglighet verkar vara en mycket svår nöt för politiker att knäcka. Jag vet inte, men ibland ser jag liknelser mellan politiker/beslutsfattare och strutsar – blundar man så ser man inte och det man inte ser finns ju inte!

En jävla massa myglare
Det finns sedan många år tillbaka regler och bestämmelser för hur man ska bygga tillgängligt. Det gäller så väl som yttermiljö, stadsmiljö och nya offentliga byggnader. Sedan år 2000 har många miljoner delats ut för att anpassa befintlig miljö i Stockholm som är otillgängligt. MEN istället för att anpassa otillgänglighet har pengarna använts till att bygga nytt. Eftersom anpassningspengarna har använts till att bygga nya tillgängliga byggnationer är det inte konstigt att Stockholm INTE hinner bli, som utlovat, europas tillgängligaste huvudstad 2010. Beslutsfattare verkar ju vara inget annat än ett gäng myglare!

Man kanske ska bli en struts i sitt nästa liv – Härligt att leva ett liv utan samvete!

Ps. Heja Rickard – jag håller på dig!

Tack för mig!
Nalle

Share