Etikettarkiv: sex

Att besegra smärta

Postat av
4

Hennes nyfikna händer masserade med underbar lätt beröring min rygg och ju närmare ryggslutet och rumpan desto mer välgörande blev hennes händer. De gånger jag vågade släppa taget om förnuft och verklighet tog hon mig till underbara ställen där hela jag existerade i njutningens vara.

Jag kan ge mig sjutton på att många av er nu tänker ”sex och älskogstankar” och visst skulle det kunna vara så – men ack så fel ni har.

I hela mitt liv, så långt tillbaka jag kan minnas, har jag haft reumatiska besvär med svullna och ömma leder som gör vansinnigt ont och där stela muskel- och senfästen har fått min kropp att bli krokig och känslig. Att växa upp under sådana här förhållanden har gjort att min själs mottagare har skruvats upp till max och resulterat i att hela jag, både kropp och själ, har blivit extra känslig och kännande. Man skulle kunna säga att jag blev en ”receiver” av världens alla möjliga och omöjliga känslor.

Ett slagfält
Sedan vuxen ålder har den reumatiska aktiviteten minskat och mina största problem idag är den söndervärkta kropp som sjukdomen lämnade efter sig. En trasig kropp vars slitna ledytor, nacke- och ryggkotor, sen- och muskelfästen blir allt sämre och gör allt ondare och ger en allt sämre rörelseförmåga. Ibland känns det som om min kropp är ett övergivet slagfält där smärta regerar och utgår ifrån.

Efter att ha levt i stort sett hela livet med smärta och en allt sämre fysik har jag letat efter alternativa lösningar och har kommit fram till att det finns bara en sak som kan besegra detta helvete. Och det är jag själv!

Ett liv med smärta
Jag har slagits ack så länge och mina vapen har varit ack så många. Allt ifrån destruktivt leverne med missbruk till vanlig traditionell sjuk- och reumatikervård och mediciner samt värkmediciner. Till sist var jag tvungen att söka andra vägar för att hitta ett liv med mening och fann att den asiatiska synen på livet och behovet av balans och harmoni var tilltalande. Ljus tar bort mörker, vatten släcker eld och dagen får natten att vakna så då borde njutning kunna jaga bort smärtan. För mig fungerar traditionell smärtlindring bäst tillsammans med smärtans egna motsats – njutning. Viljan och koncentration tillsammans med emottagande av njutning genom beröring såsom massage är effektivt i kampen mot smärtan. Detta fungerar för mig!

För om smärtan skulle se sig själv, om han såg sin egen spegelbild, skulle den fan dö av sig själv för just så ondskefull, feg och ynklig är han den klentrogne.

Lär dig njuta på många olika sätt
Även om inget är lika effektivt mot smärtan och helar själen lika fort och väl som massage och välgörande beröring, eller erotisk massage med för den delen, så kan inte livet enbart bestå av massage och fysisk beröring, hur trevligt det än vore. Därför är det en fördel om man lär sig många olika sätt att njuta på. Framför allt borde vi alla lära oss att ta oss tid till att njuta mer och att ta vara på de stunder – det kommer betala sig, tro mig.

Dagar som ler i mitt minne och helar själen i dagar
De dagar som jag har fått ta emot välgörande massage och möjligheten finns till att få en annan slags njutning så tar jag alltid den chansen. Nästan alltid. För mig är det en höjdare att få ligga kvar i sängen efter massage, mer eller mindre orörlig för att kunna bevara tillfredsställelsen av smärtfrihet så länge som möjligt, och samtidigt bli ompysslad med delikatesser som vindruvor, kex och ost och njuta av ett gott vin medan vi tittar på en film. Det är en helt annan slags njutning som stärker välmåendet och håller smärtan på avstånd ett tag till, en annorlunda njutning som inte går av för hackor, eller vad tycker ni..?

Sedan brukar jag ibland ge mig tillåtelse att bli smärtfri, (så gott det går med medicinens hjälp), och ta en längre promenad om väder och vind tillåter. Det är så härligt att ha med sig fika på sådana promenader. Nej, nu är klockan massor och smärtan börjar smått sippra bort så det är dags för mig att säga god natt. God natt!


Ta hand om er!
Nalle

Sommarens förmåga att förföra

Postat av
Svara

Sommaren är en tid som förundrar och förför. Och den försvinner lika fort som den kom. I bästa fall hinner vi njuta i tre månader av allt som tillhör årstiden. Sommaren lockar med ett enklare liv och den bjuder på grönskande knoppars skönhet för alla som vill släppa loss lite mer än vanligt. För så fort väder och vind tillåter åker plaggen av, och det vardagliga förståndet lägger vi i ide, eller hur? Det är ju äntligen sommar!

Om nu vintern låser in vår kropp och själ och klär oss i varma kläder så gör sommaren tvärtom. Förutom att klä av oss blåser den liv i sömniga själar och värmer våra kalla kroppar. Åh, så underbart skönt! – är ord som du med stor sannolikhet kommer att höra ifrån många bakåtlutade, lättklädda livsnjutare som med inlevelse, och kanske med en smula överraskning i tonfallet, bekräftar att vi minsann har längtat efter sommaren och den varma solen. Och det är allt vi behöver för att legitimera alla våra handlingar denna tid.

Förutom att sommaren i sina bästa stunder erbjuder sol och värme och leker titt tut med vårt intellekt och vanliga beteende, finns en del saker att beakta under denna korta tid. I den till synes bekymmersfria tid då vi oftast tar ut vår semester finns också vardagen kvar. Med sitt ansvar och våra arbeten. Ledsen, men det är faktiskt sant!

Alla dessa fröjder
Okej, jag har också svårt att ta vardagen på allvar under sommaren. Speciellt de gånger när vädret bjuder oss på sol och värme och jag plötsligt sitter där med stora ögon och njuter av sommarens förförelse och ögongodis som har dykt upp utan förvarning. Det är inte alltid så enkelt att handla korrekt när sol och värme lockar fram alla lättklädda, i mitt fall, kvinnor!

Det borde finnas en av/på knapp
Jag kan fortfarande efter 48 år förvånas över hur enkelt jag, min kropp och fantasi, kan gå igång och rada upp anledningar till att ta vara på sommarens söta bär istället för att bejaka vardagen med sina ansvarsfulla måsten. Det är inte utan att jag ”ibland” känner ilska över sommarens existens. Fast bara ibland! Oftast njuter jag av vad sommaren har att bjuda på. Även om det borde finnas en ON/OFF knapp eller något liknande för att slippa bli distraherad och råka ut för hormonella överdoser.

Gränser som flyttas
En sak till med sommaren som verkar öka och som jag dessutom finner oroväckande är att varje sommar flyttas våra gränser för vad som är okej. Och det görs som om de vore den naturligaste sak i världen. Jag pratar om gränsen för vad som är okej att visa av sig själv, av sitt fysiska jag. Men även andra gränser.

Det gäller att vara cool!
Som när en vän plötsligt frågar om det är okej ifall hon tar av sig och solar lite. SJÄLVKLART, säger jag lugnt och sansat, tror jag? Hon gled ur sin sommarklänning på två röda sekunder och framför mig, på andra sidan bordet, satt nu en, två vackra TUTTAR..! Jag menar, en vacker naken kvinna och sörplade upp sista kaffeslatten innan hon lade sig på gräsmattan för att sola en stund. Jösses vad fin hon är, tänker jag innan min uppmärksamhet fastnar på något annat. Hon är naken. Hon har inga trosor!

En timme senare hade hon solat klart. Det hade jag med. På min högra sida som var mer än ”well done”. Hon frågade om hon fick låna duschen? Jag tror att jag fick fram JAG OCKSÅ, SNÄLLA, JAG OCKSÅ..! Och i huvudet trummade mantratt, inga trosor, inga trosor! Jag började få ont i huvudet! Any way..!

Hur kan det komma sig att det som inte alls är okej på vinterhalvåret är mysigt, trevlig och naturligt under sommaren. Hur fan kan det komma sig? Jag menar inget, i alla fall inga sollampor, hade fått henne att klä av sig naken framför mig om det hade varit december? Så därför bör vi hålla koll på våra gränser. Vi behöver ju inte bli pryda eller så men vi kanske ska tänka efter lite före ibland. Även om hon, eller någon annan kvinna med för den delen, gärna får komma hit och klä av sig.

Rätten att klä sig utmanande
Även om vi alla har rätt att bära de kläder vi vill och att flytta våra gränser hur vi vill så har vi också en skyldighet gentemot varandra. Nämligen att visa hänsyn och respekt. Nu tänker jag inte enbart på hur vi klär oss på jobben utan först och främst på våra barn och ungdomar som fortfarande letar efter sina jag. Här har vi alla ett ansvar. Oavsett om sommaren kan förföra och blåsa bort både vett o sans.

Jag tänker på alla de gånger när unga personliga assistenter har fått mig att sätta i halsen genom att komma till sitt jobb i minst sagt utmanande sommarkläder. Och även om de försvårar mitt arbetsledande ibland så bryr jag mig inte speciellt vad de har på sig eller inte har på sig när vi är här hemma och så länge ingen blir förnärmad eller kränkt. Att sätta upp någon slags klädkod under sommaren skulle kännas konstigt och fel. Lika fel och kränkande som det skulle kännas för mig om de blev förbannade över att jag rodnar för att ha sett något jag inte skulle se, eller sett något som de vill att jag skulle se..? Jag är trots allt en man. Och mina assistenter är trots allt kvinnor.

I den bästa av världar
Många är de gånger som mina röda kinder skulle ha kunnat fungera som reklam för faluröd färg, eller något liknande. I sådana här situationer skulle saker å ting kunna missförstås och konsekvenserna skulle också kunna bli därefter. Katastrofala! Som tur är brukar sådana här situationer lösa sig själva. Det handlar ju trots allt bara om naturliga känslor och om att vara människa. Vid behov brukar det räcka med ett snack och efter ett tag är detta någonting som vi oftast brukar skratta gott åt. Men det är också i den bästa av världar. Jag kunde ju ha varit en annan slags man och hon en annan slags kvinna, en uträknande kvinna ”with a mission!”

Women with a mission!
Som den gången när en assistent kommer till jobbet, efter att vi hade pratat om saken, och endast har på sig ett par extremt korta och lågt sittande jeans shorts och upptill en tunn vit skjorta som är på tok för stor. Under har hon varken behå eller linne. Hon ser förbannat bra ut och det dröjer inte länge innan mina manliga hormoner börjar bubbla och jag har blivit skelögd. Jag fick jätteproblem med att fungera som arbetsledare vilket hon självklart märkte. Det resulterade i att hon gick iväg för att byta till något mindre vågat. Nu blev det inte speciellt mycket mindre vågat. Tack o lov! ;-) Men det löste sig genom att vi pratade ut om det. Vi är ju alla människor med våra underbara fel och brister och inte minst våra fantastiska känslor.

Okej, om jag ska avrunda det hela med att säga, sommaren borde komma med en varning! Men så länge vi respekterar varandra och tar hänsyn så kommer jag fortsätta att längta efter sommaren och efter alla vackra sommarklädda kvinnor. Passa på att ge er ut och njut av den tid som nu är och så fort försvinner. Låt sommaren lätt förföra dig med glädje, nöje och kärlekens favör. Det spelar ingen roll om du njuter av sommaren på landet eller i stan, den är lika givmild vart än du befinner dig.

Ta hand om er!
Nalle

En sak vi sällan pratar om..!

Postat av
1

Det skulle vara så enkelt att besvara rubriken med att bara skriva sex och samliv. Fast det är inte riktigt hela sanningen. Samhället har på alla möjliga och omöjliga sätt blivit alltmer sexualiserat och sedan flertalet år har till och med porren blivit rumsren. Utseendefixeringen i dagens massmedia och behovet av sex för att sälja lösnummer och jaga tittarsiffror är så stor att vi idag inte ens kan sätta på teven utan att mötas av någon form av sex, som exempelvis musikkanalerna där kvinnor och män framställs som utseendefixerade dollarfetischister och sexobjekt. Kvinnor med ”big bobs and asses” och männen med sina ”six pack and big dicks”. Porren visas i alla fall på vissa kanaler under nattens sena timmar. Jag älskar sex och kvinnor men även jag tycker att det har blivit för mycket av det goda.

Men trots 60 och 70-talets alla brända behåar och jämställdhetsanda vad gäller kvinnors och mäns lika rätt till sex och deras kroppar finns det fortfarande en heldel områden med stora tabun och problem. Ett av dessa är ungdomar och vuxna med funktionshinder och sex. Intresset och nyfikenheten är precis lika stor som hos andra ungdomar så man kan fråga sig varför det fortfarande finns så många tabun?

Det har visat sig ganska vanligt att det saknas kunskap inom vårdcentraler, sexualrådgivning och ungdomsmottagningar för att ge råd och stöd åt funktionsnedsatta som vill veta mer om sex och hur deras kroppar fungerar. Ganska ofta ges en obefintlig och tafatt information där den informationssökande istället möts av knasiga fördomar.

Behovet av sex och längtan efter att bli förälskad och kär och att hitta en partner, är ganska lika för de flesta. Varför är det då så svårt att prata och diskutera sex och samlevnad med någon som har en funktionsnedsättning?

I oss alla finns ett himmelrike att utforska och njuta utav. Det låter flummigt, jag vet. Men är lika naturligt som vår egen moder jord. I vårt fysiska himmelrike, som jag talar om, är vår kropp och själ sammankopplade på ofantligt många olika och fantastiska sätt. Livet har sett till att vi alla föds med samma behov. Och skulle en skillnad uppstå handlar det ofta om att vi inte har samma förutsättningar att tillgodose våra behov.

Själv fick jag en ganska besvärlig kropp som för det mesta gör förbannat ont och som i många år har värkt sönder och blivit allt stelare och krokigare. Men hur krokig och stel jag än blir finns fortfarande mitt fysiska- och själens himmelrike kvar. I mitt egna lilla himmelrike har jag mina favoritplatser som jag försöker besöka så ofta jag kan eller har möjlighet till. Även om det är längesedan min kropp talade om för mig att han är tvungen att ha sällskap för att överhuvudtaget kunna hälsa på himmelriket så finns det stunder då längtan dit är så pass kraftig och driftig att jag försöker hälsa på allena. Det brukar inte bli någon succé men ändå ganska trevligt trots att jag inte ens än kommer halvvägs.

Sedan den dagen då min kropp smärtsamt satte stopp, för att på egen hand (och i all enkelhet) göra privata besök i mitt oändliga himmelrike, har jag genom många års praktik lärt mig att själen och kroppens möjligheter att tillfredsställa alla våra sinnen är en gåva som går att träna upp och den gåvan kan leda en långt. Väldigt långt. Det har sagt förr och jag kan inget annat göra än att hålla med och att återupprepa det hela, resan till era mål ska helst vara mer än halva grejen och att ge är att njuta änmer. Glöm för jösses inte bort det.

Det finns inte speciellt många ämnen som engagerar och upprör lika mycket som sex och orgasm. Jag fattar inte varför något så vackert, underbart och naturligt och skönt ska uppröra. Engagera fattar jag.

Av egen erfarenhet är sex underbart och fantastiskt på alla sätt och vis. Lite som att äta hemlagade köttbullar, potatis, lingonsylt och sås. Underbart gott men ganska tråkigt sju gånger i veckan. Med min smärta och otroliga gymnastiska förmåga har jag varit tvungen att vara uppfinningsrik och lära mig att inte vara blyg i vissa lägen. Om jag inte mixade humor med nyfikenhet och konversation skulle det varken bli köttbullar eller flamberad oxfilé. Det har hänt att jag har haft kvinnor på besök där jag inte har orkat ta initiativ vilket har resulterat i att hon bara har legat där och titta på mig med undrande ögon, ”var fan finns ON-knappen?” Det handlar om så mycket mer. Om vår egen förmåga att besöka vårt eget himmelrike. Och att våga bjuda in vänner dit som man verkligen litar på och tycker om.

Nej, vi snackar på tok för sällan om den fysiska och själsliga njutningen och att våga låta sinnligheten leka med alla våra sinnen. Det är på tiden att vi även visar vägen på detta område. Om vi ska få det som vi vill ha det. Jävligt bra sex med andra ord.

(Det kommer mer vid ett annat tillfälle – batterierna tar snart slut. Tolka det hur du vill..!) ;-)

Ta hand om er!
Nalle

Varje morgon, att leva. Igen!

Postat av
2

Det har pågått under så lång tid nu, att min fysik och själ slåss om rätten att bejaka sina egna intressen och behov. Och i mitten finns jag, pappan, med sitt subjektiva väsen. Att slåss med sig själv av skäl som att få finnas till är säkert legitimt men är också ett stort slöseri med energi när all kraft behövs till att besegra besvärligheten till att vilja existera. Varje morgon.

Oj, vad det här inlägget verkar bli mörkt och tungt. Men ge dig lite tid. Efter något stycke kommer mungiporna att glida upp mot öronen och innan du vet ordet av ler du.

De flesta, som är föräldrar, förstår när jag säger att jag skulle göra och ge precis allt för min son och hans välbefinnande. (Detta påstående gäller förstås inte föräldrar som i denna stund håller på att formulera en annons på Blocket med följande text: ”Illbattingar säljes billigt.”). Att jag älskar min son över allt annat här i världen är inget påstående som får ögonbryn att höjas direkt. Inte heller att kärleken till sina barn är en mycket effektiv livsmotor och en av våra starkaste känslor. Faktum är att i många år var det allt jag behövde för att ge smärtan en pung spark och orka komma upp om morgnarna.

Fast åren går. Kärleken till min son fyller tjugo år i sommar och navel strängen är så lång den kan bli. Den har börja brista på sina ställen och det är precis så det ska vara.

Jag har funderat på lämplig present till min tjugoåring? Hade jag en massa kulor, (kulor är stockholmska och betyder i detta avseende pengar), vore allt mycket enkelt. Då hade han fått en flådig bil och en grundplåt till körkortet. Men som fattig svenne vad köper man då? En resväska och ett SL-kort, eller? (Jaha, där åkte mungiporna upp en bit, eller?)

Eftersom det bara har varit han och jag här hemma har vi blivit extra tajta. Inget konstigt med det. Även om det inte är hans jobb som son så tror jag nog att han kommer oroa sig lite för hur det kommer att gå för farsan den dagen då han flyttar hemifrån. Min oro har typ redan börja men så är det ju också mitt kneg som farsa.

Som jag nämner i början händer det allt oftare att faderskärleken inte är tillräckligt för att få igång viljans startmotor att komma upp och igång på morgnarna. Speciellt de dagar jag med enkelhet skulle kunna svälja ett apotek bara för att orka stiga upp. Dessa dagar kan man ge sig fan på att moment 22 knackar en i bakhuvudet och att eftermiddagen hittar en golvad och utslagen. Summan av kardemumman: ”Ibland är spontant leverne inget att hurra för.”

De gånger jag inte hittar någon anledning till att fortsätta är utmaningen extra stor att komma upp på morgonen. I det tysta ligger jag gömd under täcket och försöker ljuga ihop anledningar till varför just denna ”härliga” dag kommer bli speciell och värd att besöka. Förr räckte det med att höra Johannes. I och för sig förvånas jag över hur lättlurad och förbannat nyfiken människan är, och tur är väl det för hur skulle jag annars klara av att lura mig själv att fortsätta narras varje morgon, där jag ligger under täcket, att bara du kommer upp så ska du se att något fantastiskt kommer hända. (Ja, jag vet. Men jag har aldrig sagt att jag är smart).

Okej, det är inte speciellt upplyftande att skriva om det här. Det kanske inte är så kul att läsa heller. Men jag tror att det kanske kan hjälpa någon där ute i etern att förstå att livet inte är värre eller mer än vad man själv gör det till. Okej, om smärtan hånler och triumferat visar dig den enkla vägen till flykt och galenskap ska du vara på din vakt. Det finns inget negativt eller fel att be om hjälp. Jag lovar. Jag har gjort det många gånger.

Nej, det är inte alltid så enkelt, även om det är betydligt roligare, att skriva om de dagar när jag spottar på den enkla vägen och visar fingret åt galenskap. De gånger går jag segrande hela vägen hem. Värken har jag lagt i en påse som jag har slängt över axeln bak på ryggen, och där i leker kärleken till livet och morgondagen ler starkare än solens strålar. När jag så önskar låter jag erotiken hälsa på och tillsammans dansar vi på sommaräng, med löfte om evig vänskap vi älskar och ger varandra det vackraste vi har.

Tiden har kommit då jag ska börja prioritera mitt liv och välbefinnande. Min son, min eviga stolthet, har börja prova sina vingar. Och jag ska åter lära mig att leva som man. Hur man nu gör det? Jag tror jag vet. Jag tror jag vet det nu!

Ta hand om er!
Nalle