Tag Archives: samhälle

Hur ska jag göra?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Den 1 december kommer förnedringskassans, ursäkta mig, försäkringskassans handläggare hem till mig för att gå igenom mitt assistansbehov. Två av dessa möten har jag själv varit initiativtagare till då jag behövde fler timmar ena gången och ta bort timmar den andra gången. Även denna gång var det jag som hörde av mig, (idag ångrar jag mig nästan). Jag ville på ett enkelt sätt lägga till timmar för sovande jour – istället sitter jag nu här i väntan på en omprövning av hela assistansen. Vad fan hände?

Okej, det är två år sedan sist, men hur ofta ska man behöva bedyra sin rätt till assistans? Det framgår dessutom av flera läkarintyg att jag är kroniker vilket innebär, varaktigt funktionshinder, för min del att vid förändringar handlar det om försämringar och inget annat. När jag tog bort min sovande jour var det för att jag inte orkade med att ha assistans 24/7. Det var psykiskt påfrestande att aldrig få vara ensam. Men nu behöver jag ha min sovande jour tillbaka.

När jag tänker på försäkringskassan, får jag en klump i halsen och ont i magen. Samma sak händer när jag tänker på regeringen och deras direktiv om besparingar till försäkringskassan. Jag är mer än besviken på socialdemokraterna eftersom de verkar tycka att vi med funktionshinder inte passar in i den svenska modellen. I alla fall inte som fria medborgare med makt över sina egna liv. Det kostar för mycket. Idag kan till och med den som har ett varaktigt funktionshinder med stora hjälpbehov bli av med sin assistans, eller får avslag när de söker för första gången.

Det har blivit galet. Det självklara är inte självklart längre. Förr fick du dina assistansbehov tillgodosedda, det var en rättighet. Idag handlar det mycket om vilken handläggare du får om du skall få dina hjälpbehov tillgodosedda.

Vi går bakåt i tiden och aktar vi oss inte hamnar vi snart i ett samhälle utan personlig assistans där vi måste förlita oss på välvilja och välgörenhet, men också på hemtjänst och olika typer av serviceboenden och boendeservice. Det går fort att rasera det som har tagit lång tid att bygga upp. Det är självkänslan som först sviktar när jag tänker på hur jag hade det innan personlig assistans fanns. Jag har levt mer än hälften av mitt liv utan personlig assistans och det livet är inget liv jag vill återvända till. Aldrig igen!!!

Efter att ha läst den senaste tidens artiklar om personlig assistans och de neddragningar som nu sker är det med blandade känslor som jag nu söker fler timmar. Jag har alltid trott att handläggarna på försäkringskassan finns för vår skull så därför har jag alltid träffat dem ensam. Men nu vet jag inte hur jag ska göra? Jag får rådet att det skulle vara bra att ta med sig en jurist som kan föra ens talan. Ska det verkligen vara nödvändigt? Lagen finns ju där och följer man lagen så borde jag få mina extra timmar. Men än så länge är det bara att vänta som gäller. Tre månaders väntan på hembesök och under tiden får jag klara mig utan sovande jouren. Men om jag kommer ta med en jurist eller inte får framtiden visa. Vi får väl se hur det går.

Ta hand om varandra.

Kramar!
Nalle

 

Share Button

Det gäller att aldrig tappa glöden

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

…publicering av text från mina anteckningar på facebook.

Nej, jag pratar om livets glöd. Att orka med att leva, vara glad, trevlig, skratta, tro, ge och ta emot trots det helvetiska motstånd många av oss råkar ut för. Jag pratar inte enbart nu om funktionsnedsatta personers liv utan om ditt liv för dig som känner igen sig. Om livet, för oss som känner igen sig, enbart skulle gå ut på att leva, att utbilda sig och förhoppningsvis få ett arbete, bli förälskad och skaffa familj och få barn och fortsätta med allt det som kallas leva livet – så skulle nog vi anse att livet lekte. Att vår tillvaro var kantad med livets guld.

Många, och då menar jag verkligen många, av oss har inte den lyxen att bara kunna få leva livet utan vi måste, (om vi har en funktionsnedsättning och/eller tillhör dem som behöver olika sorters stöd för att klara av att leva), söka tillstånd, läkarintyg och bedyra att vi visst är värda att leva våra liv. Och det är inte ett läkarintyg eller tillstånd som behövs utan det är många och de flesta av dessa skall också sökas på nytt, om igen, gång på gång, på gång..!

Vårt land är avlångt och består av kommuner och landsting och så staten så det gäller att veta vem du ska smöra kråset på för smöra och ställa in dig kommer du att behöva göra många gånger. Inte hos alla handläggare eller andra kommun/landstings ansvariga för det finns de som är bra, fast de brukar aldrig få stanna speciellt länge innan de byts ut. Det är till och med så att även om du har lagen på din sida händer alldeles för ofta att du kommer behöva smöra och klappa personen medhårs som står mellan dig och beslutet du behöver för att kunna leva ett drägligt liv.

Efter att ha hållit på så här i drygt trettio år är det inte utan att det börjar ta emot. Det börjar bli allt lättare att se det hemska och dåliga i vårt samhälle. Jag vet inte om det beror på att det har blivit sämre, vilket jag tror är anledningen, eller om det beror på att jag bara är så jävla trött på att hela tiden behöva förnedras, diskrimineras, utestängas och förlöjligas genom att jämt och ständigt behöva bli ifrågasatt och få svara på samma frågor.

Ja, jag sitter i elrullstol, nej, jag kan inte gå på toa själv! Hur lång tid ett toalett besök tar? Jo, det beror på men jag skulle gissa..? Hur många gånger jag går på toan per dag..? Nja, det beror på men jag skulle gissa..? Om jag kan äta själv..? Laga maten, skära maten, hälla upp mjölk eller dryck? Städa, handla, vattna blommor – om jag skulle kunna tänka mig ha plastblommor..? Kan du klä på/av dig själv..? Nej, det kan jag inte alls..! Om jag tror att jag kommer bli bättre..? NEJ DET KOMMER JAG INTE BLI UTAN JAG BLIR BARA SÄMRE OCH KOMMER SÅ SMÅNINGOM ATT BLI SÅ DÅLIG ATT JAG..?

Varför jag är arg..? Jo, det beror på att jag har fått svara på typ samma slags frågor sedan jag var 18 år och ni borde ha vetskapen om att jag är kroniker, att jag blir bara sämre och därför borde ni fatta att om jag inte kunde klä på mig eller gå på muggen själv för 25 år sedan så kan jag inte det idag heller. Ni borde ha hyllkilometer med utfrågningar och svar på dessa frågor. Varför ska jag behöva utredas vart annat år när det gäller vissa saker och varje är när det handlar om andra saker? Va fan tror ni jag har genom gått ett 20 tal operationer och sitter i elrullstol för att kunna blåsa staten eller kommunen så jag kan få leva ett liv ”UNDER” existens minimum? Vilken briljant livsplan!!

Okej, nu har jag svalt den sista biten ilska och är tillbaka igen. Livet skulle som sagt var bli enormt mycket enklare utan all denna förnedring som så många av oss måste stå ut med bara för att få våra rättigheter tillgodosedda. Nej, det gäller att inte tappa glöden, att orka fortsätta dansa i denna vansinniga dans.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2