Med våren kommer även skönheten

Här om dagen när jag tog en promenad ville jag föreviga den praktfullhet som mötte mig och mina sinnen. Många av er vet att jag bor i Älvsjö utanför huvudstaden. Vad finns det för praktfullhet att mötas av där, kanske någon undrar? Okej, det är långtifrån grönskande ängar eller Ulf Lundells öppna landskap. Men det finns små oaser, en del pärlor att njuta av även här.

Det sker stora förändringar på kort tid när våren närmar sig eller har så smått övergått till tidig sommar. Grå gröna nyanser blir alltmer gröna och innan man vet ordet av har klargröna färger blandats med massor av andra färgstarka blommande buskar och från oändliga olika blommor. Det är smått galet vackert. Och om humöret tidigare var lite nedstämt brukar en sen vårpromenad ha terapeutisk inverkan på kropp och själ. Lustigt nog kan tyckas för en del och för andra helt naturligt.

Det finns dagar, eller stunder är kanske en rättare beskrivning, då alltsammans likt ett pussel där alla bitar plötsligt faller på plats och ett aha moment uppstår. Nu vill jag inte höja denna promenads inverkan till de högre makterna men mycket kändes lättare och behagligare efter att ha promenerat, (samma runda har jag gått många gånger), och bevarat denna sena vårpromenad med ett gäng fotografier.

Den lilla ensamma blomman som visar sig vacker i all sin prakt för alla förbipasserande eller för alla som vill beskåda henne. Hon står där och kommer stå där tills hon inte orkar längre och vill lägga sig ner. det vill säga under förutsättning att hon får stå i fred ifrån idioter som vill sparka bort henne.

Med detta vill jag bara ha sagt – ta vara på er stund i tillvaron för vem vet när känslan för stunden kommer tillbaka? Och med våren kommer inte bara värmen och hösnuva utan allt det vackra vi kan mötas av, om vi väljer att göra det, finns där ute för alla och en var.

Ta hand om er!
Nalle

Efter kvällspromenad väntar säng och filmtajm

Calling-in-Sick-2Min son har varit hemma en vecka snart från KTH med en dunder förkylning, eller en influensa, som håller på att botas med penicillin och alvedon som skaffades efter ett besök på akuten. (Tack Anna & Magnus) Det har gått åt rätt håll sedan helgen så ikväll tog vi en promenad. Han var ute en stund igår och det tog tydligen på krafterna för han blev snurrig och alldeles slut.  Men nu var det i alla fall dags för ett nytt försök.

Det var så nice fast vi behövde ha höstjacka på oss. Det har regnat oregelbundet under hela dagen men vi hittade ett uppehåll där vi passade på. Det var frisk, hög och småkylig luft som mötte oss så fort vi hade kommit ut och efter en stund började mörkret smyga sig på och så gjorde även kylan. Det berodde väl antagligen på sällskapet men det var verkligen skönt fastän det var kyligt.

Tyvärr var det ett tag sedan vi två, utan assistenter, tog en promenad och bara gick runt utan något mål och små pratade med varandra. Jag älskar dessa stunder tillsammans med honom. Likaså stunderna då vi kryper upp i min säng och tittar på en film som visas på tv eller som vi ibland hyr från Viasat. Ibland blir det mer prat än film och ibland är det tyst, fast samhörigheten finns där hela tiden och vår tystnad är ibland fullkomlig i all den kärlek vi ger varandra. Tänk att tystnaden ibland kan säga mer än alla ord vi känner till. Ganska häftigt, eller hur..?

Mot sängen och filmtajm..! Fast borsta nötterna först.

Ta hand om er!
Nalle

Ps. I morgon ska jag hämta min lagade dator – jag längtar så..! Ds.

En sista promenad i Hagaparken

Det kanske låter negativt eller trisst när jag använder frasen ”en sista sommarpromenad i Hagaparken”. Jo, jag vet, sommaren kom och försvann nästan på engång, iaallafall innan solen hade värmt oss tillräckligt. Därför lät jag bli att rubricera ”sommarpromenad”. Ja, ja, väl bekommet, tack, tack..!

Jag brukar inte vara speciellt känslig över hur vädrets makter leker med oss, livet har alltid varit tillräckligt intressant ändå oavsett sol och värme eller blåst och kyla. Det enda jag inte gillar, fast anledningen är mer praktisk än något annat, är regn för då får jag hålla mig inne. Ni vet, elrulle och vatten = elektriska stolen. (Ha, ha, ha). Nä, det funkar ju inte så bra. Hursomhelst…

Jag och Halimo, en av mina underbara personliga assistenter, stack iväg till Hagaparken vid lunchtid. Något jag hade planerat sedan dagen innan. När jag berättade det för Halimo igårkväll bestämde vi oss för att ta med jordgubbarna istället för att trycka i oss dem som efterrätt. En liten picknick i det gröna är ju inte helt fel, tänkte jag. Färdtjänsten kom, bara femton minuter sen, och vi landade vid koppartälten en stund senare.

Vädrets makter, som ville narras lite, bjöd först på orosmoln men till sist klarnade det upp och vi fick ett par sköna timmar i denna kungliga park. Medans vi rörde oss ner från koppartälten mot ”lilla kaffestugan”, som jag brukar kalla den för, kom jag på att jordgubbarna låg kvar hemma i kylskåpet. Typiskt! Men trösten var nära, en kopp kaffe och en urgod morrotskaka med grädde och kanel. Mums..!

Efter en skön promenad och en del fotograferande så var det dags att åka hem igen. Det första jag gjorde när jag kom hem, utom att springa på muggen, var att ”koka” en ”riktig” koppa kaffe. Väl hemma och sittandes på altanen kom så känslan att denna söndag är antagligen årets sista soliga söndag som jag tar en promenad i Hagaparken. Så gott folk…

…vi kan väl ändå hålla tummarna att hinna med en till solig sommarpromenad vart än den nu sker.

Kram
Nalle

En kvällspromenad med fågelsång

Efter att ha suttit inne och tjura ett bra tag var det så dags att bege sig ut, solen fanns fortfarande där uppe i det blå fast klockan började närma sig kväll. Fast än vädret under dagen hade bjudit på sol så gjorde jag misstaget att ta på mig vinterjackan. Det brukar ju vara kyligt om kvällarna.

Innan utgång läste jag Jinges senaste blogginlägg-, ”Jinges web och fotoblogg”, om Aftonbladet och facistiseringen. Jag ville ha lite att tänka på under min promenad eftersom jag är ”typ” dubbelt så gammal än Fröken H (min nyaste personliga assistent). Fröken H och jag tog höger efter att ha passerat innergården. Efter fem minuter log solen mot oss och tankarna mina gnisslade tänder över mitt urusla klädval. Att lättjan inte stoppade ut näsan på altanen innan vi gav oss iväg var bara att suga i sig. Det var första gången som fröken H och jag tog en promenad och för oinvigda är det dags för ett frågetecken nu. Det är väl inget märkvärdigt att gå på promenad med en assistent oavsett om man känner personen eller inte – kan tyckas! Förvisso är det ingen ”big deal” men med ett gott samspel där ”lära känna dig snack inte behövs” vet assistenten om promenaden ska ske under tystnad eller inte. Nu gick det kanon ändå.

Ju närmare skogen och ju längre ifrån lägenheten vi kom övergick mitt för dagarna negativa tänkande till oroväckande glädje. Va, fals! Jinges blogginlägg var också som bortblåst. (Ej på grund av ditt inlägg, Mr Jinge!) Under ömsom tystnad och ömsom fågelkvitter växlade jag och min assistent ord på vägen och jag började njuta av min promenad alltmer. Djupa andetag, in genom näsan och så ut genom munnen. En gång till, in genom näsan och ut genom munnen. Ah, sådär ja..! Det blev bara bättre och bättre och innan jag visste ordet av insåg jag att herr Thorén befann sig på en skön kvällspromenad, dock för varmt klädd, med tillhörande fågelsång. Kan det bli bättre!? Undrar om det är det här som kallas för våren?

Glad vår!
Nalle