Anmäl alltid ändrad inkomst – för din egen skull!

Vi förväntar oss att livet ska flyta på lika vackert och ro givande som en reklamfilm i en urskog med en lätt porlande bäck och vi blir genuint överraskade varje gång livet bestämmer sig för att ta krokben, eller strula till vardagen för oss? Jag förstår inte varför? Jag menar, nästan allt som händer oss är vi själva ansvariga till eller så är någon annan i vår närhet skyldig. Det finns dock en liten del som vi inte kan styra över och då pratar vi om politik och konsekvenserna den för med sig, här och nu. Det behöver inte heller alltid vara dåliga saker som sker. Men…

Det har inte varit lätt att leva mitt liv sista tiden och om jag vänder blicken utåt, bort från mig själv, ser det ut som om svårigheterna ska fortsätta ett tag till. För egen del har det handlat mest om ekonomiska svårigheter som uppstod när funktionsnedsättningen mer eller mindre tog bort min förmåga att arbeta och tjäna pengar. Sedan att den politiska vinden samtidigt har försämrat livssituationen för väldigt många personer med funktionsnedsättningar har inte underlättat precis.

Att inte längre ha möjligheten till att kunna påverka livets innehåll är fruktansvärt ansträngande för psyket och självförtroendet. De flesta med en normal inkomst behöver spara för att ha råd att införskaffa lite dyrare saker till hemmet som till exempel två madrasser inklusive bäddmadrasser, så har det alltid varit i mitt liv och jag ser inget konstigt med det. Man sparar några månader innan man har råd att shoppa loss. Men det var förr. När ens inkomst är så låg att den inte ens räcker till de allra vanligaste sakerna i ens liv och hem är det svårt att hålla masken. Det finns ju så många saker som hela tiden behöver förnyas såsom kläder, underkläder, ytterkläder eller skor och vanliga husgeråd. En vän räknade ut och kom fram till att om jag tidigare behövde några månader på mig för att införskaffa dessa madrasser till min säng så skulle jag nu behöva spara i närmare åtta år. Eller som han sa; ”Du kan egentligen inte spara något för du har inget att spara efter hyran och mat.”

Galet, eller hur! Denna nya fattigdom förminskar hela mig och gör den mig så illa kan jag inte låta bli att undra hur många andra det finns där ute som också mår skit och känner sig förminskade och värdelösa i samhällets ögon. Att vara ekonomiskt beroende av samhället, att förlita sig på deras sunda vätskor, är hemskt eftersom man märker efter ett tag att de finns ”otäckt många” politiker och handläggare som är spritt språngande och lever i en fantasi värld. Min så kallade ”lön” höjs/sänks beroende på vilken politik (röd/blå) som förs och att ta emot pengar från ens familj eller vänner gör ju inte så att man känner sig självständig precis.

”Om detta fortsätter dröjer det inte länge förrän samhället åter har format sina egna små mönsterkrympling som tacksamt skall böja sig för landets välvilja. Mönsterkrymplingen hette förr ”de ofärdiga”, ”sinnesslöa” eller kort och gott ”invalider och handikappade. Vi bodde på institution. Är det åter dags?”

Faktum är att politikerna har under flera år börja köra med en väl utstuderad och effektiv nedmontering av många funktionshindrade personers självkänsla bland annat genom att försämra rättighetslagen LASS, personlig assistans. Det sker utan att folket märker av det speciellt mycket och skulle någon nitisk journalist gräva lite och göra skäl för sin lön är man väl förberedd genom att sedan en tid tillbaka smutskasta och utmärka lagen som ett instrument till fusk.

Det gäller att må jävligt bra för att orka med och att hitta anledningar till att gå upp och fortsätta denna promenad längsmed livets väg. Med det ovan skrivna och med facit i hand över politikers omoraliska beteende när det kommer till att sko sig är det högintressant att jämföra deras syn på moral och att följa lagar.

”Anmäl alltid ändrad inkomst till försäkringskassan – för din egen skull..!”

Vem minns inte Anslagstavlan på teve. Denna informativa fingervisning om hur vi skulle sköta oss och att det var vår skyldighet att hålla oss uppdaterade på alla lagar och regler. Minns ni att den slutade med en melodiös uppmaning – ”Anmäl alltid ändrad inkomst till försäkringskassan – för din egen skull!” Jag tänkte nu att det kanske inte skulle vara en så dum idé om Riksdagen tog efter Anslagstavlan och lät ett gäng teve apparater loopa alla de lagar och regler som gäller för riksdagsledamöter. ”Använder du partiets eller riksdagens betalkort glöm inte att begära kvitto och att redovisa ALLA inköp! Annars kan hemska saker hända, i alla fall om du är kvinna” – ”Du vet väl om att du har rätt till övernattningslägenhet i Stockholm om du bor längre bort än 5 mil och att du får ekonomiskt stöd för lägenheten upp till 8 000 kr/mån? För att få hela stödet, inklusive parkeringsplats, tänk på att lägenheten måste kosta mer än 8 000 kr/mån och skulle du få en bostadsgäst på halsen, släng ut denna omgående annars får du bara hälften – Anmäl alltid ändrat antal på hyresgäster till revisorn – för din egen skull..!”

Det är konstigt men när den politiska eliten blir påkommen med ena handen i kakburken och den andra under kjolen på fröken moral har dom självklart ingen aning om hur det kunde bli så. Nej, dessa hyvens män och kvinnor som bara har Sveriges bästa för sina ögon skulle ju aldrig medvetet göra fel eller fuska. Fast ibland får man en känsla av att en del lägger ner stor möda och tid på att mjölka ur systemet med den ena kreativa påhittigheten efter den andra, men när politikerna gör det så kallas det för att skatteplanera och att vara kreativ. Och går det åt pipsvängen så heter det att ”det hade dom ingen aning om!”.

Jag vill inte ha politiker i riksdagen som inte vet vad en liter mjölk kostar eller som är så svag i sin moral att dom inte vet om att fel görs när man begär ett ekonomiskt stöd fullt ut, på 8 000 kr/mån, fast man är två som bor i lägenheten. Om de inte kan leva upp till ett rent samvete och ha så pass mycket bondförnuft i sig att de följer lagar och bestämmelser som vi alla måste göra så kommer politikerföraktet aldrig att minska inte heller skattefusket eller annat fuskande.

Det är lätt att känna rädsla och uppgivenhet över att moralen i landet verkar vara så låg att det till och med finns förtroendevalda inom politiken som verkar kunna bete sig hur som helst utan att känna skuld och få dåligt samvete. Att misstron till våra politiker förstärks och att det fortfarande är svårt att få folk att engagera sig politiskt är inte konstigt när den ena efter den andra tycks snylta åt sig av landets skattepengar trots att de har bra lön och andra förmåner. Fast det är väl som man brukar säga, mycket vill ha mer! Det är häpnadsväckande att så många klarar sig fastän de balanserar på kanten för vad som är moraliskt och lagligt.

Fuskare är ett populärt ord nu för tiden och den politiska makten mjölkar flitigt ordets alla nyanser inom kostsamma samhällsområden. Och det vet vi ju vilka dom områdena är. Att politikerna har lyckats sälja in att det lurar fuskare överallt inom LSS & LASS och det har lett till att man har legaliserat ytterst tveksamma metoder för att få tag på alla dessa fuskare. Ingen tycker om fuskare. De ska sättas dit med alla tänkbara medel. Vad spelar det för roll om en del kommer i kläm, hamnar på gatan eller inte har råd längre med medicin och läkarvård, färdtjänst eller tv-licensen, etc. (ironi) Nej, rätt ska vara rätt! Det vill säga så länge man själv inte hamnar där.

I princip tycker ingen om fuskare men väldigt många har inget emot att fuska själva. Fast återigen, om du tillhör eliten kan det vara bra att veta att fusk kallas för skatteplanering och att vara framåt. För oss andra kallas det för fusk eller svartjobb. En del välbärgade personer tycker inte att det är speciellt omoraliskt när de skatteplanerar med stor inlevelse och påhittighet och från år till år balanserar på kanten till kriminalitet. Undrar hur många riksdagsplatser som skulle gapa tomma om det fanns en moralpolis?

Nej, nog om detta.

Ta hand om er!
Nalle

Vi har fått nog!

För nionde året i rad har Marschen för tillgänglighet vuxit och i år har det marscherats på 31 orter runt om i landet för att få ut budskapet att otillgänglighet är diskriminering. Många av landets funktionsnedsatta medborgare var ute och demonstrerade idag för att få politikerna att sluta prata och utreda och istället börja agera.

Politikerna är ense om att otillgänglighet är diskriminering men som vanligt när det handlar om personer med funktionsnedsättningar vill man inte skrida till handling. Politikerna vill helt enkelt inte lagstadga om att otillgänglighet ska klassas som diskriminering precis som all annan diskriminering. Återigen gör de gällande att det ÄR skillnad på folk och folk.

Som sagt så har det marscherats på 31 orter runt om i landet i år och man kan lugnt säga att landets funktionsnedsatta har fått nog när det gäller fagra tal och antalet utredningar. Man vill nu att politikerna skall gå till handling och lagstadga att otillgänglighet är diskriminerande. Det är hög tid att öppna upp samhället för alla medborgare och för att vi ska kunna åka buss, tunnelbana, tåg och besöka affärer och teatrar med mera så behövs denna lag. Sverige har haft decennier på sig att följa de föreskrifter som finns för att anpassa vårt samhälle vid ny byggnationer av till exempel affärscentrum, affärslokaler och hus eller vid köp av nya bussar, tåg- och tunnelbanevagnar, etc, men man har struntat i det.

Politikerna beslöt år 2000 att under en tio års period skulle Stockholm bli en av världens mest tillgängliga huvudstad men år 2010 kunde alla konstatera att så var inte fallet. Det verkar som om politikerna tror att allt skall ordna sig av sig själv bara man tycker och säger rätt saker, eller om vi slår oss för bröstet internationellt och säger att vi är bäst och skriver på det ena FN kravet efter det andra på att följa de mänskliga rättigheterna. Men ack så fel ni politiker har. Den politiken ni har fört i decennier gällande tillgängligheten har inte bidragit till något alls – inte ens till en tummetott. Samma sak gäller den ekonomiska situationen för många funktionsnedsatta.

Alltså, medan ni fortsätter att hoppas och utreda, tycka och säga rätt saker så fortsätter vi att inte kunna ta del av det framtida Sverige som är så självklart för alla andra – för vi kommer inte in. Hur mycket ni än vill, hur mycket ni än anser att det är en självklarhet att vi ska vara med i samhället så kommer det inte att fungerar så länge ni inte ser till att det blir kriminellt att diskriminera funktionsnedsatta medborgare med otillgänglighet.

Så in i Riksdagen med er och klubba denna lag – NU!

Ta hand om er!
Nalle

Riksdagsledamöter reagerar på blogginlägg om fattig funkis!

Den senaste året har jag vid flertalet tillfällen skrivit och berättat hur svårt det är idag, rent ut sagt omöjligt, att leva ett drägligt liv ekonomiskt om man har en funktionsnedsättning och inte kan arbeta på grund av det. Jag vet inte varför just det här inlägget med rubriken ”Är det någon idé?” fick er riksdagsledamöter att läsa och en del av er att svara med e-post och kommentera i min blogg. Men ni läste och en del hörde av sig. Det värmde. Det var inte många som svarade eller kommenterade och till de som saknas helt är Moderaterna, Kristdemokraterna och SD. Jag vill inte dra några hemska slutsatser till varför. Även om jag är förvånad över denna förändring, från ingen reaktion alls till att man vill träffa mig, så kan jag inte låta bli att vara lite besviken över att inte regeringen gjort sig besväret.

Nu på onsdag, den 16 februari kommer jag, om allt går som det ska, få besök av riksdagsledamot Agneta Luttropp, (mp), som var en av dem som svarade på bloggen och skickade ett e-brev. Jag vet inte vad jag förväntar mig av mötet mer än att jag vill passa på att visa och beskriva hur verkligheten ser ut för många medborgare som inte kan arbeta på grund av sjukdom och/eller sin funktionsnedsättning och som bara har försäkringskassan att förlita sig på. Att det har blivit bättre de senaste 30-40 åren för den minoritet som jag tillhör är en underdrift. Det är så häftigt att funktionsnedsatta personer blir alltmer synliga i samhället och att vi blir allt oftare räknade med som vem som helst. Det är en positiv utveckling som under mitt liv hela tiden har hållit på att växa och formas med vissa bakslag då och då. För tillfället är ett sådant bakslag följande; för att vi ska kunna bli delaktiga och vara fullvärdiga medborgare måste det ske efter våra förmågor och det är vi som är experterna på vad vi behöver för att kunna vara och bli fullvärdiga medborgare på lika villkor. Så är det inte idag. Samma sak gäller arbete och tillgängligheten. Det kommer alltid finnas en viss procent som inte kan arbeta eller på annat sätt försörja sig själv, för att vi ska kunna ha samma chans och kunna ta vår självklara plats i samhället så måste infrastrukturen, alla offentliga byggnader och de kollektiva färdsätten vara tillgängliga. Detta måste fixas till innan vi ska ha en chans att bli lika delaktiga i samhället som alla andra.

Det elitistiska tänket finns bland våra led också och det måste bli ett slut på att människors livskvalité, värde och självrespekt skall avgöras av politiker som verkar vara så långt bort från dagens verklighet, som till exempel finansminister Borg. Det behövs mer än intellekt och ekonomiskt kunnande, eller hästsvans, för att klara av att styra ett land. Det behövs fingertoppskänsla och medmänsklighet plus vetskapen om vad en liter mjölk kostar.


Agneta Luttropp, jag är jätteglad över att du vill ta en fika, te, med mig och diskutera verklighetens politik som rör era väljare fastän jag inte är eller röstade på Miljöpartiet. Men vem vet. Jag kanske blir (mp) efter onsdag. :-)

Ta hand om er!
Nalle

Mobbning inom politiken

Ibland förvånas jag över att det går så bra för Sverige som det ändå gör med tanke på den inkompetens som tycks bli allt vanligare bland våra politiker i både kommun och landsting, dessvärre. Jag säger inte att det är så i detta ”enskilda fall” vilket vi naturligtvis inte kan uttala oss om, av politiska skäl, men ibland kommer funderingar om det ligger någon sanning bakom påståenden som, att många av våra politiker som saknar socialkompetens och förmågan att känna empati samtidigt har andra områden de behärskar utomordentligt såsom ekonomi eller att spela piano?

Delar av texten nedan är från en kommentar jag skrev till inlägget, ”Om att vara döv och bli mobbad på facebook”, på bloggen Fulldelaktighet.nu

Paul Lindquist, moderat kommunalråd på Lidingö, bildade sig en snabb åsikt om kommunpolitiker kollega Anna Stenson, MP, är fullmäktigeledamot i Lidingö kommun. Paul visar ett klassiskt exempel på hur okunskap lätt föder förutfattade meningar och borde för alla och envar ge lärdom om att det alltid är bättre att hålla käft tills man vet vad man uttalar sig om.

Paul Lindquist visar dessvärre också, som så många andra politiker idag, bristande omdöme när han inte (än så länge) anser sig behöva be om ursäkt fast han har trampat i klaveret genom sitt juvenila behov av att göra sig lustig på andras bekostnad.

I Aftonbladet försökte han be om ursäkt men säger egentligen bara att det hela är ett missförstånd och att han SKA be Anna Stenson om ursäkt och att han är väldigt ledsen att hon har tagit illa vid sig vilket inte var hans mening. Paul Lindqvist ville beskriva en händelse och gjorde bara en uppdatering av dagens upplevelser. Sedan kan man ju ifrågasätta varför han plockade bort henne från sin facebook och samtidigt tillsammans med andra kollegor får henne att framstå som en fuskare som inte alls är hörselskadad eller döv?

Det verkar nästan som Alliansen har blivit smittade av ett konstigt plastic padding- eller Hollywood virus och blivit smått imperialistiska så fort de syns eller hörs i media ett visst antal gånger. När jag hörde talas om att Anna Stenson blev uthängd som fejk-döv gick mina tankar till Alliansens fantastiska drev om det enorma fusket inom försäkringskassan och sjukförsäkringen. Men också om USA, president George W. Bush och fusket kring en felaktig information om att Irak hade massförstörelsevapen vilket resulterade i ett krig.

Jag vet inte hur det är för er men jag undrar ofta när våra folkvalda politiker blev så kallade professionella yrkes politiker istället för vanliga ”svenssons” som brann för vissa politiska frågor och ville göra det bättre för sina medmänniskor. Idag verkar de mest finnas till för sin egen skull och för att tjäna pengar, mycket pengar, och för att chockera på alla möjliga och omöjliga sätt enkom för att få synas i massmedia. (Ingen PR är dålig PR – heter det ju!?)

Hur som helst så har, denna gång, Paul Lindqvist, moderat kommunalråd på Lidingö, visat vad Alliansen och Moderaterna står för och kan leverera. Ett kyligt samhälle där man gärna hånar och är sarkastiska mot minoriteter i vårt fantastiska land. Det är sorgligt att Paul Lindqvist inte ens förstår att han har trampat i klaveret och ännu sorgligare är det att han är vald av folket på Lidingö. Eller har han ärvt sitt politiska uppdrag?

Ta hand om er!
Nalle

Ps. Reumatiker som ibland kan gå två meter – bara så ni vet. Ds.