Tag Archives: polisen

Sådan fräckhet!

Jag satt i elrullstolen och sov en stund. Vädret var behagligt så jag hade altandörren på glänt. Altanen är relativt insynsskyddad men det skulle visa sig att det räckte för den klåfingrige. Efter att ha sovit en kort stund klev tjyven in genom altandörren.

Han måste ha stått och glott på mig ett tag för när jag vaknade till av att känna mig iakttagen la han handen på min axel så jag trodde det var min assistent som satt i köket. Sedan la han ett papper, ett tiggeripapper, där man skulle skriva namn och telefonnummer för att sedan skänka pengar, i knät på mig och sa på mycket knackig svenska, tack så mycket. Allt gick mycket fort. Yrvaken tog jag emot papperet som var professionellt layoutad och jag skrev mitt namn.

Men när jag skulle svänga runt rullstolen så han inte stod snett bakom mig så följde han med, antagligen för att han inte ville visa sitt ansikte, så till sist hade vi snurrat nästan ett varv, hans märkliga beteende fick mig klarvaken. Det blev inget telefonnummer. Jag bad honom att gå vilket han välvilligt gjorde och när han var ute på gräsmatten såg jag att min mobiltelefon fattades. När jag kom ut på altanen gapande och skrikande lade han benen på ryggen och det var det sista jag såg av honom och mobilen. Ibland tänker jag på att det kunde ju ha varit en galning. Hövva!

Det var längesedan jag var med om en sådan fräckhet. Han måste ha sett att altandörren var öppen men han måste ha sett min assistent också så jag fattar inte hur han vågade komma in i lägenheten. Han var cirka 17 – 19 år gammal. De skiter ju i om de åker fast för inget händer i alla fall och mycket riktigt snuten la ner förundersökningen. Fast jag sa att jag skulle känna igen honom. Vilka signaler sänder det till våra s.k. värstingar?

Nu har jag aldrig altandörren öppen om jag inte finns i närheten och ska jag ta en tupplur blir det inför stängda dörrar. Om Keena tillåter en tupplur vill säga. 🙂

Ta hand om er och tänk på att inte göra tjyven några tjänster utan stäng och lås ordentligt.

Kramar!
Nalle

Share Button

Vart är vi på väg?

Ikväll blev jag vittne till hur två ungdomar ”pangade” en stor ruta mitt i mot där jag bor utan att någon av förbipasserande ingrep. Innan jag hann öppna min altandörr och åka ut med rullstolen hade de lunkat därifrån utan större brådska. När jag kom ut hörde jag, (såg ej), hur en vuxen man sa till ungdomarna på skarpen. ”Vad håller ni på med? Så där gör man inte!” Till svar fick han höra saker som ingen ska behöva höra.

Cirka femtio minuter senare kom polisen och efter dryga tio minuter gick de ur bilen för att kolla rutan. Det vill säga då mannen som blev hotad knackade på polisbilens ruta. Polisen klev ur och prata med honom och frågade mig om jag hade sett något. Jag sa att jag såg två ungdomar men att jag inte kunde identifiera dom men att en hade en grå mjukis jacka med luva. Den killen ”såg jag bakifrån och från sidan” ta upp någonting tungt, såg ut som ett rör av något slag men det kan också ha varit en gatsten, från marken och slänga mot fönstret. Jag vet inte om det var han i mjukis jackan som slängde båda gångerna men han var mycket noga med att fönstret skulle gå sönder. Ungdomarna hade varken bråttom med sitt illdåd eller brydde sig speciellt mycket om att de blev sedda. Jag skulle inte bli förvånad om en av dom var påverkad av något..?

Det är inte konstigt att de har svårt att hyra ut lokalerna här omkring eftersom slöddret sabbar så fort de får chansen och fönsterrutorna har byts ut eller väggarna målas om för att få bort klotter och olika tags. Jag kan fatta att ungdomar inte har något att göra och att det är jobbigt nu på sommaren, jag kan även komma ihåg känslan av frustration och behovet av att agera utåt. Men mycket av det som många ungdomar, (långt ifrån alla ungdomar då de flesta är bra killar och tjejer), gör idag var otänkbart när jag var i deras ålder. Om vi sabbade eller revolterade så kanske vi också sabbade en ruta som dessa ungdomar gjorde idag, eller slog sönder en parkbänk eller klottrade men vi hotade inte småbarn och äldre och vi snodde inte så dyra saker som mobil telefoner o.dyl. och vi misshandlade inte barn eller äldre. Nu för tiden blir man mörkrädd för vad som kan hända och händer i samhället och riktigt rädd för dessa utåt agerande galningar vars handlingar vi alla kan läsa om i tidningar och höra på nyheterna.

Jag har haft personlig assistans sedan 1990 och på den tiden var det ingen av mina anställda assistenter som inte vågade gå till Älvsjö station för att ta bussen eller pendeltåget. De senare åren om det är onsdag, fredag eller lördag vågar de inte gå själva från mig till stationen efter klockan 22:00 eftersom de är så lite folk där senare än kl 22:00. De jobbar till kl. 23.00, ibland senare än så. Och i ärlighetens namn så tycker jag det inte är roligt att släppa iväg dem efter klockan 22:00, speciellt på vintern men även nu på sommaren eftersom det ofta är olika gäng, fem – tio ungdomar, så står strategiskt utplacerade så de kan verbalt trakassera, (i bästa fall), förbigående kvinnor. Tack o lov har mina assistenter ”bara” fått glåpord efter sig. Om man nu kan säga bara?

Det konstiga är att många av de ungdomar som slänger ur sig glåpord som ”öh, horan!” eller ”kolla snygg häck på horan!” och som är svenskar med föräldrar från andra länder eller invandrare som kom hit i unga år, är snälla som små lamm när man träffar de ensamma eller tillsammans med deras föräldrar, speciellt mamman eller en äldre syster. Då är de artiga som få med ett fånigt skamset ansiktsuttryck. Svenska ungdomar med svenska föräldrar är precis likadana så det är ingen större skillnad. Det är min erfarenhet i alla fall. Jag säger inte att det är så utan att jag har den erfarenheten. Hur som helst så tror jag inte att någon av dem, födda i Sverige eller inte, skulle tycka det var speciellt roligt om någon ropade efter deras mamma eller syster lika skamliga kommentarer som dom själva gör, eller?

Det är inte utan att man blir rädd för vart vi är på väg moraliskt sett och ur ett medmänskligt perspektiv. Vi föräldrar måste ta vårt ansvar och sätta tydliga gränser på vad som är okej och inte och det måste ske tidigt. Vi måste ställa krav på att våra barn sköter sig och behandlar andra med respekt. Skulle jag höra min son när han var liten eller tonåring svära, visa finger, vråla glåpord efter någon på gatan eller hota någon så hade han inte haft det roligt efter det. Vi föräldrar måste visa i handling och agerande hur man uppför och beter sig eftersom barn inte alltid gör som vi säger – men du kan vara säker på att de tar efter våra beteenden och gör som vi gör.

Nej, oavsett nationalitet, ålder och kön ta hand om och var rädda om varandra och bemöt människor med samma respekt som du själv vill ha av andra.

Ta hand om er!
Nalle

 

Share Button