Tag Archives: Personlig assistans

Den hållbara förmånen

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Det är tröttsamt, rent av ledsamt, att läsa Johan Rudströms ledaren den 5 oktober 2015 i Uppsala nya tidning där han konstaterar efter att ha läst ISF:s rapport, att kostnaderna för assistansersättningen ökar lavinartat utan att politikerna vågar föreslå åtgärder. Han säger också att det inte sker uppföljning med redovisning av antalet timmar, innehåll eller kostnader och att de assistansberättigade, anordnarna och kommunerna driver upp antalet timmar eftersom de gynnas av att timmarna blir fler. Vilket man också kan läsa i ISF:s rapport Assistansersättningen Brister i lagstiftning och tillämpning.

Det finns så mycket tokigt i Johan Rudströms ledare och i ISF:s rapport att jag skulle vilja avfärda alltihop som påhittat dravel. Vi alla vet, framför allt vi som är beroende av personlig assistans, att kostnaderna ökar från år till år. Anledningen till de ökade kostnaderna beskrivs gärna som att något är fel och behöver rättas till, när det är precis tvärtom. Upp mot 16 000 får möjligheten att leva ett vanligt liv där man själv bestämmer vem, när, vad och hur assistansen skall ges. Det kostar 284 kr per förbrukad assistanstimme medan kommunens hemtjänst kostar ca 434 kr per timme. Dessutom finns det ca 96 000 personliga assistenter som bidrar till samhället med skatt och sociala avgifter. Det finns inte mig veterligen någonting som erbjuder samma kvalitet för en lika låg prislapp så vad klagar de på? I stort sett går 85% – 90% tillbaka till samhället i form av skatter och sociala avgifter och att 96 000 personliga assistenter har råd att handla vilket innebär moms och annan skatt till staten.  (Läs STILs senaste artikel) 

Att politikerna inte vågar föreslå åtgärder är fel. Politikerna har föreslagit åtgärder och genomfört ändringar vid ett flertal tillfällen genom åren i hopp om att sänka kostnaderna, men i stort sett har politikerna endast lyckats med att försämra livet för en massa människor med assistansbehov.

Att det inte heller skulle ske någon uppföljning av timmar, innehåll eller kostnader är också fel. Att det skulle vara den enskilde och dennes familj/närstående samt anordnare, även kommuner, som mer eller mindre lättvindigt avgör behovet och antalet timmar är naturligtvis fel det också. Det sistnämnda skulle vara en anledning till de skenade kostnaderna enligt ISF:s rapport. Alla som har personlig assistans vet hur enorm rigorös utfrågningen om ens assistansbehov är plus att det ska ske en utredning vart annat år om ens behovsbedömning

I ISF rapport kan man bland annat läsa Ett viktigt problemområde när det gäller lagstiftningen är att många centrala begrepp i lagen, så som delaktighet, självständighet och att leva som andra inte har definierats. Lagen ger inte heller tydliga svar på vilka behov som ska tillgodoses med personlig assistans. Dessa otydligheter gör att det blir svårt för Försäkringskassan att göra en enhetlig, transparent och rättssäker bedömning av de assistansberättigades stödbehov. Den kontinuerliga ökningen av det genomsnittliga antalet timmar assistansersättning som beviljas per assistansberättigad kan till stor del bero på denna otydlighet. Utformningen av assistansersättningen innehåller drivkrafter, både för den assistansberättigade och för anordnarna, att öka antalet beviljade
timmar. 

Vidare kan man läsa: Särskilt utsedda medicinska
kompetenser som utför funktionsbedömningarna borde också
kunna leda till mindre integritetskänsliga situationer. Att överväga att
införa en enklare behovsbedömning för ett lägre standardiserat antal
timmar är ytterligare ett sätt att begränsa problematiken med integritetskänsliga
utredningar, vilket också skulle kunna medföra en minskad
kostnad för assistansersättningen.

Jo, tjena mittbena. Man vill alltså slå ihop vissa funkisar och baka ihop dem till en enda stor norm där alla kommer få ett visst antal assistanstimmar. Vi ska leva likadant, tycka likadant om delaktighet och självständighet för då kan försäkringskassan göra en enhetlig, transparent och rättssäker bedömning om våra behov. Och jag som trodde att det var jag som var experten på mina egna behov och att lagen fanns för min skull och inte för försäkringskassans skull. Lagen har och borde också utformas till att fungera för oss med funktionshinder så vi kan fortsättningsvis leva ett fritt och självständigt liv efter våra egna värderingar ty det är bara vi som kan avgöra vad som fungerar för oss. Inte någon jävla myndighet. (ursäkta språket) Men ISF anser att det är svårt att avgöra om insatsen har utförts med tillräcklig kvalitet eftersom det är den assistansberättigade som avgör vad som är kvalitet. Därför vill ISF öka det allmännas kontroll av hur assistansersättningen används och säkerställa kvaliteten och för att göra det vill de koppla ihop beslutet och utförandet – det vill säga det man har beviljats assistansersättning för är det som ska utföras.

Jag blir så jävla trött. Varför vill man förstöra den hållbara förmånen?

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Vem vill inte vara ensam en stund?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Ensamheten kan vara någonting underbart som ger själen ro och samtidigt vara uppiggande. Den kan ladda upp både kropp och själ. Men ensamheten kan också vara svår, och kännas som ett hån, dag ut och dag in, vid iakttagelser av personer som ilar omkring kors och tvärs på samhällets enorma väv och som i stort sett aldrig hinner känner sig ensam. Ibland är avund ett faktum.

Sedan har vi ensamheten, den frivilliga, som sker på bekostnad av utebliven assistans. Den är både söt och sur samtidigt som den ändå, med viss tvekan, laddar upp batterierna. Om inte annat så på ett akut och jobbigt sätt.

Jag menar, vem vill inte vara ensam en stund för att samla tankarna, men utan sina armar och ben är det kanske inte lika kul att vara ensam? Nu sitter jag här och ska försöka njuta av en stunds ensamhet, påtvingad i och för sig, men ändå infinner sig lugnet och harmonin gör sina försök utan att lyckas riktigt fullt ut. Men än så länge är allt lugnt och trevligt. Rent ut sagt skönt! Men då får ingenting oförutsett inträffa som till exempel att jag behöver gå på muggen, eller att jag börjar må dåligt, eller att jag spiller kaffet, etc. Då blir ensamheten någonting helt annat! Någonting helt annat!!

Ta hand om er.

Många kramar!
Nalle

Share Button
1 2 3 4 5 21