Tag Archives: Personlig assistans

Kliar du mig på ryggen så…!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Det händer ganska ofta att andra assistansanvändare frågar mig, ”hur gör du för att få dina personliga assistenter att jobba kvar så länge?”. Idag har jag två assistenter som har jobbat i sjutton (17) år, en i sju år och två andra som har jobbat cirka sex år och två som jobbat i två år till sommaren. Sedan har jag en alldeles ny personlig assistent. Jag kanske ska tillägga att tre är långtidssjuka, en av dessa har varit sjuk i tre år, en i snart två år och den sista i två månader.

Omsättningen av personliga assistenter
Omsättningen är ett av de större problemen i LASS och anledningen till det är flera vilket jag inte kommer gå in på här och nu. Eftersom jag helst vill ha samma assistenter har jag jobbat ganska mycket på att hitta vägar till att de stannar kvar, minst i två till tre år. Enligt mig och mitt sätt så tar det i princip ett år innan mina assistenter är formade efter hur jag fungerar och jag har lärt mig hur de fungerar. Det handlar om så mycket mer än att tala om när, hur, varför och vad jag behöver assistans med. Det är ett samarbete, ibland väldigt känsligt samarbete med mycket finlir, som måste fungera vilket kan vara svårt om man är olika som personer. Andra orsaker som kan grusa ett gott samarbete är om assistenten har en stark åsikt om hur personlig assistans ska fungera, eller om de har starka åsikter överhuvudtaget, eller om de ifrågasätter vikten av vissa arbetsuppgifter. För att få och behålla en bra assistans finns det några saker jag försöker hålla på och det är konversation, flexibilitet, generositet ”kliar du mig på ryggen så kliar jag dig på ryggen” och ärlighet samt delaktighet.

Flexibilitet åt alla håll
Jag pratar mycket med mina assistenter, om allt ifrån deras jobb och fritid till vackert väder och ingenting. KONVERSATION är en avgörande faktor till fungerande assistans. Eftersom hälften av mina assistenter är betydligt yngre än mig har det hänt ganska ofta att jag har fått en slags mentor roll, på gott och ont. FLEXIBILITET: Jag är flexibel med tider och avrundar alltid uppåt, dvs till deras fördel, så om de har jobbat till exempel 7 1/2 timme får de betalt för 8 timmar. Jag ger alltid ledigt OM jag får tag på ersättare. GENEROSITET: Jag ställer upp till 100% på mina assistenter så länge de gör detsamma och OM de inte bjuder tillbaka brukar jag efter några gånger ta upp det. ÄRLIGHET: Jag låter dem få reda på hur det går när det går bra och dåligt eller när jag är missnöjd. I ärlighetens namn visar jag inte speciellt mycket hänsyn om jag vill göra vissa saker eller/och om jag inte mår bra så får de veta det, jag h , etc. Det ger dem insyn och en slags DELAKTIGHET i mitt liv vilket har visat sig höja deras ansvarskänsla, speciellt de yngre assistenterna, och det vet ju alla att med ansvar växer man som person.

Men om jag ska välja någon av dessa fem saker så skulle det bli konversation för utan det funkar ingenting. Så snacka med era assistenter, var lyhörda för hur de mår och vad de tycker och tänker kring deras yrke och arbetsplats. Det kan man göra utan att bli överkörd eller utan risk för att du inte ska kunna leva ditt liv på dina villkor. En annat gott råd är återkommande medarbetarsamtal där ni kan ta upp frågetecken, problem och önskemål. Det innebär inte per automatik att du måste göra som assistenten tycker eller säger.

Har du funderingar/frågor skriv vettja..!

Lycka till med din personliga assistans!

Må gott!
Nalle

Share Button

Lite mer verklighet tack!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

(Detta skrev jag i februari 2008 – intressant!)

För den oinvigde: LSS, Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade och LASS, Lagen om Assistans är två rättighetslagar som kom till 1994. Sedan LSS/LASS kom till har politikerna försökt att urholka lagen utan att tappa ansiktet. Anledningen är att de tycker lagen är på tok för kostsam plus att vi blir allt fler funktionshindrade som får personlig assistans eller annat stöd och service genom LSS. Kostnaderna ökar med andra ord för varje år. Detta tycker våra politiker är för jävligt och därför har lagen utretts många gånger under de första 13 åren. För varje utredning väntar drastiska förändringar och tyvärr också oftast försämringar i mitt liv. Kostnaderna handlar om beviljade timmar, om hur många timmar assistans man behöver.

Allt handlar om timmar
Lagen säger att kommunerna ska betala de första 20 timmarna per vecka och resten betalas av staten. Det betyder att om du har ett assistansbehov på 25-30 timmar i veckan får kommunen stå för den största kostnaden. Det betyder att en person som har 25-30 timmar assistans per vecka blir kostsam för kommunen vilket kan innebära kommunarrest. Du kan helt enkelt inte flytta till en annan kommun om det inte är en bra och kanske rik kommun.

Har man som jag ett ganska stort assistansbehov, drygt 18 timmar per dygn blir det annat ljud i källan hos kommunen. De flesta som har personlig assistans och många timmar sitter mer eller mindre fast hos kommenen eftersom de tjänar pengar som assistansanordnare på de som har många timmar beviljade. Det är ca 50% av alla assistansbrukare som har kommunen som anordnare och arbetsgivare åt de personliga assistenterna. Alltså staten betalar kommunen för de timmar som överstiger 20 timmar per vecka. Det bli ännu roligare eftersom kommunen ofta får statliga medel för de första 20 timmarna också. 100% är bäst! Har man inte rejält med skinn på näsan så kan det vara svårt att övertala den på kommunen som har hand om personlig assistans att man vill anlita en annan assistansanordnare, eller?

Vad är det för kostnader, varför är det så dyrt?
Det finns olika former av assistansanordnare, de flesta har kommunen, sedan kommer kooperativ och företag och eget företag där den assistansberättigade också är arbetsgivare åt sina assistenter. I sommar är det dags för ytterligare en assistansutredning, som bland annat ska se över kostnaderna, att lägga fram sitt förslag. Det har diskuterats mycket de senaste åren om fusk och utnyttjanden i LASS där en heldel av vinstdrivande företag har sjukt mjöl i påsen. Men jag anser ändå att kommunen är den med dels störst mjölpåse där mycket av mjölet inte är brukbart. Om kommunen är den största orsaken till personlig assistans dåliga rykte och till att pengar bara försvinner vet jag inte, men jag vet att företag, kooperativ och de egna arbetsgivarna måste göra en avräkning på förbrukade timmar och de timmar som inte förbrukas betalas tillbaka till försäkringskassan/staten. Jag vet också att rykten säger att kommunen inte gör det utan de behåller statens medel. Om det stämmer är det inte konstigt att kostnaderna ökar.

Jag tror också att om denna utredning hade undersökt verkligheten och kostnaden som varje människa bär med sig genom livet, som en osynlig prislapp fastklistrad på pannan, skulle resultatet förvåna många. Inte minst politiker. Verklighetens kostnader i form av livskvalité, större självförtroende och bättre fysisk och psykisk hälsa vilket leder till enormt många positiva kedjereaktioner. Innan jag fick personlig assistans 1990 (då var det ett försöksprojekt) låg jag på sjukhus cirka en till två månader per år, jag hade 100% sjukpension och åkte färdtjänst och bodde på en boendeservice där det fanns 10 lägenheter, jag söp och rökte braj och mådde allmänt dåligt och fick därför en del samtalsterapi. Vad kostar inte allt det?

Samma år som jag fick personlig assistans bildade jag familj. Jag flyttade från boendeservicen, jag utbildade mig till journalist och började jobba på 50%, sedan 75% – betalade skatt. Jag gick en mängd datautbildningar, jag tog körkort och köpte bil, etc. Sedan 1990 har jag legat på sjukhus 6-8 gånger och jag har använt färdtjänst ca 10 ggr/år istället för 10 tur & retur resor i veckan. Personlig assistans har fått mig att växa som människa, jag blev någon, någons man, en journalist och framför allt en förbaskat bra farsa. Jag har blivit frsiakre och mår helt enkelt bättre idag än innan 1990.

Lägger man dessa kostnader mot varandra så är jag inte speciellt säker på att personlig assistans är så hemskt kostsamt som de påstår. (Riksdagen betalar ca dubbelt så mycket per timme för städning av deras lokaler än schablonersättningen för personlig assistans och kommunens hemtjänst är också nästan dubbelt så dyr per producerad assistanstimme). Lägger vi därtill alla assistenters inbetalda skattekronor och arbetsgivaravgifter blir den faktiska kostnaden inte speciellt stor ur ett samhällsperspektiv. Men på det sättet som kritiska röster och politik mot assistansreformen resonerar visar på ett utanförskapstänk där funktionsnedsatta medborgare inte ingår i samhället utan räknas mer som kostnader istället för vad vi bidrar med genom ett liv. Tänk om massmedia och politiker skulle kunna hålla sig lite mer till verkligheten.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 19 20 21