Etikettarkiv: Personlig assistans

Oanmälda inspektioner och annat kränkande

Postat av
4

Ack så många de är, alla förstå sig påare och ”experter” och politiker som år ut och år in synar lagen om personlig assistans och anser sig ha kunskap nog för att avgöra vad som är skälig assistans och vad som är överförbrukning. Dessa ack så kunniga personer anser sig veta det mesta när det gäller funktionsnedsatta medborgares liv och assistansbehov och vad som borde räknas som grundläggande behov. Fastän i stort sett alla av dessa personer själva inte har funktionshinder eller är i behov av personlig assistans. Är inte det underligt?

Än mer underligt är att i somras lämnade regeringen förslag på förändringar av assistansersättningen och idag lämnar dom sin proposition efter att ha lyssnat till dessa förstå sig påare. För att komma till rätta med fusket och överutnyttjandet föreslår regeringen bland annat ett par saker som jag inte förstår. För det första ska Försäkringskassan eller kommunen få göra oanmälda inspektioner i hemmet om jag har en anhörig som assistent, dessutom kommer mina personliga assistenters arbetsgivare bli skyldig att anmäla om assistansersättningen används felaktigt av assistansanvändare, det vill säga mig. Av ren nyfikenhet vem skall avgöra om jag använder min assistans rätt eller felaktigt? Jag trodde lagen kom till för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva sina liv som de själva finner lämpligt och givande. Inte att någon annan skall avgöra vad som är assistans eller inte.

”Jag vill passa på att ge er som skall göra dessa oanmälda inspektioner en liten brasklapp om att jag inte alltid är hemma. Ibland är jag ute. Eftersom jag har personlig assistans kan jag röra mig ute i samhället precis som dig, så OM jag inte öppnar beror det inte på illvilja utan på att jag försöker leva mitt liv tackvare personlig assistans.”

Jag kan inte heller låta bli att undra hur minister Maria Larsson och utredaren Susanne Billum har tänkt? Det är uppenbart att de inte har en aning om hur, när, vad, var och varför när det kommer till personlig assistans. Om de ska göra oanmälda inspektioner hemma hos mig, vilket dom tydligen ska för jag får assistans av min son ibland, måste de komma efter klockan 22:00 på kvällen för han jobbar oftast nattjouren. Jag undrar vem skall släppa in dom genom porten för efter nio fungerar inte portkoden? Sedan vill jag också passa på att säga att ganska mycket av min personlig assistans sker utanför hemmet.

När politikerna inte hittade andra sätt att dra ner kostnaderna på fick man en ljus idé och så var fusk debatten i gång. Inom alla områden finns det alltid en viss procent som är kriminella och fuskar så även inom personlig assistans. Det kom man på och så började man så sakteliga närma sig slagen under bältet. Att vräka ur sig siffror i våras där dom påstår att 13-18 % av kostnaderna beror på överutnyttjande och att 9-15 % av all utbetald assistansersättning beror på fusk och felaktiga utbetalningar. Siffror som både Försäkringskassan och Riksrevisionen har ifrågasatt.

I en intervju på ILIs hemsida säger utredaren Susanne Billum bland annat att det är rimligt att tro att bristerna i handläggningen även kan leda till att vissa får för lite assistanstimmar men att hon inte vet hur man ska ta reda på hur många som får för få timmar. Det är förbaskat underligt eftersom hon klarade av att ta reda på de siffror nämns vad gäller fusk och överutnyttjande.

Har man levt i ett samhälle som på olika sätt struntade i ”handikappades” (ja, jag skriver handikappade för att påvisa det uråldriga tänket som inte alls ligger så långt tillbaka i tiden), integritet, självbestämmande och livskvalité, ett samhälle som gentilt omhändertog oss för vår egen skull och välbefinnande eftersom vi ändå inte kunde ta hand om oss själva, som ansåg att ett jämlikt leverne på lika villkor med övriga befolkningen i ett tillgängligt samhälle var rena fantasier och en alltför kostsam omöjlighet – är det inte konstigt att reaktionerna på den så kallade fusk utredningen framkallar starka reaktioner och att många av oss mår dåligt och är väldigt oroliga för hur framtiden kommer se ut. Ty idag har vi ännu en gång mött en mörk dag där vi blickar framåt men tvingas bakåt eftersom vår integritet återigen kommer krympa.

Innan jag slutar vill jag med tydlighet poängtera att jag inte på något sätt accepterar fusk eller förskingring av skattemedel eller liknande brott. Inte enbart för att det förstör för mig och andra funkisar utan för att det är kriminellt helt enkelt. Men istället för att jaga brottslingar har regeringen passat på att försämra, försvåra och göra lagen ännu mer krånglig. Att riskkapitalister tjänar miljoner på skattemedel är helt i sin ordning så länge

vinsten är skattad för, men att funktionsnedsatta medborgare får sina assistansbehov tillgodosedda så att de ska kunna leva sina liv på ett sätt som de själva anser värdigt – det är för dyrt och kallas överutnyttjande och fusk, även om skatten är betald. Underbart! Snälla, nyp mig någon så jag vaknar..!

Trots allt, ta hand om er!
Nalle

 

Vinn valet 2014

Postat av
6

Att Lagen om personlig assistans har varit föremål för en massa politiskt sanktionerade utredningar och har fått utstå en hel del beskyllningar om fusk har inte kunnat undgå många. Samtidigt går politikerna också ut och höjer lagen till skyarna och vet inte riktigt vilka ord de ska använda för att tala om hur viktiga de tycker att lagen är, därför tycker jag motiveringen av den så kallade ”fuskutredning” är märkvärdig. Än mer underligt blir politikernas höjande av denna rättighets lag när försäkringskassorna samtidigt, på grund av ett domslut för några år sedan, har gjort det betydligt svårare att få personlig assistans beviljad. Det verkar inte spela någon roll om du redan har assistans beviljad, inte heller hur många timmar du har eller om du bara ska göra en omprövning som idag sker vart annat år.

Sedan domen i slutet av 2000-talet har nio stycken blivit fällda för fusk medan cirka 900 medborgare med funktionsnedsättning har blivit av med sin assistans, helt eller delvis. (Har inte hunnit kolla upp antalet domar eller deras innehåll, men vem vet jag kanske återkommer med det?)

Att vi är på väg mot ett söndrande av laglig rätt till att själv få bestämma över sitt liv som funktionsnedsatt är hur tydligt som helst. Självbestämmandet kommer återigen att i allra högsta grad vara på tapeten åren fram till valet och jag tror att det politiska parti som följer Independent Living ideologin och låter självbestämmandet och den personliga assistansen göra våra liv möjliga att leva har den största chansen att ro hem segern i valet 2014.

Ta hand om er!
Nalle

Man orkar bara så mycket som man orkar, eller?

Postat av
2

Det har hänt förr och kommer med största sannolikhet hända igen. Fastän orden finns där i huvudet och fast känslorna smeker, leker och ilsket slår och bankar i bröstet för att hitta sin väg ut slår skrivkrampen till då och då helt utan förvarning och pardon. Skrivkrampen slår oftast till lika omedelbart och obarmhärtigt som när flygande fågel utan förvarning plötsligt kvittrar vackert för sin skapare utan att längre kunna se sin spegelbild i fönstret som dök upp så hastigt.

När jag befinner mig i detta tomrum är känslan att aldrig igen kunna skriva eller uttrycka sig i ord obeskrivlig och sorgen efter att ha förlorat fågelns förmåga att flyga är total  och skrämmande och känns lika brutal som jämförelsen mellan liv och död, även om förnuftet säger annat. Men en känsla är dock en känsla. Fast ibland är det faktiskt så att mirakel händer, riktiga under, i vår värld och i vår tid också.

Jag har själv fått vara med och se hur två fåglar som efter några timmars lugn och ro, mycket kärlek och ömhet, med lyckans vingar flugit sin väg mot himlens blå höjder. Det är viktigt att minnas det positiva som sker i vår värld även om det åligger oss, (mig på denna blogg), att berätta om makthavares galenskaper och berätta för våra medmänniskor om vad som är på gång och vilka konsekvenser det kommer ge eller har gett mig.

Det finns anledningar till min skrivkramp och frånvaro på bloggen även om frånvaron är olycklig eftersom jag fick enorm draghjälp tackvare att Lars Ohly nämnde både mig och min blogg i sitt öppningstal på Vänsterpartiets kongress i Uppsala år 2012 – men på grund av fysiska besvär och Susanne Billums ”Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning” tog orken, lusten och viljan slut. Enligt mig är hela utredningen, plus många av alla de andra utredningar som har duggat tätt genom åren, inget annat än ett nytt sätt att angripa och försämra en oerhört viktigt lag.

Men jag återkommer inom kort med mer om detta. Fram till dess får ni alla ha det underbart och en supertrevlig helg!

Ta hand om er!
Nalle

”Ibland önskar jag att personlig assistans inte fanns!”

Postat av
3

Ja, du läser rubriken rätt och jag vet att den är en kontroversiell önskan jag har allt oftare. När den dyker upp kan jag helhjärtat ställa mig bakom den. I alla fall för stunden. Att dessa stunder kommer allt oftare skrämmer skiten ur mig eftersom jag inte klarar mig utan assistans. Så slå inte bort denna kontroversiella önskan med en axelryckning och… ”alla har ju dåliga dagar ibland så WTF nojar han för det här?”, för det handlar om så mycket mer än bara dåliga dagar. Det handlar om så mycket mer.

Under hela mitt liv, sedan jag blev vuxen och intresserad av politik, har mitt och andra funktionsnedsatta personers välbefinnande enkom handlat om pengar – om man bortser från åren 1993-1994 då LSS och LASS klubbades igenom av en enig riksdag. Okej, jag är inte mer naiv än så att jag fattar att saker och ting kostar pengar men man behöver inte, och skall inte, värdera allt i förhållande till kostnader. Speciellt inte människors liv.

Att personlig assistans kostar pengar har ingen kunnat undgå. Hur ska man kunna missa det när det i princip varje vecka går att läsa hur dyr denna rättighetslag är? Jag vet inte om ni har råkat ut för det men jag har gjort det många gånger under senare år. Jag har hamnat i diskussioner där jag har fått försvara rätten till att leva mitt liv och ha någon slags välfärd, eller rättare sagt rätten till ett liv värt att leva, inför personer som tycker att ”vi kostar för mycket,” för det har dom hört på nyheterna eller läst i tidningen. Och varför ska dom lida bara för att vi lider. Det är ju orättvist, osv, osv…

Detta påstående att personlig assistans kostar för mycket stämmer inte så länge politikerna ska följa lagen. Då är personlig assistans det billigaste alternativet i jämförelse med annat som finns att erbjuda idag och om man ska följa lagen. Ja, jag tjatar om lagen eftersom politikerna hela tiden försöker se över lagen i jakt på pengar och det har resulterat i att lagen har urholkats år efter år. Snart finns inte många av lagens intentioner kvar vilket försämrar vår livskvalité – vilket är anledningen till mitt tjat och till att jag allt oftare har börja känna att jag önskade att inte personlig assistans längre fanns. Jag menar, det man inte vet om saknar man ju inte heller så om personlig assistans aldrig hade funnits så… Fast det är i mina mörkaste stunder jag känner så.

Idag är kraven så högt ställda på oss assistansberättigade, på oss brukare som kunde sköta vår egen personliga assistans i början när lagen kom, att det snudd är en omöjlighet att klara av det och samtidigt leva ett vanligt liv med familj, jobb och… just det vår personliga assistans. Att reglerna skärps för stora assistansanordnare och assistansföretagen är bara bra så vi kan få ett stopp på det fusk som råder och så att riskkaptalföretag inte längre kan tjäna stora summor på pissiga löner och villkor för våra assistenter och lägre omkostnader kring sin assistans för brukarna.

För oss som klarar av, eller som klarade av, att ta hand om vår egen personliga assistans måste också i fortsättningen få göra det. Självklart har vi ett ansvar inte minst gentemot våra anställda assistenter men när hela livet går ut på att samla kvitton, mina och assistentens, och kunna redovisa kronor och ören på förra eller förrförra årets utlägg för assistansen då har vi hamnat fel enligt mig. LASS – lagen om assistans har gått från att handla om rätten till att få och kunna leva ett vanligt liv på lika villkor efter vår förmåga till att handla om ansvar och skyldigheter och krav. Det har blivit så pass krävande att ta hand om sin personliga assistans att det är, (gissar jag eftersom jag själv börjar få svårt), i likhet med att sköta ett litet företag med anställda. Och ändå anlitar jag en assistansanordnare som har en verksamhet där man prioriterar sina arbetsledare/brukare och sina personliga assistenter och där verksamheten går ut på att leverera en god assistans och inte att tjäna pengar i första hand. Trots det börjar det här bli för svårt.

Det är svårt att se på hur politiker och andra beslutsfattare håller på att förstöra en av våra viktigaste lagar för människor med funktionshinder. En lag som möjliggör ett vanligt liv med familj, utbildning, jobb och fritid. Att personlig assistans har betytt enormt mycket för väldigt många personer, inklusive mig själv, är det ingen som kan tvivla på längre. Lagen har möjliggjort en gemenskap för många som tidigare levde i ett ännu större utanförskap än vad många gör idag. Vi som minns gör det med förskräckelse hur det var förut. Att inte ens kunna bestämma vem som skulle hjälpa till med så intima och privata saker i livet som toalettbesök, intimhygien och uppstigning är minnen som alltid kommer jaga och påminna om att vi har varit där och upplevt förnedringen av ett mindre värt liv. Och då har vi inte ens nämnt alla hundratals situationer i vardagen som är integritetskänsliga och utvecklande och där lagen har format personer till självständiga och växande människor som aldrig kommer acceptera en större försämring av den personliga assistansen än mindre en återgång till tiden före 1994.

Det är åter dags att ta tillbaka rodret och kräva vår rätt att vara delaktiga i besluten som handlar om våra liv och våra familjers väl. Det är återigen dags att visa hur fel det är att kalla oss de svaga bara för att vi behöver en del stöd och anpassning för att kunna leva det liv en del tar för givet. Jag skulle när som helst bjuda in en politiker till att leva mitt liv så får vi se vem som är den svage.

Upp till kamp för en personlig assistans stöpt efter våra individuella krav, villkor och behov. Allt annat är bara fusk.

Ta hand om er!
Nalle