Tag Archives: Personlig assistans

Jobbigt med assistans?

Jag brukar då och då få frågan om det inte är jobbigt att ha assistans hela tiden. Och visst är det jobbigt ibland. Det kan till och med vara skitjobbigt. Vad som är värst varierar beroende på dagsformen, men en av de återkommande jobbigare sakerna med assistansen är att aldrig få vara ensam. Visst, jag kan skicka in min assistent till assistentrummet för att få vara ensam en stund, men det är ändå inte samma sak. Assistenten är ju fortfarande kvar i lägenheten och hör allt som jag hör vilket kan vara nog så jobbigt om man vill vara privat eller intim en stund. Alla har ju behov av att få vara ensam ibland.

Det är lite av ett dilemma eftersom jag inte klarar mig utan assistans. Men det går att lösa så de jobbiga sakerna inte blir fullt lika jobbiga. För att göra det behövs bra och professionella assistenter som har förmågan att vara lyhörda och förstå skillnaden på att göra ett gott arbete och bara dyka upp till arbetet. Men det krävs också att man har arbetsledarkunskaper så assistenterna vet vad de ska göra. Med andra ord är konversation och öppenhet viktigt för att få en bra personlig assistans och ett bra samarbete med assistenterna. Utan konversation och bra samarbete uteblir möjligheterna till att få en bra assistans.

När min assistans fungerar som bäst känns det nästan som om jag inte har någon assistans. Det flyter på av bara farten och samspelet med assistenten är ett faktum. Förr hände det enbart om det var en av mina ”gamlingar i gården” som jobbade, men nu kan jag få samma sköna känsla oavsett vilken assistent som jobbar. Jag tror att förändringen kommer sig utav att jag har haft medarbetarsamtal lite oftare än förr. Men det beror också på turen att jag har fått tag på assistenter som vill jobba som personliga assistenter och de vill alla göra ett bra arbete. Jag har haft de som har jobbat hos mig bara för att de inte har fått tag på annat jobb, så de har tagit ett ”skitjobb” vilket som helst. Med en sådan inställning till yrket kommer jobbinsatsen sannolikt vara allt annat än tillfredsställande. Så dom assistenterna brukar aldrig bli kvar speciellt länge, tack o lov.

Men nu har jag assistenter som fungerar väldigt bra, vilket jag är oerhört tacksam för. Det är en stor positiv skillnad på den livskvalitet som blir med proffsiga assistenter. För även om det fungerar bra rent tekniskt och praktiskt så kommer det aldrig att fungera i längden om inte personkemin finns där, och att personen vill jobba som personlig assistent. Sådan sämre assistans kan också ge upphov till känslan av att det är jobbigt med att ha assistans, eftersom man inte riktigt trivs med varandra blir också assistansen därefter. Så nog kan det vara jobbigt att ha assistans ibland.

Ta hand om er.

Kram!
Nalle

Share Button

Så jävla bökigt allt är ibland

Det är cirka en och en halv månad kvar tills försäkringskassan ska göra ett hembesök för att avgöra hur mycket personlig assistans jag behöver. Jag vet själv precis hur mycket assistans jag behöver. Jag har förberett mig så gott jag kan och jag känner mig fortfarande ganska säker på att jag ska träffa handläggaren på egen hand. Fast efter den senaste veckans debatter, nyheter och twitter uttalanden om assistansen har väntan börja kännas väldigt lång. Och osäker.

När jag läser Åsa Regnér (S) debattartikel där hon hävdar att det inte alls förekommer någon nedskärning av assistansen blir jag lite snurrig och Tomas Di Levas hit, ”vem ska man tro på, tro på, tro på när – tro på när allt är så här..”, susar mellan öronen. För hon säger också att knappt 1% har blivit av med sin assistans. 2012 och 2013 var det 280 personer per år och 2015 var det 150 personer som blev av med sin assistans. Hur har det gått för dom? Har alla dom fått sina liv förstörda precis som alla dom som media har lyft fram den senaste tiden? Oavsett om det är alla eller inte så är det tillräckligt många som har fått sina liv sabbade. Det måste vara betryggande och rent av skönt att slippa bry sig om medborgarna på individnivå när man jobbar som minister. De brukar ju säga det att de inte kan gå in på den enskilda individen. Det måste kännas skönt att slippa ansvaret för den enskilde när det är den enskilde som hela tiden råkar illa ut och som syns i media. Fiffigt värre!

Vad innebär det här för mig och mitt kommande möte med försäkringskassan? På ena sidan har vi ministern Åsa Regnér (S), som inte behöver bry sig om alla dessa som har blivit av med sin assistans och som säger att det inte förekommer nedskärningar men som också säger att försäkringskassans hårdare krav beror på att de vill komma åt fuskare, och på andra sidan har vi snart 1000 stycken (om vi räknar med år 2014 och årets indrag av assistans) som blivit av med sin assistans. Hur nu det ska leda till att vi får tag på fuskare vet jag inte. Det är personer som tidigare har ansetts ha omfattande funktionshinder men som vid en omprövning inte alls hade omfattande funktionshinder eller ett hjälpbehov på över 20 timmar i veckan. När jag väger dessa två vågskålar blir jag alldeles kallsvettig.

Jag vill verkligen träffa handläggaren ensam så jag i lugn och ro kan beskriva hur en dag eller en vecka ser ut och på så sätt vet både hon (Jag vet att det är en hon som kommer.) 😉 och jag hur många timmar jag behöver. Att vara överens är kanske ett juvenilt sätt att se på det hela? Framför allt med tanke på alla artiklar och reportage som berättar helt horribla historier och med tanke på ministerns påstående om att det inte är kris i den personliga assistansen. Nu är jag inte lika säker längre. Även om jag vill träffa henne ensam. Så jävla bökigt allt är ibland.

Ta hand om er.

Kramar!
Nalle

Share Button
1 2 3 21