Tag Archives: PA

Vem vill inte vara ensam en stund?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Ensamheten kan vara någonting underbart som ger själen ro och samtidigt vara uppiggande. Den kan ladda upp både kropp och själ. Men ensamheten kan också vara svår, och kännas som ett hån, dag ut och dag in, vid iakttagelser av personer som ilar omkring kors och tvärs på samhällets enorma väv och som i stort sett aldrig hinner känner sig ensam. Ibland är avund ett faktum.

Sedan har vi ensamheten, den frivilliga, som sker på bekostnad av utebliven assistans. Den är både söt och sur samtidigt som den ändå, med viss tvekan, laddar upp batterierna. Om inte annat så på ett akut och jobbigt sätt.

Jag menar, vem vill inte vara ensam en stund för att samla tankarna, men utan sina armar och ben är det kanske inte lika kul att vara ensam? Nu sitter jag här och ska försöka njuta av en stunds ensamhet, påtvingad i och för sig, men ändå infinner sig lugnet och harmonin gör sina försök utan att lyckas riktigt fullt ut. Men än så länge är allt lugnt och trevligt. Rent ut sagt skönt! Men då får ingenting oförutsett inträffa som till exempel att jag behöver gå på muggen, eller att jag börjar må dåligt, eller att jag spiller kaffet, etc. Då blir ensamheten någonting helt annat! Någonting helt annat!!

Ta hand om er.

Många kramar!
Nalle

Share Button

Normalt liv en illusion?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag undrar…

…även om man har accepterat sin funktionsnedsättning och ett liv med assistans där en assistent alltid finns i ens närhet – går det att leva ett så kallat normalt liv och leverne eller är det enbart en illusion?

Jag menar…

…ju äldre yrket personlig assistans blir ju längre bort från de första intentionerna kommer vi. Att yrket PA börjar bli ett vanligt och ofta omtyckt arbete är självklart bra. Så varför får jag känslan av att ju längre tiden går och ju mer status yrket får desto sämre blir mina möjligheter till att leva ett ”normalt” liv, det liv jag vill och kan?

Jag tror…

…att nu för tiden så vill facket och de flesta arbetsgivare/assistansanordnare, stat och kommun att ens hem i första hand skall ses som en arbetsplats åt anställda assistenter? Kan det vara så att assistenternas väl, deras fackliga avtal såsom arbetsmiljö, går före och ska gå före, även om det bara är deras jobb och deras jobb är vårt liv?

Jag misstänker…

…att det kanske inte går att leva ett normalt liv med personlig assistans trots allt, även om det är så nära vi kan komma ett ”normalt” liv.

Har du några idéer, tankar eller tips – hör av dig..!

Kram
Nalle

Share Button