Tag Archives: Otillgänglighet är diskriminering

Det är varken skäligt eller rimligt!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Utredning om bristande tillgänglighet färdig! Pressmeddelandet kan du läsa i sin helhet på regeringens hemsida och om du läser/lyssnar ordentligt kan du dels höra en liten trumvirrvel över vad de har åstakommit eftersom Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni vet hur viktig denna fråga är för alla funktionshindrade och sveriges handikapporganisationer, samt om du smakar på ordvalet ”rimligt och skäligt” kan en tvivelaktig reflex infinna sig.

För det första, om Integrations- och jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, skulle veta hur viktig denna fråga är för ALLA de medborgare som har ställt sig bakom Marschen för tillgänglighet, privatpersoner, affärsidkare och företag och föreningar som inte är kopplade till någon handikapporganisation utan tycker helt enkelt att det är en självklarhet att ALLA ska ha samma rätt att ta del av hela samhället de bor och verkar i, hade ministern för längesedan lagt till otillgänglighet som en diskrimineringsgrund i vår skärpta diskrimineringslagstiftning.

För det andra, luktar ordvalet i ert pressmeddelande illa. Citat från pressmeddelandet: ”…Det innebär att om någon missgynnas genom annan parts underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet, så ska denna part kunna dömas för diskriminering. Personer med funktionsnedsättning ska i alla situationer där det är rimligt och skäligt komma i en jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning. Alltså är vi med funktionsnedsättningar enbart jämförbara med personer utan funktionsnedsättning om det är rimligt eller skäligt. Jag fattar inte i vilka situationer där vi inte är jämförbara?

För det tredje, om Integrations- och jämställdhetsministern hade förstått, (istället för att bara veta), hur viktig denna fråga är hade hon sett till att lagstifta NU PÅ ENGÅNG och sedan ge uppdrag till en statlig myndighet att ”belysa” de kostnader som kan uppstå för privata och offentliga aktörer. Men eftersom ministern först vill väga samman Hans Ytterbergs utredning med kommande utredning och kostnaderna den kommer fram till är det högt osannolikt att vi kommer få se ett lagförslag inom snar framtid. Oavsett hur ”skyndsamma” ministern lovar att utredningen kommer vara.

Som tur är kommer förslaget inom kort att skickas ut på remiss.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Utan möjlighet spelar rättighet ingen roll

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

I hela mitt vuxna liv har jag på olika sätt, som styrelseledamot eller med ideellt arbete och civil olydnad eller som anställd, jobbat för att vi med funktionsnedsättningar ska få samma rättigheter och skyldigheter som övriga medborgare. Med en stor portion god vilja skulle jag kunna påstå att vi idag har samma rättigheter och skyldigheter. Problemet är bara att vi inte kan utnyttja rättigheterna eftersom vi inte tillåts göra det. Men skyldigheterna förväntas vi uppfylla.

Det har blivit lite som den elaka men ack så talande anekdoten ”Inga armar ingen kaka..!” så visst fan känns det tröstlöst ibland. Speciellt de dagar när jag tänker på hur länge jag har hållit på. Och tänker jag på hur många vi är som har kämpat tillsammans och som i generationer har jobbat för ett samhälle där alla är lika värda och ska ha samma möjlighet att ta del av samhällets hela utbud – ja, då är det inte lätt att vara positiv eller att orka se framgångarna! Dessa skitdagar börjar oftast med att jag läser en artikel eller att jag får kännedom om kränkande behandling av enskilda personer, där handläggare eller kommunpolitiker helt obegripligt och taget ur luften klarat av att kringgå lag och riktlinjer för att slippa ta sitt ansvar.

Vi får inte möjligheterna
Det underliga är, eller så är det väldigt väl genomtänkt, att vi har i stort samma rättigheter men vi tillåts inte utöva dem. Funktionsnedsatta fick skolplikt cirka hundra år efter den allmänna skolplikten, vi har rätt att åka kommunalt och SJ och vi får inte längre nekas besök av restauranger, teatrar eller affärer, etc. Det finns sedan flera årtionden, från 60-talet och 70-talet, lagar och riktlinjer för att tillgängliggöra samhället. Men även om välviljan har funnits har man struntat i att följa lag och riktlinjer när det kommer till kritan. Alltså vi får inte möjligheterna att utnyttja våra rättigheter. Jag har i dagarna lämnat mitt styrelseuppdrag i STIL – Stiftarna av Independent Living som är en assistansanordnare uppbyggt som ett kooperativ efter Independent Living ideologin. Anledningen är att jag behöver samla nya krafter. Att slåss för att få tillgång till möjligheterna att kunna utöva sina rättigheter har visat sig vara en kamp mer ojämn än den mellan Goliat och David.

Även om David vann över Goliat så är dagens verkligheten en annan. Det är i princip en omöjlig kamp när beslutsfattare och politiker, byggherrar och affärsidkare och ägare till lokalerna skiter i att följa lagar och riktlinjer. Och varför ska dom göra det när inget händer om de bryter mot lag och riktlinjer. Alla skyller på varandra vilket har visat sig vara en lyckad politik för dem. För oss med funktionsnedsättningar är detta oerhört kränkande och frustrerande.

Marschen för tillgänglighet
I STIL jobbar vi intressepolitiskt. Ett viktigt område, förutom LSS/LASS, som vi har prioriterat under flera år är tillgänglighet. Vi anser att otillgänglighet är diskriminering och borde ingå som en naturlig del i diskrimineringslagen. I flera år har vi varit huvudsponsor till Marschen för tillgänglighet och vi har dessutom ett mycket nära samarbete. Lördagen den 13 juni 2009 marscherades det i hela vårt land för tillgänglighet. Du kan läsa DN:s bilaga som kom ut dagen innan marschen. Stycket nedan är från en intervju med Hans Filipsson, språkrör och grundare av ”Marschen för tillgänglighet”.

För Sveriges över miljonen
personer med funktionsnedsättning
innebär det att
man blir utestängd, segregerad
och diskriminerad. Trots årtionden av
goda intentioner, vackert formulerade
politiska löften och konkret lagstiftning
har vi inte uppnått tillgänglighet. Enda
sättet att säkra det är att göra otillgänglighet
till diskriminering.
Det finns redan lagstiftning som är
tänkt att tillgängliggöra Sverige. Planoch
bygglagen har sedan 1966 innehållit
tillgänglighetsregler och lagen om
handikappanpassad kollektivtrafik kom
1979. Det är 43 respektive 30 år sen.
Trots det är 60-90 procent av affärer,
restauranger, biografer, möteslokaler
och andra inrättningar i svenska stadskärnor
helt eller delvis omöjliga att besöka
och använda för människor med
funktionsnedsättning.

”För Sveriges över miljonen personer med funktionsnedsättning innebär det att man blir utestängd, segregerad och diskriminerad. Trots årtionden av goda intentioner, vackert formulerade politiska löften och konkret lagstiftning har vi inte uppnått tillgänglighet. Enda sättet att säkra det är att göra otillgänglighet till diskriminering. Det finns redan lagstiftning som är tänkt att tillgängliggöra Sverige. Plan och bygglagen har sedan 1966 innehållit tillgänglighetsregler och lagen om handikappanpassad kollektivtrafik kom 1979. Det är 43 respektive 30 år sen. Trots det är 60-90 procent av affärer, restauranger, biografer, möteslokaler och andra inrättningar i svenska stadskärnor helt eller delvis omöjliga att besöka och använda för människor med funktionsnedsättning.” Forts följer..!

När..?
När ska det bli en självklar rättighet att alla oavsett funktionsnedsättningar ska kunna ta del av samhällets hela utbud? När ska vi kunna åka kollektivtrafik, SJ, komma in i affärer och andra offentliga lokaler? När kommer vi vara lika välkomna kunder som andra till restauranger och alla de där mysiga pubar och caféer som kan samlas under namnet ”skitiga duken” och finns typ i gamla stan eller runt omkring i ens närområde? När kommer de oroliga eller besvärande blickarna försvinna hos expediter eller hos bio- Konsum- ICA- Vivo- personal och andra affärsinnehavare. När kommer kommunpolitiker och riksdagens politiker att se oss som värdefulla medborgare som med rätt individuellt stöd får möjligheten att bidra till statskassan och samhället i stort? NÄR..?”

Idag nöjer vi oss inte med att bara få existera under överlevnads förhållanden utan vi vill samexistera med övriga befolkningen. Vi vill utbilda oss, vi vill arbeta och bilda familj, vi vill kunna ta en bira med arbetskamraterna efter jobbet utan att dem ska behöva ta hänsyn till vilken krog vi kommer in på, vi är till och med så otacksamma 😉 att vi vill bestämma över våra egna liv. Och för att kuna göra det MÅSTE vi få möjligheterna.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3