Tag Archives: oron

Vet inte om jag vill längre?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

20150710_153402Under ett par månader…
…släpade jag mig iväg till röntgen för att plåta mina kolossalt vackra händer, (om jag är snäll kan jag säga att formen påminner lite om en vanlig hand som dock tillhör en nio årings händer och vars fingrar är gjorda av krokiga prinskorvar), efter det begav jag mig till handkirurgen som ville ha ytterligare skelettbilder, så det var bara att återigen bege sig till röntgen för att sedan släpa mig tillbaka till handkirurgen för att få mitt besked. Fyra till fem operationer.

Nu sitter jag här med en herre jösses plan på vad som behöver göras för att mina ”krokiga prinskorvar” ska fungera bättre och inte vara lika krokiga. Dealen var att jag skulle ringa efter ett par veckor för att få tid till operation. Men av någon anledning sitter jag alltså här, och har så gjort i tre till fyra veckor, med telefonen utan förmåga eller viljan att ringa. Jag vet inte om jag längre vill? Jag vet inte heller varför jag inte längre vill?

I många år, i väldigt många år, har jag haft en dröm som en del anser vara larvig medan andra tycker det är en fin dröm och värt att satsa på. Drömmen handlar om att jag återigen ska kunna smeka och kupa handen runt en kvinnas bröst. Men också att kunna tillfredsställa henne med händerna utan att behöva vara uppfinnare eller använda så kallade sexhjälpmedel. Som många säkert kan förstå är det här starka känslor och en stark önskan hos mig så varför vill jag inte längre försöka fixa mina händer? Vad är det jag är så rädd för?

Nu handlar inte anledningen till operationen enbart om det jag nämner ovan utan också om andra mer praktiska vardagliga göromål, såsom att skriva för hand eller att greppa saker och ting. När jag sitter här med telefonen och ska ringa börjar oron i mig. En av flera rädslor handlar om smärtan efter operationen och en annan noja brukar vara den jobbiga efterbehandlingen. Jag har opererats ett tjugotal gånger genom åren och av någon konstig anledning brukar jag bli ganska dålig de första två veckorna efter operationen. Men den största anledningen till min noja, när det handlar om efterbehandlingen, tror jag kom till när läkaren berättade att jag skulle hem samma dag på kvällen eller dagen efter. Till slut gick han med på att jag fick vara kvar i två dagar som max.

Oavsett om det är anledningen eller om det finns en djupare anledning så måste jag ringa snart om inte annat för att tacka nej. Jag kan ju för fan inte bara låta bli. Eller kan jag?

Kramar!
Ta handom er.
Nalle

Share Button