Tag Archives: LASS

Har LASS blivit bitchslappad en gång för mycket?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Att leva med personlig assistans är inte alltid så enkelt. Det har det i och för sig aldrig varit men det är betydligt svårare nu för tiden, tycker jag. Det är dels svårare att få tag på bra assistenter rent generellt. Vilket säkert beror på arbetslösheten och att folk som aldrig annars skulle söka jobb som personlig assistent gör det. Det har också blivit svårare att lägga upp ett schema som fungerar för alla parter. Jag misstänker att det finns flera runt om i landet som upplever samma sak? När det kommer till schemaläggning har det gått så långt att jag inte längre tar hänsyn till mina egna önskemål och behov, utan nu för tiden handlar det om den personliga assistentens väl och ATL. LASS har blivit så mycket mer och krångligare än bara personlig assistans. Var det så det var menat?

gavelLagen om personlig assistans har blivit bitchslappad i så många år och av minst lika många olika anledningar att lagen inte längre fyller sin funktion fullt ut. Politikerna har blivit så skraja för att det fuskas inom LASS att de verkar tycka att det är helt i sin ordning att enskilda far illa och blir av med timmar eller hela sin assistans – för tänk om de fuskar och inte behöver alla sina timmar som de säger.

Folk som uppfyller alla krav för att få ta del av rättighetslagen blir av med möjligheterna att leva ett vanligt självbestämt liv. Smaka på de orden! …blir av med möjligheterna att leva ett vanligt självbestämt liv..! Det sker utan större problem för de ansvariga fast än problemen är enorma och rent av omänskliga för dem det drabbar.

När jag googlar på bilder med texten ATL, arbetstidslagstiftningen dyker det upp en hel sida full med annonser på assistansföretag. Jag undrar varför?

bannerStil1503_250x240När det kommer till krånglet med schemaläggning är det ganska längesedan jag kunde lägga ett schema som var gjort efter hur jag vill ha det, och behöver ha det, för att mina dagar och mitt liv ska fungera på bästa sätt. Nu för tiden handlar allt om ATL, Arbetstidslagstiftningen, veckovila och dygnsvila, de ska ligga tillsammans – ja, timmarna av vilan alltså – och det verkar inte längre spela någon roll ifall både jag och min assistent vill ha schemat på ett speciellt sätt, för då bryter man mot lagen. Vilket jävla dravel! Jag har en assistent som kanske måste sluta för att hon inte får jobba ett långpass. Hon är ledig i sju dygn innan sitt långpass på två dygn. Det finns ju läkare och andra yrken också som jobbar utanför ATL så vad är the big deal?

Allt handlar om att få en fungerande personlig assistans. Då kan man inte köra skiten av assistenterna för då slutar de till sist, och då fungerar inte assistansen. Av ren självbevarelsedrift måste man som arbetsledare se till att assistenterna får sin vila. Annars går det år pipan. Jag förstår att det kan vara bra med vissa regler framför allt när det kommer till anhöriga, så inte de jobbar häcken av sig eller aldrig anställer utomstående assistenter, vilket borde ses som överbeskyddande aktivitet.

Ja, jag vet inte? Jag kanske är naiv? Det var betydligt lättare förr med denna bit inom assistansen. Folk blir av med timmar och så får man inte planera sitt liv utefter ens behov och assistenternas önskemål. Har lagen blivit bitchslappad en gång för mycket?

Skriv och berätta vad ni själva anser om ATL och hur ni har löst det.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Förnedringskassan gör hembesök!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag2_IMG_0296.150pxDet är dagen efter mötet där jag blev utfrågad och fick ta emot två timmar av extremt närgångna och oförskämda frågor om allt ifrån nattlig ångest, intimhygien och toalettbesök och hur lång tid allt tar. Och då pratar vi verkligen om hur lång tid ALLT tar! Jag är helt slut! Då börjar rond två – försäkringskassan vill ta min handikappersättning. 

Efter en timme ungefär kan jag skönja ett mönster i hennes, handläggarens, frågor. Hela upplägget är noga uträknat för att medvetet förvirra, hon själv blir förvirrad emellanåt, så jag inte skulle kunna avgöra min egen tidsuppskattning över de så viktiga grundläggande behoven. Det är fruktansvärt fult gjort och konsekvenserna blir också därefter.

Hur ska någon våga uppge de exakta antalet minuter och timmar varje sak tar när man inte får räkna med ens assistansbehov utan försäkringskassan själv avgör vad som räknas, vad som är grundläggande. Självklart finns det behov som vi alla tycker är viktigare behov än andra men det är en individuell fråga och uppfattning. Försäkringskassan räknar först de grundläggande behov och de är enligt dem hygien, toalettbesök, äta och kommunikation. Så om du inte tvättar dig, duschar, kissar och bajsar, äter och behöver hjälp med att kommunicera i mer än 20 timmar per vecka blir du utan din rättighet.

För egen del kommer jag upp över tjugo timmar, enligt min beräkning men vad försäkringskassan kommer fram till vet jag inte än. Men jag vet en del som sitter längre på muggen än de behöver och som duschar längre etc för att få personlig assistans till de grundläggande behoven som kanske är 18 timmar i veckan men med allt annat de behöver assistans med som t.ex. att handla, laga mat, städa och tvätta, klä på sig/av sig och att ha någon i närheten, m.m. kommer i 16-17 timmar om dagen. De skulle förlora sin assistans rakt av. Hur sjukt är inte det?

”För mig och för alla jag känner som har personlig assistans är alla behov lika grundläggande och viktiga för att kunna fungera och leva ett bra och väl fungerande liv.”

När man blir bemött av ens eget land på detta sätt som många funkisar idag blir är det oerhört svårt att känna förtroende, trygghet, självkänsla och att kunna utvecklas som människa. Det är nästintill en omöjlighet. Att hela tiden slåss för sina rättigheter mot olika myndigheter är oerhört tufft och krävande och är allt annat än mänskligt. Det tar så mycket på krafterna att jag ofta hamnar i depressioner. Men hey, vad fan då – jag är ju bara en människa, eller?

Det är hög tid att vi återfår/återtar makten över våra egna liv. Att själv få bestämma hur många timmar assistans man behöver, vem som ska assistera och när är avgörande för att kunna leva ett bra och fungerande liv med livskvalité. Annars är vi tillbaka till tiden innan 1994. Istället för ”Från patient till medborgare” blir vi återigen ”Från medborgare till patient” och det vill ju ingen. Det mina snåla politiker skulle kosta multum.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4 6