Tag Archives: landsting

Så krångligt som möjligt

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

(jag var tvungen att ändra lite..!)

När man inte vill tala sanning och samtidigt inte vill ljuga har vi människor en tendens till att börja svamla en massa skit. Ni har säkert varit med om det någon gång? Ni kanske till och med själva har använt er av svävande ordbajseri för att slippa undan den där jobbiga frågan. Skulle ni mot förmodan inte ha det så vet jag att ni många gånger har hört på teve och radio hur politiker och andra medieskolade högdjur och beslutsfattare slingra sig och svara på allt utom på journalisternas frågor. Att få god dag yxskaft att låta seriöst och trovärdigt som om man säger något verkligen viktigt är, enligt mig, en otäck konst som vissa behärskar som om de var födda med en gåva medan andra lär sig det efter hand. När våra folkvalda politiker svarar svävande och aldrig ger ett rakt svar blir jag arg och börjar tappa förtroendet för personen och tänker genast att de har något att dölja.

För cirka 15-20 år sedan hade försäkringskassan en drive för att bättra på imagen där de gick ut på gator och torg runt om i landet för att berätta om vad de håller på med och vad man som medborgare i Sverige har rätt till för hjälp. Jag minns detta för jag lånade ut min bil, en anpassade Chrysler Grand Voyager, åt Huddinge försäkringskassa. Bilen stod parkerad vid Älvsjö station tillsammans med en handfull handläggare och andra som arbetade på myndigheten. Jag var där nästan hela dagen och visade förbipasserande hur bilen var anpassad och alla var oerhört imponerade över anpassningen och att jag som var så pass ”handikappad” kunde manövrera en så stor bil. Jag visade bilen för säkert hundra personer medan de ifrån försäkringskassan berättade om deras verksamhet och vad man kan få hjälp med. I princip alla som jag visade bilen för undrade varför inte flera körde sina egna bilar istället för att åka färdtjänst plus att de sa sånt som att ”om skattepengarna går till sådana här saker betalar man gärna skatt” eller ”det är skönt att se att skatten går till bra saker också”.

Nyfikenheten var stor och frågorna många och de ville veta en massa saker om hur jag klarade av att leva ett så rikt liv som jag verkade göra – och jag berättade mer än gärna. Vi kom in på personlig assistans och hur viktig den rättighetslagen är och hur mitt liv såg ut tidigare innan personlig assistans. Då var jag 100% sjukpensionär, bodde på en institution och gjorde ingenting om dagarna. Ett år efter jag hade blivit beviljad personlig assistans hade jag ett arbete där jag jobbade 50%, jag hade blivit pappa och några år senare skulle jag ta körkort och köpa bil. Livet gick sin gilla gång och för första gången i livet kände jag mig respekterad och en samhörighet med övriga i vårt land. Jag orkade arbeta i tolv år innan jag blev för dålig år 2001, men trots att jag inte arbetade längre fungerade mitt liv tackvare den personliga assistansen och övriga insatser och ersättningar från försäkringskassan. I alla fall några år till.

När jag svarade på besökarnas frågor kunde jag ofta känna en stolthet över att Sverige var ett bra land. Det låter kanske lite larvigt men så var det. Väldigt många av dem jag pratade med kunde säga saker som att även om det kostar en massa pengar så är det bättre att betala något som man vill ha än att köpa något ingen vill ha och syftade på institutioner, hemtjänst och liknande.

Det började bli allt svårare runt år 2003/2004 och idag är respekten borta och samhörigheten obefintlig. Den ekonomiska situationen för oss funktionsnedsatta som inte kan arbeta har blivit allt sämre för varje år genom att man har försämrat villkoren på flera håll för oss som behöver stora lägenheter, hjälpmedel och färdtjänst, eller liknande. Men det som skrämmer mest är att all denna försämring sker samtidigt som riksdag och regering medvetet försämrar vår möjlighet till att leva ett värdigt liv – lagen om personlig assistans. Lagen har aldrig varit så hotad som nu och makten använder fula metoder som ”fusk” precis som regeringen gjorde med sjukförsäkringen. Man letar reda på några idioter som fuskar och så blåser man upp det med hjälp av massmedia och så lägger man fokus på att förändra folkets syn på lagen. Det har hänt mycket på dryga tjugo år där funktionsnedsatta har gått ifrån att vara en hjälplös patient som måste omhändertas till medborgare till kriminella fuskare. Wow..!

Som sagt så var det länge sedan jag var med bilen på Älvsjö station och även om man kan få hjälp ifrån försäkringskassan idag också så är det helt annorlunda. För att få den hjälp du behöver måste du ha massor av skinn på näsan, vassa armbågar och talets gåva och sist men inte minst viktigt så måste du ha ton av tålamod. Du ska helst ha en examen i statsvetenskap, juridik eller vara grävande journalist eller liknande och det är bara för att ta reda på vilken hjälp som finns att få och vart du ska vända dig och vad som krävs av dig som sökande. Om du vet vart du ska vända dig, förstått vad som gäller och hur du ska söka finns fortfarande risken till avslag. Med andra ord har våra folkvalda politiker i stat, landsting och kommun gjort det så krångligt att det i praktiken nästan är omöjligt att lära sig vad som gäller och vart man ska vända sig och skulle du lyckas med det ja, då ändrar de reglerna och lagarna.

De har gjort det så krångligt att om du skulle fråga en politiker eller till och med en handläggare på försäkringskassan eller någon liknande person på kommunen om vilka regler som gäller skulle du antagligen få lika många olika svar som personerna du frågar. Ju fler frågor du har som de inte kan svara på eller om du råkar veta vilka dina rättigheter är och påpekar det skulle du antagligen anses vara besvärlig. Om det är något jag har erfarenhet av i min kontakt med försäkringskassan är att om jag anses vara besvärlig då uteblir bifall.

Om nu lagar och regler som finns för att underlätta livet för människor med funktionsnedsättning är uppdelade på stat, kommun och landsting varför nöjer sig dom inte med det. Varför måste de grena upp de ytterligare inom varje myndighet? Som till exempel hjälpmedelscentralen och bostadsanpassningen, färdtjänst och riksfärdtjänst, etc. När jag anpassade lägenheten kontaktade jag en arbetsterapeut och sedan bostadsanpassningen men för att få en dörröppnare till ytterdörren och en port telefon kontaktades hjälpmedelscentralen. När jag tog körkort och köpte bilen och fick den anpassad behövde jag kontakta arbetsförmedlingen, försäkringskassan och hjälpmedelscentralen. Jag behöver väl inte säga att jag också måste införskaffa läkarintyg till varje del och så är det varje gång. Det blir dyrt om man bara har sjukpensionen att leva på – men det är en annan story.

Jag är inte förvånad att det är så här krångligt med tanke på att det är våra svävande och ej rak på sak politiker som beslutar allt. Det jag däremot undrar är om de har gjort det krångligt med flit för att det skulle bli för dyrt om det var enklare att ta reda på vad för slags hjälp och stöd som finns att få och hur man får sina rättigheter tillgodosedda? Jag vet inte? Men ibland känns det verkligen så. Nej, jag tycker det är hög tid för en ny PR drive för försäkringskassan plus att riksdagen och regeringen borde tillsätta en utredning som ser över hur stat, kommun och landsting kan göra för att underlätta åtkomsten av vad för slags stöd och hjälp som går att få för personer med funktionsnedsättningar samt vart man vänder sig och hur man gör för att söka. Det är verkligen dags för Sverige att åter värna om alla sina medborgare – oavsett om de kan arbeta eller inte. Jag menar, vi värnar ju om dem som inte vill tala sanning och inte vill ljuga så…

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Det gäller att aldrig tappa glöden

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

…publicering av text från mina anteckningar på facebook.

Nej, jag pratar om livets glöd. Att orka med att leva, vara glad, trevlig, skratta, tro, ge och ta emot trots det helvetiska motstånd många av oss råkar ut för. Jag pratar inte enbart nu om funktionsnedsatta personers liv utan om ditt liv för dig som känner igen sig. Om livet, för oss som känner igen sig, enbart skulle gå ut på att leva, att utbilda sig och förhoppningsvis få ett arbete, bli förälskad och skaffa familj och få barn och fortsätta med allt det som kallas leva livet – så skulle nog vi anse att livet lekte. Att vår tillvaro var kantad med livets guld.

Många, och då menar jag verkligen många, av oss har inte den lyxen att bara kunna få leva livet utan vi måste, (om vi har en funktionsnedsättning och/eller tillhör dem som behöver olika sorters stöd för att klara av att leva), söka tillstånd, läkarintyg och bedyra att vi visst är värda att leva våra liv. Och det är inte ett läkarintyg eller tillstånd som behövs utan det är många och de flesta av dessa skall också sökas på nytt, om igen, gång på gång, på gång..!

Vårt land är avlångt och består av kommuner och landsting och så staten så det gäller att veta vem du ska smöra kråset på för smöra och ställa in dig kommer du att behöva göra många gånger. Inte hos alla handläggare eller andra kommun/landstings ansvariga för det finns de som är bra, fast de brukar aldrig få stanna speciellt länge innan de byts ut. Det är till och med så att även om du har lagen på din sida händer alldeles för ofta att du kommer behöva smöra och klappa personen medhårs som står mellan dig och beslutet du behöver för att kunna leva ett drägligt liv.

Efter att ha hållit på så här i drygt trettio år är det inte utan att det börjar ta emot. Det börjar bli allt lättare att se det hemska och dåliga i vårt samhälle. Jag vet inte om det beror på att det har blivit sämre, vilket jag tror är anledningen, eller om det beror på att jag bara är så jävla trött på att hela tiden behöva förnedras, diskrimineras, utestängas och förlöjligas genom att jämt och ständigt behöva bli ifrågasatt och få svara på samma frågor.

Ja, jag sitter i elrullstol, nej, jag kan inte gå på toa själv! Hur lång tid ett toalett besök tar? Jo, det beror på men jag skulle gissa..? Hur många gånger jag går på toan per dag..? Nja, det beror på men jag skulle gissa..? Om jag kan äta själv..? Laga maten, skära maten, hälla upp mjölk eller dryck? Städa, handla, vattna blommor – om jag skulle kunna tänka mig ha plastblommor..? Kan du klä på/av dig själv..? Nej, det kan jag inte alls..! Om jag tror att jag kommer bli bättre..? NEJ DET KOMMER JAG INTE BLI UTAN JAG BLIR BARA SÄMRE OCH KOMMER SÅ SMÅNINGOM ATT BLI SÅ DÅLIG ATT JAG..?

Varför jag är arg..? Jo, det beror på att jag har fått svara på typ samma slags frågor sedan jag var 18 år och ni borde ha vetskapen om att jag är kroniker, att jag blir bara sämre och därför borde ni fatta att om jag inte kunde klä på mig eller gå på muggen själv för 25 år sedan så kan jag inte det idag heller. Ni borde ha hyllkilometer med utfrågningar och svar på dessa frågor. Varför ska jag behöva utredas vart annat år när det gäller vissa saker och varje är när det handlar om andra saker? Va fan tror ni jag har genom gått ett 20 tal operationer och sitter i elrullstol för att kunna blåsa staten eller kommunen så jag kan få leva ett liv ”UNDER” existens minimum? Vilken briljant livsplan!!

Okej, nu har jag svalt den sista biten ilska och är tillbaka igen. Livet skulle som sagt var bli enormt mycket enklare utan all denna förnedring som så många av oss måste stå ut med bara för att få våra rättigheter tillgodosedda. Nej, det gäller att inte tappa glöden, att orka fortsätta dansa i denna vansinniga dans.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button