Tag Archives: Kostnader och vinster

Riskkapitalister och politiker hotar lagen

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

(Detta skrev jag i maj 2008 – också ganska intressant. Jag skulle kanske ha brett på lite extra och skrivit mer om hotet med dom kriminella elementen som fanns redan här).

Assistansbranschen är mer hotad än vad den varit på mycket länge. Även om politiker har hotat den sedan starten med olika slags utredningar som alltför ofta har lett till att lagen har urholkats så har pågående assistansutredning verkligen gjort sitt för att höja hotbilden. Men trots det finns nu ett nytt hot, ett hot som kan vara en medveten handling, eller rättare sagt brist på handling, från politiker och ansvariga assistansutredare – hotet heter riskkapitalföretag.

Skrämmande signaler, från flera håll, skvallrar om att riskkapitalister har på allvar börjat visa intresse för ”LSS och LASS”, främst personlig assistans, än så länge! Denna bransch är, skulle jag tro, en helt ny mark för de flesta riskkapitalföretag så det är inte utan en viss nyfikenhet som jag ser an framtiden och deras jakt på snabba klipp.

Än så länge, kan en person som har en funktionsnedsättning beviljas personlig assistans och på så vis ta hand om sig själv med hjälp av ekonomiskt stöd. Det är detta ekonomiska stöd som hägrar för dessa riskkapitalister! Förr var det privatpersoner och vinstdrivande företag som försökte förskansa sig genom att använda medlen på ett förnurligt sätt.

Hur fungerar det?
Mycket enkelt förklarat kan man säga följande: För varje beviljad timme betalas det ut en summa pengar från försäkringskassan, eller kommunen. Denna summa är lika för alla, ett så kallat schablonbelopp. Med andra ord kan man säga att jag får en påse pengar från försäkringskassan att köpa min personliga assistans för. Jag väljer själv om jag ska på egen hand sköta min assistans. Jag kan öppna enskild firma eller HB, eller så kan jag anlita ett assistansföretag eller ett kooperativ som till exempel Stil, stiftarna av independent living och personlig assistans.

1:a, 2:a och tredje! Såld till..!? (blähä..)
För mig handlar rättighetslagen LASS om just Independent Living, dvs. livet, frihet, valfrihet och mänskligt värde vilket jag kan få med personlig assistans. Hur mycket får då allt detta kosta? Det är ju det politikerna har utrett sedan starten 1994. Redan idag har en ganska stor assistansanordnare sålts till ett riskkapitalföretag, Polaris Equity, som köpte Frösunda LSS AB och Procuritas har plötsligt majoritetsägandet i Olivia Assistans. Vad som kommer hända i framtiden med assistansföretag som blir uppköpta så här vet ingen. Det är bara fantasin som står ivägen för vad som kan hända men det jag har förstått är att riskkapitaliser går inte in i nya marknader, eller gör affärer, om de inte är mycket säkra på framtida vinster, oftast stora vinster. I detta fall kommer vanliga svenssons drabbas väldigt hårt.

Om jag ska gissa!
I framtiden kommer riskkapitalisterna slå ihop flera assstansföretag till ett jätteassistansföretag för att minska den administrativa kostnaden, sänka assistenternas löner och efter 4-6 år när de har mjölka ut så mycket pengar de kan säljer de vidare. Det kommer innebära en försämring för alla, assistenter som brukare.

Vad göra?
Jag vet i alla fall vad jag skulle ha gjort om jag var tvungen att välja en ny assistansanordnare. Jag hade gått in på Assistanskoll och tittat på vilka av alla assistansanordnare som inte är ute för att tjäna pengar och där alla pengar kommer brukarna till del. Jag pratar naturligtvis om kooperativa lösningar som till exempel Stil, Gil och Hil.

Tack för mig leverpastej!
Nalle

Share Button

Lite mer verklighet tack!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

(Detta skrev jag i februari 2008 – intressant!)

För den oinvigde: LSS, Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade och LASS, Lagen om Assistans är två rättighetslagar som kom till 1994. Sedan LSS/LASS kom till har politikerna försökt att urholka lagen utan att tappa ansiktet. Anledningen är att de tycker lagen är på tok för kostsam plus att vi blir allt fler funktionshindrade som får personlig assistans eller annat stöd och service genom LSS. Kostnaderna ökar med andra ord för varje år. Detta tycker våra politiker är för jävligt och därför har lagen utretts många gånger under de första 13 åren. För varje utredning väntar drastiska förändringar och tyvärr också oftast försämringar i mitt liv. Kostnaderna handlar om beviljade timmar, om hur många timmar assistans man behöver.

Allt handlar om timmar
Lagen säger att kommunerna ska betala de första 20 timmarna per vecka och resten betalas av staten. Det betyder att om du har ett assistansbehov på 25-30 timmar i veckan får kommunen stå för den största kostnaden. Det betyder att en person som har 25-30 timmar assistans per vecka blir kostsam för kommunen vilket kan innebära kommunarrest. Du kan helt enkelt inte flytta till en annan kommun om det inte är en bra och kanske rik kommun.

Har man som jag ett ganska stort assistansbehov, drygt 18 timmar per dygn blir det annat ljud i källan hos kommunen. De flesta som har personlig assistans och många timmar sitter mer eller mindre fast hos kommenen eftersom de tjänar pengar som assistansanordnare på de som har många timmar beviljade. Det är ca 50% av alla assistansbrukare som har kommunen som anordnare och arbetsgivare åt de personliga assistenterna. Alltså staten betalar kommunen för de timmar som överstiger 20 timmar per vecka. Det bli ännu roligare eftersom kommunen ofta får statliga medel för de första 20 timmarna också. 100% är bäst! Har man inte rejält med skinn på näsan så kan det vara svårt att övertala den på kommunen som har hand om personlig assistans att man vill anlita en annan assistansanordnare, eller?

Vad är det för kostnader, varför är det så dyrt?
Det finns olika former av assistansanordnare, de flesta har kommunen, sedan kommer kooperativ och företag och eget företag där den assistansberättigade också är arbetsgivare åt sina assistenter. I sommar är det dags för ytterligare en assistansutredning, som bland annat ska se över kostnaderna, att lägga fram sitt förslag. Det har diskuterats mycket de senaste åren om fusk och utnyttjanden i LASS där en heldel av vinstdrivande företag har sjukt mjöl i påsen. Men jag anser ändå att kommunen är den med dels störst mjölpåse där mycket av mjölet inte är brukbart. Om kommunen är den största orsaken till personlig assistans dåliga rykte och till att pengar bara försvinner vet jag inte, men jag vet att företag, kooperativ och de egna arbetsgivarna måste göra en avräkning på förbrukade timmar och de timmar som inte förbrukas betalas tillbaka till försäkringskassan/staten. Jag vet också att rykten säger att kommunen inte gör det utan de behåller statens medel. Om det stämmer är det inte konstigt att kostnaderna ökar.

Jag tror också att om denna utredning hade undersökt verkligheten och kostnaden som varje människa bär med sig genom livet, som en osynlig prislapp fastklistrad på pannan, skulle resultatet förvåna många. Inte minst politiker. Verklighetens kostnader i form av livskvalité, större självförtroende och bättre fysisk och psykisk hälsa vilket leder till enormt många positiva kedjereaktioner. Innan jag fick personlig assistans 1990 (då var det ett försöksprojekt) låg jag på sjukhus cirka en till två månader per år, jag hade 100% sjukpension och åkte färdtjänst och bodde på en boendeservice där det fanns 10 lägenheter, jag söp och rökte braj och mådde allmänt dåligt och fick därför en del samtalsterapi. Vad kostar inte allt det?

Samma år som jag fick personlig assistans bildade jag familj. Jag flyttade från boendeservicen, jag utbildade mig till journalist och började jobba på 50%, sedan 75% – betalade skatt. Jag gick en mängd datautbildningar, jag tog körkort och köpte bil, etc. Sedan 1990 har jag legat på sjukhus 6-8 gånger och jag har använt färdtjänst ca 10 ggr/år istället för 10 tur & retur resor i veckan. Personlig assistans har fått mig att växa som människa, jag blev någon, någons man, en journalist och framför allt en förbaskat bra farsa. Jag har blivit frsiakre och mår helt enkelt bättre idag än innan 1990.

Lägger man dessa kostnader mot varandra så är jag inte speciellt säker på att personlig assistans är så hemskt kostsamt som de påstår. (Riksdagen betalar ca dubbelt så mycket per timme för städning av deras lokaler än schablonersättningen för personlig assistans och kommunens hemtjänst är också nästan dubbelt så dyr per producerad assistanstimme). Lägger vi därtill alla assistenters inbetalda skattekronor och arbetsgivaravgifter blir den faktiska kostnaden inte speciellt stor ur ett samhällsperspektiv. Men på det sättet som kritiska röster och politik mot assistansreformen resonerar visar på ett utanförskapstänk där funktionsnedsatta medborgare inte ingår i samhället utan räknas mer som kostnader istället för vad vi bidrar med genom ett liv. Tänk om massmedia och politiker skulle kunna hålla sig lite mer till verkligheten.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button