Tag Archives: känslor

Längtar efter våren

Nyss hemkommen från en undergörande promenad i solskenet. Det var bara 0 grader men så generös som solens strålar var kunde man hitta vårkänslorna ganska enkelt. Så fort jag hittade solen i lä var vårens starkaste känslor framme i mig, fast jag vågade ändå inte knäppa upp jackan. Nej, det är inte dags än att näcka inför vårsolens överraskande solstrålar. Det måste bli varmare först. Och sluta snöa! 🙂

Det kommer inte dröja speciellt länge innan vi människor förändras till vårens ära. Vi blir lite gladare, lite piggare, lite trevligare och mer bemötande när vi går förbi varandra ute i solskenet. Efter ytterligare ett tag, när vi har gått in i april eller i maj månad, kommer vi bli ännu mer öppna som människor. Jag undrar om det är så enkelt att det har med ljuset att göra?

Det fåniga leendet kommer så småningom lockas fram av helt andra anledningar än vårsolens sken, för det är nu kläderna åker av. Kläderna förändras från vinterplagg till lättklädda kläder som knappt håller ihop. Eller det kanske var förra årets mode? Det är också nu som vårkänslorna sprudlar och ger oss en massa olika sinnesstämningar vi inte har känt på ett tag. Så är det för mig i alla fall. Och nu tänker jag inte enbart på de lättklädda kvinnorna som alltid dyker upp till våren och sommaren utan jag tänker på en massa olika känslor som förknippas med årstiden. Den berusande känslan av hur jävla bra man har det, kommer alltid över mig när jag ska grilla de första gångerna på året. Eller första gången det packas för picknick och långpromenad vilket brukar ge mig en känsla av total frihet. Sedan har vi de käcka känslorna som uppstår när det är dags att besöka Älvsjö badet och titta på allt det vackra som finns där. 🙂

Jag tycker det är hur fett som helst att vi från år till år blommar ut som människor så fort våren kommer, men det är klart har man ett fång blommor i bröstet som måste blomma ut när ljuset och våren kommer, är det kanske inte konstigt att man spricker upp i ett leende då och då. Samma sak fast tvärtom händer när ljuset försvinner och vi likt musslor stänger igen när hösten övergår till vinter? Varje årstid har sin charm, helt klart. Men jag föredrar våren och sommaren, big time! Våren lurar runt hörnet! Jag lovar!

Ta hand om er!

Kramar!
Nalle

Share Button

Privata tankar och öppna känslor

Efter middagen gick jag på en promenad. Okej då, jag och tillhörande bihang. (Asgarv) Jag och min personliga assistent, of course..! Vi småpratade och hade det allmänt trevligt. Promenaden var vad jag behövde. I stort sett. Även om det finns ett par saker jag hade värdesatt och kanske behövt betydligt mer än en promenad och ett givande samtal så finns det ju gränser för vad som ingår i en personlig assistents arbetsuppgifter. (Blink, blink). Men det är en annan story som vi absolut inte ska ta upp här och nu i detta forum.

Vi fortsatt vårt samtal efter att ha kommit hem. Det kan inte vara lätt att jobba som personlig assistent. Inte i dessa tider. Speciellt inte om man är en person som har hjärtat på rätt ställe och som har förmågan att bry sig om sina medmänniskor. Hur som helst så kan det i alla fall inte vara lätt att jobba här hos mig. Jag tänker på dessa fantastiska och fina assistenter, dessa otroliga kvinnor, som har arbetat här ifrån allt mellan åtta till tjugo år, och på allt ni har fått vara med om. Ni andra också.

Ibland blir jag knäsvag och faktiskt lite rädd för all den kunskap mina assistenter har och all information som de sitter på vad gäller mig, mitt liv och hur jag fungerar. Det är så otroligt mycket som de har fått tagit del av, (vare sig de velat det eller inte), när det gäller mitt liv och mitt välbefinnande. Och min sons. Alla positiva och negativa stunder, alla saker de fått höra och se, och all den glädje och sorg de har fått vara mitt i och med om, och alla känslor de har ställts inför och fått känna – bara för att de har jobbat här hos mig.

Ni har alla min största beundran och respekt. Och jag är glad att ni fortfarande finns här hos mig nu när livet återigen vill spela mig spratt och visa sig från sina minst fördelaktiga sidor. Det känns tryggt att några av er i min omgivning står stadigt och klarar av att ge och dela med sig av den erfarenhet ni har. Jag är rädd för att det kommer bli tuffare än vanligt och jag hoppas att jag kommer orka finnas där för er också. Fastän jag känner mig rätt så ordentligt mörbultad och är på väg nedför räkning och därför värdelös.

Men mycket kan ju hända än? Och jag hoppas att en del saker kommer ljusna efter detta telefonsamtal med försäkringskassan idag. Jag hoppas att jag inte kommer ha lika svårt att finna mening. Som sagt var mycket kan ju hända än..?

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3