Tag Archives: inställning

”När jag var liten ville jag bli sotare – jag undrar om..?”

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Vissa av er kanske undrar varför jag skrev, ”När jag var liten ville jag bli sotare – jag undrar om..?”, i förra inlägget? Det är långsökt, jag vet. Därför kommer här en kort förklaring. Okej då, inte så kort. Men dock en förklaring. Öh, kanske..?

I HSO:s pressmeddelande som jag länkade till, och gör så även här, tas en viktig sak upp, enligt mig. Alla vet att ett arbete stärker den egna självkänslan, dels genom sociala kontakter såsom arbetskollegor men minst lika viktig är känslan av att kunna försörja sig själv. Att kunna spara till möbler, semester och annat som är betydelsefullt. Båda dessa saker är minst lika viktiga för samhället ur ett ekonomiskt perspektiv.

Men dagens sjukförsäkringsregler där man får vara sjuk ett visst antal dagar innan man utförsäkras och tvingas söka arbete på hela arbetsmarknaden är en åtgärd som kanske kan fungera på så kallade latmaskar. Men för alla de som ÄR sjuka och inte kan arbeta alls fungerar det inte för. Där är sådan politik bara omänsklig. Och för alla de som kan arbeta ibland eller endast med mycket specifika arbetsuppgifter, eller där det krävs stora anpassningar av arbetsplatser, är dagens arbetsmarknad inte redo för. Arbetsmarknaden måste först anpassas och göras betydligt mer flexibel innan sådan arbetskraft kommer kunna nyttjas.

Om inte regeringen visste det så måste man handla, duka fram och tillaga maten först innan man kan sätta sig till bords för att äta middag.

I pressmeddelandet sägs bland annat ”men för att också människor med funktionsnedsättningar ska nå full delaktighet i arbetslivet krävs ett perspektivskifte – från system till individ.” Och visst är det så. Det socialförsäkringssystem som idag finns fungerar inte då många är för sjuka för ett arbete samtidigt som de anses vara för friska för sjukförsäkring. Men det är ju klart, allt handlar ju om tolkningar. Jag menar eftersom sjuka inte är sjuka längre, så kanske även jag kan få bli sotare? Att jag mer eller mindre är orörlig och använder elrullstol och tar starka mediciner mot smärtan är väl inte heller något större hinder. Eller..? Jag har alltid velat bli sotare.

En liten förklaring bara – i all krångelhet..!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Är det jag som gör fel?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

IMG_0314_300pxNär en assistent är ny och jag berättar om yrket och hur det är att arbeta som personlig assistent är det sällan några större frågetecken som dyker upp. När jag berättar vad jag förväntar mig av dem är det mesta självklart över hur man ska sköta sitt arbete. Men efter ett tag, det kan röra sig om ett halvår upp till två år, händer något som jag inte fattar eller förstår varför det händer?

Plötsligt har en konstig millimeter rättvisa uppstått mellan assistenterna och man börjar ifrågasätta det mesta, allt ifrån vad som är skäligt och vad man tänker ställa upp på. Och detta sker utan några större förändringar i varken arbetsuppgifter eller schemaläggning. Och vi pratar inte om några konstiga arbetsuppgifter. Ibland händer det till och med utan att någon förändring alls har skett. Jag vill klargöra att jag aldrig gör några större eller mindre ändringar utan att redogöra och oftast även diskutera med mina assistenter.

Förändringar
Jag har haft personlig assistans sedan 1990 och under dessa 19 år har enormt mycket positivt hänt. Det har gått så lång tid att det ibland är svårt att minnas hur jag var innan jag hade personlig assistans. Men hur mycket positivt som än har hänt och hur mycket jag och min assistans än har förändrats finns det en sak som inte har ändrats speciellt mycket och det är just det som jag nämner ovan. Ibörjan var jag alldeles grön som arbetsledare och när jag ser tillbaka så skäms jag lite och inser att jag har utvecklats även på detta område.

Bristande respekt
Eftersom jag har förändrats med åren är det väl egentligen inte konstigt att mina assistenter också gör det efter något år eller två. Det jag däremot tycker är underligt och förbannat jobbigt är att förändringen oftast är till det negativa och tyvärr ganska ofta slutar med att vi skiljs åt. När jag har pratat med andra arbetsledare och användare av personlig assistans och även andra assistenter, får jag en klar uppfattning om att jag har haft tur genom åren. Jag har så gott som alltid fått tag på bra, duktiga och seriösa personer som har tyckt om att arbeta som assistenter och som har trivits hos mig, även om ytterst få av dem har valt yrket som första val.

Bara för att vi har kommit så bra överens och fungerat bra ihop så är det extra jobbigt att känna hur respekten till jobbet och mig brister hos dem så mycket att de tycker det är helt okej att ifrågasätta om arbetsuppgifter är befogade. Eller att man tycker det är okej att klaga på att vissa saker inte är gjorde av assistenten som jobbade innan. Jag trodde det var jag som var arbetsledaren och valde när saker och ting skall göras vilket borde tillhöra några av de viktigaste reglerna i lagen LSS/LASS. Det vill säga att den funktionshindrade får välja vem som ska assistera och med vad och när.

Vänskap, sympati och respekt
Men vad beror det här fenomenet på? Är det jag som gör något fel eller kanske inte gör något som förväntas av mig? Jag vet faktiskt inte? Jag tycker att mina assistenter och jag har en sund och öppen yrkesrelation. Jag känner respekt från båda hållen och vi brukar ha lätt att prata med varandra. Däremot har jag märkt att bli vän med sina assistenter är inte alltid så bra rent yrkesmässigt. Om vänskap uppstår får man väl göra ett val så småningom. 

Trots det har jag under alla år träffat på ganska många som först gör en fenomenal arbetsinsats, ibland i flera år, men som plötsligt verkar strunta i om de överhuvudtaget gör ett bra jobb eller inte. Till sist verkar det bara handla om vem som gör vad och att få välja vad som ska göras och när och hur det ska göras? Det är tråkigt eftersom jag hatar att anställa nya assistenter, att behöva öppna sitt hem och liv för en vilt främmande person och återigen lära upp och få dem till assistenter som fungerar för mig. Det är inget jag tar lätt på.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button