Tag Archives: hund

En speciell kärlek

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442
DCF 1.0

– Chakina –

Jag kan höra henne pipa på sitt små gläfsiga vis likväl som jag kan se Othellos bedjande och förväntansfulla ögon om busig utgång innan han spricker med ett högt skall. Hennes ljusa gulaktiga päls är mjukare än mjukt och doftar fortfarande valp, vilket i och för sig inte alltid är så trevligt. Othello, en stor schäferhane med ett lika busigt och barnsligt hjärta som sin storhet, ligger mig så varmt om hjärtat att jag fortfarande kan höra honom fast vi skiljdes åt för många, många år sedan. Likadant är det med Chakina, min lilla golden retrivertik. Hon fanns hos mig bara en kort tid innan jag blev för dålig för att ta hand om en valp och senare unghund. Varje dag under varje år som jag har varit utan hund har jag längtat och känt efter om jag skulle orka med att skaffa en ny hund. Varje dag!

Othello.huvudet.sne

– Othello –

Den djupa relation som kan uppstå mellan en hund och en människa är verkligen speciell för att inte säga personlig och äkta. Att det finns ren kärlek mellan husse/matte och hund kan alla hundägare ställa sig bakom. Jag menar, tänk på alla promenader som börjar med gnäll, stön och stånk för att sluta med ett glatt humör, skratt och lek. Alla regnpromenader och alla vaknätter om voffsingen blir sjuk plus alla tusenlappar som flyger iväg under ett hundliv. Det är äkta kärlek och så mycket mer än vad någon kan föreställa sig som inte gillar hundar.

Det kanske inte är speciellt konstigt att jag fortfarande går här hemma och längtar under tiden jag jobbar på att bli bättre både fysiskt och psykiskt. Jag vet att jag inte kommer klara av att lämna bort en hund igen. Men jag vet också att en dag kommer jag att återigen vara en hundägare. Därför måste jag vara tålmodig och stark i min väntan och längtan så jag inte skaffar en hund för tidigt, vilket skulle innebära känslomässig PANGkaka och ett trasigt hjärta.

HŠr Šr jag och Othello ute och trŠnar pŒ rsta gŠrdet. (Jag hade glŠdjen att fŒ ha Othello under tre intensiva och fantastiskt givande Œr innan han flyttade ner till Linkšping).

HŠär äŠr jag och Othello ute och trŠänar påŒ Årsta gäŠrdet.

Skiiit också! Det drar i mig BIG TIME och dagen D kommer allt närmare, gott folk. Men inte riktigt än, nej. Det jag vet är att jag kommer inte skaffa en schäfer igen utan det lutar åt att bli en liten mini Chakina. Men den dagen jag är 100%-ig säker kommer väl aldrig dyka upp. Det kanske blir två, en schäfer- och en goldentik? Ha, ha, ha, det skulle vara typiskt.

Nej, gott folk. Nu ska jag ta en kopp java på altanen. Må så gott.

Kramar!
Nalle

Share Button

Ibland är det jobbigt att ha ett hjärta!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Plötsligt fick jag Mats Rådbergs låt, ”Det är inte lätt att va ödmjuk när man är en…”, på huvudet och så skulle den här dagen kunna blivit förstörd. Jag menar hur kul är det på en skala att ha den låten på hjärnan? Det är antagligen inte utan funderingar som ni läser detta. Jag ska försöka förklara mig.

Ända sedan jag var en liten grabb har jag önskat mig en hund. En önskan jag delade med många av mina vänner på den tiden. När jag kom hem efter min första operation hade mina föräldrar, som plåster på såren, köpt en boxer tik som var elva månader. Jag var världens lyckligaste tolvåring. Ett tag i alla fall.

Som vuxen har jag haft två hundar. Min kärlek och förståelse för hundar har bara blivit större med åren. Likaså har min önskan om att en dag återigen orka med allt det som krävs av en hundägare. Det är ett stort ansvar och så länge jag känner mig osäker på om jag orkar lever jag hellre utan hund. Det finns tillräckligt många egoistiska och olämpliga hundägare och hundar som far illa.

En del är hundrädda medan andra är rädda för katter
Några år innan jag fick Alfie, boxer tiken, bodde vi i Skärholmen. Jag minns en dag när jag var cirka nio år, och min ena lilla syster som då var fyra år, hur min syster stelnade till och började sedan gråta när hon fick syn på en hund. Jag misstänker att jag tyckte hon var larvig eftersom jag älskade hundar. En tid senare skulle jag få äta upp det. Jag blev skrämd av en stor svart katt som fräste och spotta och såg ut som Tudors batteri katt, om ni minns den. Jag blev livrädd. Duktigt skraj.

Även om det är väldigt längesedan katten skrämde skiten ur mig finns en del rädsla kvar för detta graciösa djur. Men som vuxen kan jag rationalisera  och se förnuftigt på hela grejen katt och hund och jag kan till och med tycka att en del katter är söta. Om de är små och håller sig på tryggt avstånd. 🙂 Här om dagen kom det in en katt på min tomt och jag reagerade som vanligt, med stort förnuft. Det pirrade till i ryggraden och likt en hund börja jag resa ragg och skälla som en galning medan jag viftade med mina reumatiska armar medan katten blängde på mig med chockad blick. Om jag hade varit en schäfer hade öronen stått rakt upp och framåt för att sedan lägga sig bakåt. Jag följde kattens minsta rörelse med blicken och gick hastigt fram mot katten för att jaga eller skrämma bort den.

Nu händer något jag aldrig kunnat drömma om
Halvvägs framme börjar kattskrället att prata och la på en charm offensiv jag aldrig tidigare skådat. Hon satte sig ner framför mig utan den minsta rädsla för rullstolen och fortsatte snacka. Efter ett tag lyfte hon ena tassen som om hon gav mig high five, fyra till fem gånger, och så la hon huvudet på sned. Hon fortsatte att kommunicera hela tiden. Jag blev så paff att jag tappade hakan och innan jag visste ordet av smalt mitt hjärta och det hela slutade med att hon fick resterna av min efterrätt. Jordgubbar med glass.

Ibland är det jobbigt att ha ett hjärta eller så är det som så att ”Det är inte lätt att va ödmjuk när man är en…”

Idag hände det som jag var rädd för. Katten kom tillbaka och hon vägrade att gå sin väg och hade gett sig tusan på att få komma in. Men där satte jag ner foten. Det uppstod en viljornas kamp som jag till sist vann. Och nu ligger jag i sängen och tänker på hur kattskrället mår och undrar om hon har fått någon mat idag. Jävla skit!

Ta hand om er!
Nalle (Mr doglover!) 

Share Button
1 2 3