Tag Archives: hjärtinfarkt

Nästa gång är nog!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Jag har aldrig varit en person som klagat, om jag skulle våga mig på att analysera varför beror det säkerligen på att det leder inte till något positivt plus att vi alla vet hur tröttsamt det är när ens vänner, nära och kära hela tiden klagar på hur jobbigt de har det – så där har vi de största orsakerna till varför jag inte brukar klaga. För anledning tordes finnas. I alla fall skulle jag anse att det var helt okej med lite klagomur om jag hade en vän som levde mitt liv som det har varit de senaste tio åren. Men för att inte ramla in i egen fälla skriver jag följande istället.

Det är med förvåning hur otroligt krångligt och byråkratiskt livet har blivit för personer som lever ett liv som jag gör. Det vill säga för personer med kroniska sjukdomar som leder till så kallade omfattande funktionsnedsättningar. I skrivande stund är jag hemkommen från akuten på Huddinge sjukhus eftersom jag, (för åttonde gången), fick extra ont i bröstet, (och hjälper inte nitro-medicinen den tredje gången är rådet att ringa 112 och så åker vi in för att kolla om jag har/haft en hjärtinfarkt för säkerhetens skull), med tilltagande ångest. För er som inte läst min blogg tidigare så fick jag två hjärtinfarkter för cirka två och ett halvt år sedan och man gjorde ett ingrepp och satte in en stent i ett av kranskärlen. Efter det har livet varit fullt av ångest och rädsla eftersom smärtan och trycket i bröstet inte har blivit bättre direkt.

Nu verkar det som om alla symptom som smärta, tryck över bröstet och ökande andfåddhet vid ansträngning inte beror på hjärtat utan ”antagligen” på grund av min RA, reumatiska sjukdom, men eftersom det inte finns någon garanti så är det bara att åka in och kolla upp vad som felas. Åh, vad jag önskar att dom gjorde det – kollade upp mig! För om jag åker in på akuten och anledningen är bröstsmärta kollas enbart detta sedan blir jag hemskickad.

Idag skällde jag ut en ”stackars läkare” på akuten på grund av att jag finner det fel att de inte lägger in mig för att gå till botten med vad som felas. Men han kunde bara ge rådet att kontakta VC och gå den vägen genom att be dom skicka remiss till den mottagning som VC läkaren tror är bäst. Det är inte första gången jag gått den vägen utan jag har tappat räkningen hur många remisser och mottagningar jag varit på och allt slutar jämt med att jag återkommer till reumatologen som ”ibland” lägger in mig någon vecka för att sedan säga att tyvärr.

Därför har jag kommit fram till följande beslut att nästa gång kommer jag inte att ringa 112 utan jag kommer ta ångestdämpande medel, smärtstillande medicin och sedan be till högre makter om att få leva ett tag till. Jag spar då i alla fall läkaravgiften som jag får betala vid varje akut sjukhusbesök.

Ta hand om er!
Nalle

Ps. Jag klagar inte – utan berättar bara hur det är. Ds. 

Share Button

Dags för en ny hjärtinfarkt?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Innan jag fortsätter inlägget vill jag bara lugna min kära mamma. Inlägget handlar om en händelse som utspelade sig för ett tag sedan. Jag mår bra.

Ögonen öppnades, klockan hade inte ringt än. Det var mörkt. Det var riktigt mörkt. Sömndrucken vände jag mig och slöt ögonen och en kort önskan dök upp om trevlig dröm innan morgonen skulle väcka mig. Ett djupt andetag och PANG! Det högg till något förbaskat i bröstet. Var det dags nu?

För er som läser min blogg vet att den 18 januari i år fick jag en hjärtinfarkt och jag fick göra en stent, ballongutvidgning, ett nät som de satte in i ett av kranskärlen som låg bakom hjärtat. Kranskärlen är blodkärl som ligger på och runt hjärtat och förser det med syre. Den gången var känslan att jag hade en boaorm runt bröstet som kramade mig HÅRT. Och vid flera tillfällen blev det mörkt som i ambulansen.

Sängkanten, den där jävla sängkanten, som är så svår att komma upp i sittande ställning på. Men jag var bara tvungen att sätta mig upp och efter mycket om och men så satt jag där. Med tryck över ena sidan och en boaormskänsla i vänstra armen for tankarna om det var dags igen för en hjärtinfarkt? På sängbordet finns sprängämnet som jag ska lägga under tungan. Sagt och gjort. Det släppte och jag somnade om. Allt lugnt.

Senare samma dag när jag sitter och dricker kaffe på altan blev det svart. Sedan hörde jag ett brak och krasch. Kaffemuggen hade åkt ner i knät och slagit i backen och gått sönder. Fast denna gång hade jag ingen boaorm runt bröstet så jag har ingen aning om vad som hände mer än att jag blev dränkt i kaffe. Nej, jag tror inte det är dags än! Det får inte vara dags helt enkelt för mitt lilla hjärta har så förbaskat mycket kärlek kvar att ge, så mycket humor och glädje. Blodpumpen får allt plaska ett tag till, annars blir jag sne.

Varför berättade jag det här nu då? Har inte en aning?

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2