Tag Archives: handläggare

I väntans tider

Nu har försäkringskassans handläggare varit hemma hos mig. Det skulle ta tre månader innan hon dök upp. I tre månader gick jag omkring och nojade över hur mötet skulle gå och om jag skulle ha med en jurist eller inte. Nu visade det sig att det kommer ta ytterligare tre till fyra månader innan jag får mitt beslut. Med andra ord kommer jag eventuellt att få vänta på mitt beslut i sju månader. Om det inte går fortare. Man kan ju undra vad det är som tar sådan tid?

Själva mötet med handläggaren gick över förväntan. Hon var trevlig och bemötandet var prickfritt. Det vill säga om vi bortser från alla obekväma och integritetskränkande frågor som en omprövning av personlig assistans innebär. Tyvärr. Efter mötet kunde jag konstatera att jag gjorde rätt som inte hade en jurist med mig. Jag hade väl antagligen tur som fick en vettig handläggare. Tur. Snacka om rättssäkert. (Ironi)

Man kan ju fråga sig varför LASS lagen har blivit så rättsosäker att det handlar om vilken handläggare man får. Om handläggaren har en bra dag och är schysst får du dina behov tillgodosedda. Men om personen har en dålig dag så verkar inte behoven styra hur många timmar assistans man får. Det avgör handläggaren efter eget tycke och smak. Så ska det väl ändå inte fungera? Men av någon anledning fungerar det så.

Jag tänker på alla dom som har blivit nekade personlig assistans, cirka 400 stycken i år, och alla dom som fått sin assistans indragen. Hur ska man våga söka fler timmar om man riskerar att bli utan sin assistans? Det kanske inte är så konstigt att jag är nojig över hur det kommer att gå.

Den 1 april har det gått fyra månader sedan handläggaren var här och så lång tid kan det tydligen ta för handläggaren att sammanfatta ett beslutsunderlag. Vi får väl se om det blir ett 1 april skämt eller om jag får de timmar jag har sökt? Till dess…

Var rädda om varandra.

Kramar
Nalle

Share Button

Hur ska jag göra?

Den 1 december kommer förnedringskassans, ursäkta mig, försäkringskassans handläggare hem till mig för att gå igenom mitt assistansbehov. Två av dessa möten har jag själv varit initiativtagare till då jag behövde fler timmar ena gången och ta bort timmar den andra gången. Även denna gång var det jag som hörde av mig, (idag ångrar jag mig nästan). Jag ville på ett enkelt sätt lägga till timmar för sovande jour – istället sitter jag nu här i väntan på en omprövning av hela assistansen. Vad fan hände?

Okej, det är två år sedan sist, men hur ofta ska man behöva bedyra sin rätt till assistans? Det framgår dessutom av flera läkarintyg att jag är kroniker vilket innebär, varaktigt funktionshinder, för min del att vid förändringar handlar det om försämringar och inget annat. När jag tog bort min sovande jour var det för att jag inte orkade med att ha assistans 24/7. Det var psykiskt påfrestande att aldrig få vara ensam. Men nu behöver jag ha min sovande jour tillbaka.

När jag tänker på försäkringskassan, får jag en klump i halsen och ont i magen. Samma sak händer när jag tänker på regeringen och deras direktiv om besparingar till försäkringskassan. Jag är mer än besviken på socialdemokraterna eftersom de verkar tycka att vi med funktionshinder inte passar in i den svenska modellen. I alla fall inte som fria medborgare med makt över sina egna liv. Det kostar för mycket. Idag kan till och med den som har ett varaktigt funktionshinder med stora hjälpbehov bli av med sin assistans, eller får avslag när de söker för första gången.

Det har blivit galet. Det självklara är inte självklart längre. Förr fick du dina assistansbehov tillgodosedda, det var en rättighet. Idag handlar det mycket om vilken handläggare du får om du skall få dina hjälpbehov tillgodosedda.

Vi går bakåt i tiden och aktar vi oss inte hamnar vi snart i ett samhälle utan personlig assistans där vi måste förlita oss på välvilja och välgörenhet, men också på hemtjänst och olika typer av serviceboenden och boendeservice. Det går fort att rasera det som har tagit lång tid att bygga upp. Det är självkänslan som först sviktar när jag tänker på hur jag hade det innan personlig assistans fanns. Jag har levt mer än hälften av mitt liv utan personlig assistans och det livet är inget liv jag vill återvända till. Aldrig igen!!!

Efter att ha läst den senaste tidens artiklar om personlig assistans och de neddragningar som nu sker är det med blandade känslor som jag nu söker fler timmar. Jag har alltid trott att handläggarna på försäkringskassan finns för vår skull så därför har jag alltid träffat dem ensam. Men nu vet jag inte hur jag ska göra? Jag får rådet att det skulle vara bra att ta med sig en jurist som kan föra ens talan. Ska det verkligen vara nödvändigt? Lagen finns ju där och följer man lagen så borde jag få mina extra timmar. Men än så länge är det bara att vänta som gäller. Tre månaders väntan på hembesök och under tiden får jag klara mig utan sovande jouren. Men om jag kommer ta med en jurist eller inte får framtiden visa. Vi får väl se hur det går.

Ta hand om varandra.

Kramar!
Nalle

 

Share Button
1 2 3 4