Tag Archives: funktionsnedsättning

Äntligen en reaktion – UNDERBART..!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

I ett flertal inlägg har jag kritiserat och berättat hur myndigheter, främst då försäkringskassan, många gånger gör riktigt fula saker för att kringgå gällande lagar i jakten på besparingar. Det har till och med rapporterats om försäkringskassor där handläggare som givit flest avslag har vunnit en slags vadslagningspott och blivit utsedd till veckans bästa handläggare vid fredags fikat. Att nedanstående förslag kommer från folkpartiet är inte så konstigt eftersom det var Bengt Westerberg, fd partiledare i folkpartiet, som var den drivande kraften till LSS och LASS. Jag kan inte annat än att applådera folkpartiets förslag till riksdagsbeslut. (Som ni kan läsa nedan eller på riksdagens hemsida – klicka här!Även om jag känner en viss oro över att det i slutändan kommer att visa sig inte vara annat än ett utspel i hopp om att förvirra och lugna ner oroliga LSS/LASS brukare.


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att i lag reglera rätten till assistansersättning för att kunna leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Motivering
Ett stort antal människor har fått en högre livskvalitet sedan den personliga assistansen tillkom 1994. Den har också bidragit till ökade möjligheter att delta i samhällslivet. Trots en kraftig kostnadsutveckling sedan starten framkommer i utredningen av assistansersättningens samhällsekonomiska effekter (Socialstyrelsen 2008 131 27) att personlig assistans ändå är en kostnadseffektiv åtgärd som därför borde utökas till fler. Förutom att ge personer med funktionsnedsättning ett värdigt liv som kan fyllas med mening skapar även LASS arbetstillfällen för unga, invandrare och andra personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Den har även bidragit till att personer med funktionsnedsättning kunnat inträda på den öppna arbetsmarknaden.

2005 övergick Försäkringskassan till en sammanhållen statlig myndighet med nya möjligheter att få enhetliga arbetsrutiner och tillämpningar. Försäkringskassan, precis som andra statliga myndigheter, använder sig av olika dokument för att föra ut intern och extern information. Det som enbart skickas ut internt är av den arten att det rör handläggning och administrativa rutiner.

Hösten 2007 publicerade Försäkringskassan ett så kallat informationsmeddelande (IM) på det interna datanätverket vilket fått mycket negativa konsekvenser för personer med funktionsnedsättning. Ett IM ska vara en källa till information internt till berörda handläggare om t ex betalningsrutiner och andra administrativa rutiner. Hösten 2007 var det istället ett rättsligt ställningstagande. När Försäkringskassan vill informera allmänheten om en ny rättslig tolkning ska den läggas ut på Försäkringskassans officiella hemsida som ett rättsligt ställningstagande. Denna gång var innehållet i IM 2007:161 inte avsett att tjäna som hjälp i de administrativa rutinerna utan var en specifik tolkning av hur en lag skulle tolkas. Tillämpningen innebar att enskilda personer fick färre assistanstimmar eller att de rent av drogs in. Detta fick ske trots att inga förändringar skett som skulle ha föranlett en minskning eller indragning. Detta utgör en fara för rättssäkerheten. Kritik har framförts kring denna hantering.

Denna nya tillämpning från FK har bland annat inneburit att man som individ inte längre har rätt att få hjälp med de grundläggande behoven trots att man behöver hjälp med t ex av- och påklädning, med måltider mm. Den nya handläggningen innebär i realiteten att man inte längre har individens behov och integritet i fokus.

Försäkringskassans linje har drivits sedan 2007. I juni 2009 föll en dom i Regeringsrätten mål nr 5321-07, 2009-06-17 som kommer att få omfattande negativa konsekvenser för många personer med funktionsnedsättning. I domen snävar Regeringsrätten in begreppet grundläggande behov till att enbart gälla ”… sådana hjälpbehov som uppfattas som mycket privata och känsliga för den personliga integriteten och där den funktionshindrade måste anses ha ett särskilt intresse av att kunna bestämma vem som ska ge sådan hjälp och hur den ska ges”. Detta innebär i praktiken att handläggaren bedömer vad som är privat, känsligt och när det finns ett särskilt intresse att själv få bestämma och inte den enskilde själv. På detta sätt fråntas individen rätten att fatta beslut om det som är mest privat, vilket i högsta grad torde kränka den personliga integriteten.

Precis som Försäkringskassan har Regeringsrätten också en restriktiv bedömning av de grundläggande behoven i LSS. Delaktighet i samhällslivet, självbestämmande och jämlikhet i levnadsvillkor som var ledord vid tillkomsten av LSS hamnar nu helt i skymundan. En grundbult i LSS återfinns i 7 § där individens rätt till goda levnadsvillkor lagfästs. Begreppet ”goda levnadsvillkor” innebär att en persons livssituation ska jämföras med en person utan funktionsnedsättning. Detta för att syftet med lagen ska kunna förverkligas; man ska kunna leva som andra. I förarbetena till LSS står att en sammanvägning av medicinska, sociala och psykologiska faktorer ska göras. Detta visar på att det krävs en helhetssyn. Försäkringskassans och Regeringsrättens tolkning visar dock på motsatsen.

FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs av Sverige hösten 2008. I artikel 3 i denna konvention ligger principerna om icke-diskriminering, fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället, lika möjligheter och principen om individuellt självbestämmande innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende. Genom Försäkringskassans och nu senast genom Regeringsrättens prejudicerande dom diskrimineras personer med funktionsnedsättning vad avser möjligheten att bilda familj, att arbeta och att kunna leva ett liv i övrigt som är jämlikt andra. Den nya tolkningen av LSS kring tolkning av de grundläggande behoven går stick i stäv mot FN-konventionen.

För att garantera personer med funktionsnedsättning deras mänskliga rättigheter måste rätten till arbete, att bilda familj och i övrigt kunna leva jämlikt lyftas in i LSS.

Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Stockholm den 2 oktober 2009

Maria Lundqvist-Brömster, (fp)
Agneta Berliner, (fp)
Solveig Hellquist, (fp)
Barbro Westerholm, (fp)

Texten har jag snott från riksdagens hemsida. Se länken i ingressen.

Jag kan inte låta bli att återigen börja hoppas lite på framtiden. Eller vad tycker ni andra som är insatta i detta ämne?

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Utan möjlighet spelar rättighet ingen roll

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

I hela mitt vuxna liv har jag på olika sätt, som styrelseledamot eller med ideellt arbete och civil olydnad eller som anställd, jobbat för att vi med funktionsnedsättningar ska få samma rättigheter och skyldigheter som övriga medborgare. Med en stor portion god vilja skulle jag kunna påstå att vi idag har samma rättigheter och skyldigheter. Problemet är bara att vi inte kan utnyttja rättigheterna eftersom vi inte tillåts göra det. Men skyldigheterna förväntas vi uppfylla.

Det har blivit lite som den elaka men ack så talande anekdoten ”Inga armar ingen kaka..!” så visst fan känns det tröstlöst ibland. Speciellt de dagar när jag tänker på hur länge jag har hållit på. Och tänker jag på hur många vi är som har kämpat tillsammans och som i generationer har jobbat för ett samhälle där alla är lika värda och ska ha samma möjlighet att ta del av samhällets hela utbud – ja, då är det inte lätt att vara positiv eller att orka se framgångarna! Dessa skitdagar börjar oftast med att jag läser en artikel eller att jag får kännedom om kränkande behandling av enskilda personer, där handläggare eller kommunpolitiker helt obegripligt och taget ur luften klarat av att kringgå lag och riktlinjer för att slippa ta sitt ansvar.

Vi får inte möjligheterna
Det underliga är, eller så är det väldigt väl genomtänkt, att vi har i stort samma rättigheter men vi tillåts inte utöva dem. Funktionsnedsatta fick skolplikt cirka hundra år efter den allmänna skolplikten, vi har rätt att åka kommunalt och SJ och vi får inte längre nekas besök av restauranger, teatrar eller affärer, etc. Det finns sedan flera årtionden, från 60-talet och 70-talet, lagar och riktlinjer för att tillgängliggöra samhället. Men även om välviljan har funnits har man struntat i att följa lag och riktlinjer när det kommer till kritan. Alltså vi får inte möjligheterna att utnyttja våra rättigheter. Jag har i dagarna lämnat mitt styrelseuppdrag i STIL – Stiftarna av Independent Living som är en assistansanordnare uppbyggt som ett kooperativ efter Independent Living ideologin. Anledningen är att jag behöver samla nya krafter. Att slåss för att få tillgång till möjligheterna att kunna utöva sina rättigheter har visat sig vara en kamp mer ojämn än den mellan Goliat och David.

Även om David vann över Goliat så är dagens verkligheten en annan. Det är i princip en omöjlig kamp när beslutsfattare och politiker, byggherrar och affärsidkare och ägare till lokalerna skiter i att följa lagar och riktlinjer. Och varför ska dom göra det när inget händer om de bryter mot lag och riktlinjer. Alla skyller på varandra vilket har visat sig vara en lyckad politik för dem. För oss med funktionsnedsättningar är detta oerhört kränkande och frustrerande.

Marschen för tillgänglighet
I STIL jobbar vi intressepolitiskt. Ett viktigt område, förutom LSS/LASS, som vi har prioriterat under flera år är tillgänglighet. Vi anser att otillgänglighet är diskriminering och borde ingå som en naturlig del i diskrimineringslagen. I flera år har vi varit huvudsponsor till Marschen för tillgänglighet och vi har dessutom ett mycket nära samarbete. Lördagen den 13 juni 2009 marscherades det i hela vårt land för tillgänglighet. Du kan läsa DN:s bilaga som kom ut dagen innan marschen. Stycket nedan är från en intervju med Hans Filipsson, språkrör och grundare av ”Marschen för tillgänglighet”.

För Sveriges över miljonen
personer med funktionsnedsättning
innebär det att
man blir utestängd, segregerad
och diskriminerad. Trots årtionden av
goda intentioner, vackert formulerade
politiska löften och konkret lagstiftning
har vi inte uppnått tillgänglighet. Enda
sättet att säkra det är att göra otillgänglighet
till diskriminering.
Det finns redan lagstiftning som är
tänkt att tillgängliggöra Sverige. Planoch
bygglagen har sedan 1966 innehållit
tillgänglighetsregler och lagen om
handikappanpassad kollektivtrafik kom
1979. Det är 43 respektive 30 år sen.
Trots det är 60-90 procent av affärer,
restauranger, biografer, möteslokaler
och andra inrättningar i svenska stadskärnor
helt eller delvis omöjliga att besöka
och använda för människor med
funktionsnedsättning.

”För Sveriges över miljonen personer med funktionsnedsättning innebär det att man blir utestängd, segregerad och diskriminerad. Trots årtionden av goda intentioner, vackert formulerade politiska löften och konkret lagstiftning har vi inte uppnått tillgänglighet. Enda sättet att säkra det är att göra otillgänglighet till diskriminering. Det finns redan lagstiftning som är tänkt att tillgängliggöra Sverige. Plan och bygglagen har sedan 1966 innehållit tillgänglighetsregler och lagen om handikappanpassad kollektivtrafik kom 1979. Det är 43 respektive 30 år sen. Trots det är 60-90 procent av affärer, restauranger, biografer, möteslokaler och andra inrättningar i svenska stadskärnor helt eller delvis omöjliga att besöka och använda för människor med funktionsnedsättning.” Forts följer..!

När..?
När ska det bli en självklar rättighet att alla oavsett funktionsnedsättningar ska kunna ta del av samhällets hela utbud? När ska vi kunna åka kollektivtrafik, SJ, komma in i affärer och andra offentliga lokaler? När kommer vi vara lika välkomna kunder som andra till restauranger och alla de där mysiga pubar och caféer som kan samlas under namnet ”skitiga duken” och finns typ i gamla stan eller runt omkring i ens närområde? När kommer de oroliga eller besvärande blickarna försvinna hos expediter eller hos bio- Konsum- ICA- Vivo- personal och andra affärsinnehavare. När kommer kommunpolitiker och riksdagens politiker att se oss som värdefulla medborgare som med rätt individuellt stöd får möjligheten att bidra till statskassan och samhället i stort? NÄR..?”

Idag nöjer vi oss inte med att bara få existera under överlevnads förhållanden utan vi vill samexistera med övriga befolkningen. Vi vill utbilda oss, vi vill arbeta och bilda familj, vi vill kunna ta en bira med arbetskamraterna efter jobbet utan att dem ska behöva ta hänsyn till vilken krog vi kommer in på, vi är till och med så otacksamma 😉 att vi vill bestämma över våra egna liv. Och för att kuna göra det MÅSTE vi få möjligheterna.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4 5