Tag Archives: Funkislivets baksidor

Varje mynt har en baksida

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Vad är baksidan på myntet personlig assistans?
Oj, det finns så mycket att säga och berätta om yrket personlig assistans och hur det är att leva med personer så nära inpå som ofta är en nödvändighet om man har ett assistansbehov som mitt. Det finns så mycket positiva saker att säga om personlig assistans, om livet sedan rättighetslagen LSS/LASS trädde i kraft 1994. Men det finns också en heldel baksidor, en del anmärkningsvärda, mörka och tråkiga samt kännbara baksidor som uppstår på grund av mänsklighet.

Jag visste redan innan jag vaknade idag att den här dagen skulle börja extremt dåligt, att den kanske till och med skulle fortsätta vara en kass dag ända fram till det är dags att lägga huvudet på kudden. Anledningen till denna vetskap är att igår kväll började min personliga assistent att må dåligt, så pass att hon var tvungen att gå hem innan hennes pass var slut. Jag frågade vad felet var och om hon tyckte att jag skulle ringa in någon annan assistent till morgonpasset dagen efter – men självklart kunde hon inte sia om hon skulle vara dålig även dagen efter. Det var hon – men eftersom hon lovade att komma och ta upp mig på morgonen så sitter jag i alla fall i rullstolen. Sedan att jag luktar ”pigg” och att någon har käkat hundskit med min mun får ses som en av baksidorna på detta mynt.

Om man lever ett liv där man är beroende av andra personer för att klara av vardagens mest triviala och självklara saker som att klä på sig, tvätta sig, fixa frukost och göra morgontoalett, gå på muggen, laga middag och handla, till exempel – finns inga självklara dagar och inget självständigt liv till 100%. Nu finns det säkert många, i alla fall inom mitt älskade Stil – Stiftarna av Independent Living som hickar till och tycker att jag inte vet vad jag talar om. Att det visst går att leva ett självständigt liv bara man vill och vet vad man ska prioritera – det vill säga lägg ner all dn kraft och tid på att få din assistans att fungera. Visst, det stämmer! Min personliga assistans blir bättre ju mer arbete jag lägger ner på den. Men frågan är bara hur självständigt mitt liv blir om jag ska lägga ner all min tid & kraft på att sköta min assistans och på att arbetsleda på ett korrekt sätt.

Det är svårt ibland, rent av utmanande!
Det är svårt att hela tiden behöva tänka på hur ordinarie assistenter mår och att försöka ligga steget före, att ständigt oroa sig för om de kommer dyka upp på morgonen eller inte. De sista åren har jag haft tur då detta sällan har hänt och om det har hänt så har oftast ordinarie assistenter kunnat hoppa in för varandra. Men om en assistent inte dyker upp på morgonen på grund av sjukdom eller ”what ever” börjar jagandet efter en vikarie som kan hoppa in samma dag på några timmars varsel, vilket brukar vara en omöjlighet. Så var fallet idag!

Det tär på en att hela tiden behöva organisera och arbetsleda så man inte sitter där en dag, (som denna), utan assistans. Det är som att sköta ett företag med fyra till åtta anställda med allt vad det innebär av arbetsledning, schemaläggning, arbetsmiljöarbete, timförbrukning, ekonomi, kvittohantering och motiveringar hit och dit – bara för att leva! Därför anser jag att det inte går till 100% att förena ett fritt, s.k. normalt, liv som jag vill leva med att sköta den personliga assistans på ett professionellt sätt. Det vill säga på ett IL-ideologiskt sätt. Att IL-ideologin, Independent Living-ideologin, är det näst bästa sättet för väldigt många med funktionshinder, likaså för mig, är ingen nyhet. Ju mer du satsar på din arbetsledning/assistans ju bättre assistans får du. Man får den assistans man ger sig själv – så att säga! Det bästa sättet att leva ett Independent liv är självklart utan funktionshinder! (Hepp..!)

Ett tufft liv, ett tufft jobb – men oftast fungerar allt väldigt bra!
Att arbetsleda sin egen assistans och att jobba som personlig assistans är allt annat än okomplicerat. Jag har ännu inte tagit upp alla dessa nära relationer som brukar uppstå mellan mig och mina assistenter, fastän jag arbetsleder efter konstens alla regler. Jag har märkt genom åren att just denna del i arbetsförhållandet mellan arbetsledare och personliga assistenter är viktigt för mig och att det tar sin tid i anspråk. För att slippa känna att jag lever och bor på någon annans arbete har jag valt att vara ganska privat gentemot mina assistenter vilket kräver en stor portion känslomässig styrka och socialkompetens och som sagt var en heldel tid.

Men det kräver också sin man/kvinna, både tids- och känslomässigt, att gång på gång behöva förklara sig och motivera för sina assistenter varför. Som till exempel varför de inte har med vissa saker att göra, som varför vissa arbetsuppgifter inte har blivit gjorda passet innan, dvs varför assistenten ska behöva diska morgondisken när hon jobbar kvällspasset? Eller när en assistent gång på gång ifrågasätter ens arbetsledning av andra assistenter och varför jag hela tiden är så envis med att göra på mitt sätt. Jag undrar om ett sådant bemötande är vanligt inom andra yrken mellan anställda och deras närmaste chef.

För det mesta fungerar allt väldigt bra, riktigt, riktigt bra. Men så plötsligt händer något och då sviktar förtroendet, viljan och respekten och ersätts ofta av ett slags personligt ovilja, en egoistisk diskriminering som kan urarta till ett respektlöst agerande. Omedvetet hoppas jag! Kan man återbygga ett förtroende och återfå en respekt för en person som anser att hennes sätt och arbetsmiljö går före min rätt att bestämma över mitt eget liv. Det är enormt svårt eftersom det alltid finns ett beroende med.

En annan baksida på myntet
När förändringar sker inom LSS/LASS, när ett komplext yrket som personlig assistans utsätts för granskningar med lupp i strävan efter att spara in kostnader, när den nya ATL-lagen trädde i kraft, är det mycket svårt att fungera som arbetsledare för sina personliga assistenter samtidigt som man ska leva ett s.k. normalt liv. Till en början tar oron över. Samma sak uppstår fast mer akut när en eller flera assistenter blir sjuka. Då ska jag som arbetsledare ringa in extra assistenter vilket jag kanske behöver göra cirka 15 – 20 ggr per år. Personer som vill jobba så lite och på så lösa grunder att de ”kanske” kommer få jobba är extremt svårt att få tag i. Men varje mynt har en baksida!

Nu kom min assistent som ska jobba kväll – så nu jävl.. ska jag på muggen!

Trevlig helg!
Nalle

Share Button

För inte så längesedan

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

”hata.försäkringskassan.nu”. Det borde verkligen finnas en hemsida med namnet ni ser här ovan, om inte annat så för att tjäna pengar. Det skulle antagligen bli en extremt välbesökt hemsida med massor av exponeringar så annonsplatserna skulle kunna försörja en heldel personer. Fast en större och viktigare anledning till en sådan hemsida vore för alla oss själar som behöver vomera ur oss vår frustration efter varje kontakt med försäkringskassan.

Det kanske vore något för försäkringskassan att se över, jag menar, eftersom f-kassan det senaste året jagar och straffar missbrukare av vårt lands försäkringsskyddsnät. Istället för att lägga ner så mycket tid och andra resurser på att hitta dessa skojare skulle de kunna ändra reglerna så man inte kan fuska. Fast problemet är att f-kassan inte har råd, (de går visst back 900 mille), att följa sina egna regler och lagar så därför måste de spara. Alltså ge sig på alla eftersom alla är fuskare tills de har bevisa motsatsen. Jag som trodde FK fanns till för att hjälpa samhällets alla försäkrade i alla fall alla de som är i behov av hjälp från samhället.

Många tror inte det är sant
Om vi kategoriserar alla som inte behöver kontakta försäkringskassan oftare än vid sjukskrivning och vård av barn eller föräldrarledighet till ”Svensson” så brukar Svensson inte tro det är sant när jag berättar om f-kassans bemötande och deras godtyckliga beslut och att deras beslut inte handlar ett dugg om man uppfyller villkoren utan att det beror på vilken handläggare och hur hon/han mår just den dagen. Jag pratar om handikappersättning, personlig assistansersättning, sjukpension och bostadsbidrag/bostadsersättning, m.m..

För er som inte vet det har jag varit reumatiker sedan barnsben, rullstolsburen sedan 16 års ålder och jag har haft sjukpension och handikappersättning sedan jag hamnade i rullstol. (Mellan åren 1990 och 2003 har jag hoppat mellan 50-75% sjukpension eftersom jag försökte jobba). Handikappersättning kan man få om man har fördyrade levnadsomkostnader pga funktionshinder och assistansersättning kan man få om man har ett funktionshinder och tillhör någon av personkrets 1, 2 eller 3. (För mer info om f-kassans regler klicka på länken) http://www.forsakringskassan.se/privatpers/

Efter att ha haft handikappersättning sedan jag var tonåring, (ja, jag har fördyrade levnadsomkostnader pga mitt funktionshinder och handikappersättningen täcker knappt hälften av dessa extra kostnader), men plötsligt i början av 2002 blev jag tydligen helt frisk för nu ansåg f-kassan att jag inte behövde handikappersättning som jag varit berättigad till i över 22 år. Efter många telefonsamtal och lika många olika svar från handläggaren på varför jag inte längre var berättigad HK-ersättning, fick jag så småningom svaret att jag hade ju assistansersättning och att min handläggare minsann visste att jag använde delar av assistansersättningen till mina extra kostnader. Nu blev det tyst i telefonen – från båda håll. Assistansersättningen ska INTE och får INTE användas till annat än assistanskostnader. Helt sjukt!

Det kändes nästan som om min handläggare gav mig ett ultimatum, antingen godtar du beslutet och behåller din assistansersättning, som du också kan använda till andra kostnader förutom assistanskostnader, eller så kan det bli ännu värre..! Jag ÖVERKLAGADE till länsrätten som i två A4 ark tyckte som jag och var på min linje – men de sista tre raderna ändrades oprdbajseriet till avslag. Jag fattade ingenting? Plötsligt försvann drygt 25.000 kr om året av en inkomst på 120.000. Jag hade 95.000 kr att leva på om året. Så hankade vi, (jag och min tonåring) oss fram i två år.

Två år senare fick jag rådet att söka på nytt – det gjorde jag och en annan handläggare undrade varför jag hade fått HK-ersättningen indragen. Jag försökte förklara så gott jag kunde. Självklart fick jag HK-ersättningen godkänd, men bara två tredjedelar av förra summan. Detta är bara en av många, många, många oförrätter försäkringskassan har åsamkat mig.

Skriver mer snart igen – maten kallar på uppmärksamhet.

Kram på er!
Nalle

Share Button
1 3 4 5