Tag Archives: funkisar

Ge aldrig upp!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

154346Jag brukar inte tycka om att berätta om min sjukdom eller funktionshindret som det reumatiska helvetet bär ansvaret till. Inte heller brukar jag finna någon glädje i, eller att det skulle komma något positivt ur, att skriva social pornografiska texter som gottar sig i hur svårt och smärtsamt livet och vardagen är. Fastän jag aldrig har gillat att beklaga mig över hur dåligt jag mår fysiskt/psykiskt finns det stunder där jag är beredd att göra undantag. Ett sådant är om min berättelse kan stärka och hjälpa andra. Så efter att jag fick en förfrågan skrev jag texten nedan.

Med trasiga lungor och ett cigg paket knackade verkligheten på dörren som så många gånger förut – men den här gången hörde jag knackandet och öppnade dörren. Jag har bara varit så rädd en gång förut i mitt liv. Skulle jag orka resa mig ännu en gång?

I hela mitt liv, från sex årsålder, har jag åkt in och ut på sjukhus och opererat mig över tjugo gånger. Ungefär hälften av alla ingrepp har de satt in proteser eller bytt ut gamla och trasiga proteser. Jag har ledproteser i axeln, armbågen, båda höfterna och knäna. I höger höften har jag min tredje protes.

Det senaste årtiondet har jag inte mått speciellt bra. Jag har vid olika tillfällen åkt in akut men också lagts in mer planerat på sjukhus. I min ungdom betydde en sjukhusvistelse att jag skulle opereras eller träna som jag nämnde ovan – men numera åker jag in för att nacken, magen, hjärtat och lungorna inte är som de ska. Eller så har jag spattat som en galning med kramper som följd. Med allt det i facit är det nog inte så konstigt om jag tappar lusten ibland och tron på någonting bättre i det här livet. Eller?

Efter att ha varit på vårdcentralen i förra veckan och efter att jag gjort en lungröntgen har jag lust att stoppa huvudet i sanden och bara glömma bort både röntgen och läkarens ord och förmaningar.

Att stoppa huvudet i sanden hjälper ju föga. Jag har aldrig tyckt synd om mig själv, (jo, självklart har jag också haft stunder då mina känslor har bubblat upp och ledsenheten och sorgen har visat sig), för att jag sitter i rullstol, har ont och är stel och hela tiden blir sämre. Förbannad har jag däremot blivit många, många gånger. Speciellt på samhället och alla knäppa beslutsfattare.

Att jag inte klarar av daltandet, både från mig själv och från andra, har gett mig mycket positivt. Jag skaffade mig en familj, tog körkort, utbildade mig och skaffade jobb. Men allt har tyvärr en baksida. Allt detta medförde att jag inte alltid har lyssnat på min kropp. Det har varit svårt att skilja på det reumatiska och vad som är kroppens varningssignaler. Därför sprang jag in i den välkända väggen – med dunder och brak för cirka tio år sedan. Och det höll på att gå riktigt illa.

Idag håller jag fortfarande på med att försöka komma tillbaka till livet men för varje gång jag har försökt dyker den där jävla väggen upp igen. Är det inte väggen så är det alltid något annat skit som händer. Jag menar, tio år borde väl räcka? Jag hatar att inte jobba eller göra rätt för mig. Det är nog det värsta jag vet.

I somras såg jag väggen komma mot mig igen så jag sa upp mitt förtroende uppdrag och drog i handbromsen för att undvika ytterligare en smäll. Och först verkade det som om jag hade lyckats. Allt var frid och fröjd.

I förra veckan efter att ha varit på röntgen, tagit en del prover och träffat VC läkaren fick jag reda på att jag har fått KOL. Jag har känt av symtomen ganska länge men valt att blunda eftersom jag inte har orkat kämpa för att få vård för även detta. Det har varit jävligt jobbigt och trögt att slåss för rätten till vård för min reumatiska sjukdom och alla de konsekvenser sjukdomen har givit mig. Men efter att ha öppnat dörren till förstånd och insikt kommer jag ännu en gång spotta i nävarna och göra det som behövs för fortsatt livskvalité i detta liv.

Till andra kämpar, stora som små, ge aldrig upp! Tillåt dig själv att deppa ibland – men ge aldrig, aldrig, aldrig upp fighten mot sjukdom, attityder, otillgänglighet, dödshjälp och ekonomiska värderingar av liv och livskvalité. GE ALDRIG UPP!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Funkisar är massmedialt osexigt

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Det börjar märkas lite här och var. Mycket snart kommer cirkusen vara i full blom och alla torg och scener runt om i vårt land kommer vara upptagna av politiker. Allt ifrån gräddan till fritidspolitiker har redan börjat synas och höras betydligt mer i massmedia. Inte många kan ha missat att Sverige går till val nästa år.

Min son som är första gångs väljare har ingen aning vad han ska rösta på. ”Nä, jag har ingen aning. Men det kan man ju inte veta än det är ju över ett år kvar”, svarar han lite förvånat på min fråga. Mina tankar hittar lätt tillbaka till tiden då jag röstade första gångerna. Dom politiska blocken eller färgerna var betydligt klarare förr när jag var ung. Var man uppvuxen runt arbetarklass var det naturligt att rösta rött, något annat var nästintill otänkbart. Jag är inte på något sätt en politisk kunnig journalist vilket torde med tydlighet framgå av detta och andra blogginlägg. Jag har bara min erfarenhet att bjuda på och den säger mig att idag är de politiska blocken, gränserna och åsikterna suddiga och i vissa fall osynliga. På gott och ont.

Jag tror starkt på demokratin. Men för att demokratin ska fungera väl måste den politiska grytan röras om ordentligt från tid till annan.

Jag tror att partipolitikens suddiga gränser är en av anledningarna till att många unga och första gångs väljare inte har en aning om var de står politiskt, eller vad de ska rösta på. För att röra om i den demokratiska grytan så tror jag att de suddiga gränserna kan vara bra. Men med tanke på att många ungdomar har vuxit upp utan en klar politisk grund att stå på får denna otydlighet inte ta över framtiden helt. Det skulle kännas osäkert om vi i framtiden fick förlita oss på traditionen att följa familjens politiska fotspår. Är det demokrati eller bekvämlighet?

Är otillgänglighet en diskrimineringsgrund?
Vilka frågor brinner våra politiker för? Och vad kan vi förvänta oss att få höra av våra politiker? Antagligen samma dritt som vanligt. Det är sällan politiker av betydelse får debattera frågor som de verkligen brinner för. Det ser deras politisk sakkunniga och massmedia till.  För det handikappolitiska är massmedialt osexigt – och sex säljer, det vet ju alla.

Men tänk om våra politiker i detta val kunde tänka till lite. Om deras sakkunniga och framför allt om massmedia kunde förstå att det finns närmare en miljon medborgare i vårt land som våra folkvalda politiker konsekvent och medvetet kör över och har så gjort väldigt länge. Man har haft tio år på sig att tillgängliggöra Stockholm och man har skjutit till massor av pengar för det ändamålet men istället har man använt stora belopp av dessa pengar vid nybyggnationer istället för ombyggnationer. Och förra året kröp någon av våra folkvalda fram till korset och sa att vi kommer inte nå målet i tid. Stockholm kommer bli världens mest tillgängliga huvudstad för funktionsnedsatta men inte år 2010 som först var sagt.

Det kanske inte är så konstigt att dom plockade ut otillgänglighet från diskrimineringslagen. Annars hade vi kunnat stämma kommunen för diskriminering eftersom det finns massor av offentliga ställen som utestänger funktionsnedsatta. Jag blir så innerligt trött..!

När fan ska massmedia vakna?
Eller är vi, (cp, neurologiskt, reumatiker, synskadade, blinda, hörselskadade, döva, ryggmärgsskadade, psoriasis, afasi, astma och allergier, blödarsjuka, utvecklingsstörda, hjärt o lungsjuka, parkingson, trafik o polioskadade, diabetes, epilepsi, m.fl.), inte tillräckligt många för att ni ska tycka att det är värt att reagera mot denna diskriminering och utanförskap som så många av oss känner och möts av varje dag.

Jag tycker inte bara att politikerna ska skämmas utan den tredje statsmakten borde skämmas ordentligt och ta tjuren vid hornen och ställa den politiska makten till svars för dess medvetna handlingar i utestängandet och diskrimineringen av funktionsnedsatta medborgare. Fy skäms..!

Var rädda om er!
Nalle

Share Button