Tag Archives: Fredrik Reinfeldt

Fattig är lika med slarvig och oförmögen?

Någon gång i slutet av 80-talet och i början av 90-talet var jag på ett stort seminarium i Strängnäs trakten som hette, ”Vi som bestämmer år 2010”. I denna unika möjlighet att få blicka in i en framtid skapad av ungdomar så som de ville att framtiden skulle se ut hade man glömt bort en del människor, trots att ungdomarna visade en tydlig vilja att utrota orättvisor som diskriminering och främlingsfientlighet, och trots att ungdomarna hade styrhjälp av vuxna.

Innan seminariet hade Fryshuset och Anders Calgren ett par informationsträffar för utställare och andra deltagare såsom ungdomsföreningar som var med på ett eller annat sätt. Jag var närvarande vid två möten och representerade DHR UNG som idag heter Förbundet Unga Rörelsehindrade. Jag kunde pinsamt konstatera att ett av seminariets dragplåster, ett evenemang som gick under namnet, ”ett hus för alla”, inte alls stämde med rubriken. Huset var inte tillgängligt för personer med funktionsnedsättningar. Vi påpekade bristerna men möttes av ointresse och besvärlighet. Man var inte intresserade av att åtgärda eller ens diskutera det hela som senare självklart bara var ett olyckligt misstag. Ett hus för alla som inte var för alla blev ju lite pinsamt för arrangörerna med tanke på att hela evenemanget skulle ge en glimt av framtiden, av år 2010.

Om jag inte minns helt fel fixades tillgänglighetsproblemen på plats genom att man skrev på A4 papper ”HISS” och ”RAMP”, etc. Mycket finurligt och enkelt och ungdomligt.

Med facit i hand visade det sig att arrangörerna inte var helt fel ute. Jag menar, det är år 2011 och även om jag tror att ”ett hus för alla” idag skulle vara mer genomtänkt och förhoppningsvis innehålla en hiss så är samhället i stort fortfarande långt ifrån tillgängligt. Förutom att otillgängligheten utestänger och diskriminerar många med funktionsnedsättningar så finns det också stora grupper av dem som inte kan arbeta och som därför utestängs ekonomiskt från samhället, i och med att denna grupp har fått det betydligt sämre ekonomiskt.

Sedan 1994 då en enig riksdag antog LSS & LASS har dessa lagar aldrig tidigare varit mer hotade än vad de är idag. Det är ingen hemlighet att dagens alliansregering föraktar de svaga i samhälle. Speciellt om man har en omfattande funktionsnedsättning och behöver många timmar personlig assistans och inte kan arbeta eller är långtidssjuk. Det är inte heller någon nyhet att många oskyldiga kommer i kläm under alliansregeringens iver att jaga fuskare. Jag har träffat flera politiker inom alliansen och oppositionen som förfasas över osmidigheten och det brutala sätt som används i arbetslinjen och i jakten på fuskare. Sedan avslutar de med att betona att så här var det inte tänkt. När jag frågar vad som var tänkt får jag till svar enbart en massa inövat svammel, speciellt ifrån allianspartierna.

Jag kan inte låta bli att undra om utställarna eller alla ungdomar som besökte mässan ”Vi som bestämmer år 2010” i Strängnäs någonsin kunde föreställa sig att de själva, 20 år senare, skulle tillhöra de som bestämmer under en tid då en omvänd Robin Hood politik förs i Sverige

Ibland undrar jag om ”Dom som bestämmer idag” verkligen fattar att de hellre ger arbetare, höginkomsttagare och rika mer pengar i plånboken och bekostar det genom flertalet skattesänkningar som betalas av sjuka, långtidssjukskrivna, funktionshindrade, ungdomar och äldre plus av en allt sämre sjukvård? Tyvärr tror jag inte att så många är medvetna om skattesänkningarnas konsekvenser.

Nu när alltfler blir fattigare och klyftorna ökar mellan rika och fattiga kan det kanske vara kul att få lite så kallad onödigt vetande. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det men visste ni om att innan 1945 fick de allra fattigaste i Sverige inte rösta. Det innebär att om du hade fått socialbidrag var rätten att påverka samhället genom allmänna val dig fråntagen. Anledningen var att du ansågs slarvig och oförmögen att fatta viktiga beslut och man hävdade att fattigdom omöjliggjorde intresse för samhället. Oj, nu kom jag att tänka på Fredrik Reinfeldt och hans bok ”Det sovande folket”. Undrar varför?

Fan! Har du fem spänn att låna mig?

Ta hand om dig!
Nalle

Share Button

Reinfeldt och hans regering har storebrorssyndrom

I vanliga fall brukar jag följa funkis debatten och främst då personlig assistans- och tillgänglighetsfrågorna eftersom de är helt avgörande för om jag, och många med mig, ska kunna leva ett bra och diskrimineringsfritt liv eller inte. Men efter att alliansregeringen tog makten 2006 har jag av ren självbevarelsedrift varit tvungen att dessutom följa socialförsäkringsdebatten. Nedmonteringen av vårt socialförsäkringsskydd har slagit fruktansvärt hårt mot de sjuka i samhället vilket vi kan läsa om i stort sett varje dag i massmedia. Tyvärr finns det ytterligare en grupp som har blivit dubbelt drabbade och som inte alls syns eller hörs speciellt ofta i massmedia. Det är alla dom som har en förvärvad eller medfödd funktionsnedsättning med eller utan kroniska sjukdomar och som inte kan arbeta, som dessutom av olika anledningar har blivit sjuka eller försämrade i sina funktionsnedsättningar eller kroniska sjukdomar.

När statsminister Reinfeldt och hans alliansvänner tar fram och får igenom nya lagar som saknar flexibelt utrymme för individuella behov uppstår galenskap. Ett exempel är när en person som har utbildat sig till tandläkare, läkare, lärare, socionom eller dataingenjör blir sjuk under lång tid och har stora studieskulder. Vi säger att personen i fråga kommer bli frisk eller så pass bra igen att han eller hon kommer kunna gå tillbaka till sitt arbete på max 50% fast det kommer ta 3 till 4 år. Efter 180 dagar eller när försäkringskassan har fått nog så ska personen ställa sig till hela arbetsmarknadens förfogande. Efter ett och ett halvt år får han eller hon jobb på något nytt påhittat arbete som inte alls har med dennes utbildning att göra plus att läkarna anser att om personen börjar arbeta kommer rehabiliteringen förlängas eller göra så att han/hon kanske aldrig blir fullt återställd.

Nu har regeringen åstadkommit att den sjuka aldrig kan bli fullt frisk, kommer aldrig kunna betala tillbaka studieskulden vilket kommer ge en signal ut i samhället att ”Varför försöka utbilda sig till något och dra på sig studieskulder när något så vansinnigt kan inträffa”. Statsminister Reinfeldt och hans alliansvänner har inte tagit fram denna politik för Sveriges väl utan för att dom, ”de rika, starka och förekomna” vill utöka klyftorna mellan rika och fattiga och för att kunna sko sig ytterligare på bekostnad av ”de svaga” i samhället. För oss kan dessa herrar och damer köra över utan att vi gapar och skriker och för ett jävla liv. Vi funkisar är möjligtvis tacksamma för att de inte tog ännu mer.

Jag tycker det är ganska uppenbart att statsministern och regeringen har storebrorssyndrom vilket är totalt galet med tanke på hur bra det går för storebror ”over there”. Visste ni om att cirka 36 000 går och lägger sig hungriga och 3000 dör varje år i USA – vi talar om barn och ett av världens rikaste land. I USA blir de rika allt rikare och de fattiga allt fattigare och det som håller ihop landet är drömmen om att lyckas och en stark patriotism. Så med ett ökat antal socialbidragstagare, allt fler fattiga och hungriga och fler uteliggare kan statsministern klappa sig själv på axeln medan han blickar ut mot väster.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3