Tag Archives: finansministern

Den hållbara förmånen

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Det är tröttsamt, rent av ledsamt, att läsa Johan Rudströms ledaren den 5 oktober 2015 i Uppsala nya tidning där han konstaterar efter att ha läst ISF:s rapport, att kostnaderna för assistansersättningen ökar lavinartat utan att politikerna vågar föreslå åtgärder. Han säger också att det inte sker uppföljning med redovisning av antalet timmar, innehåll eller kostnader och att de assistansberättigade, anordnarna och kommunerna driver upp antalet timmar eftersom de gynnas av att timmarna blir fler. Vilket man också kan läsa i ISF:s rapport Assistansersättningen Brister i lagstiftning och tillämpning.

Det finns så mycket tokigt i Johan Rudströms ledare och i ISF:s rapport att jag skulle vilja avfärda alltihop som påhittat dravel. Vi alla vet, framför allt vi som är beroende av personlig assistans, att kostnaderna ökar från år till år. Anledningen till de ökade kostnaderna beskrivs gärna som att något är fel och behöver rättas till, när det är precis tvärtom. Upp mot 16 000 får möjligheten att leva ett vanligt liv där man själv bestämmer vem, när, vad och hur assistansen skall ges. Det kostar 284 kr per förbrukad assistanstimme medan kommunens hemtjänst kostar ca 434 kr per timme. Dessutom finns det ca 96 000 personliga assistenter som bidrar till samhället med skatt och sociala avgifter. Det finns inte mig veterligen någonting som erbjuder samma kvalitet för en lika låg prislapp så vad klagar de på? I stort sett går 85% – 90% tillbaka till samhället i form av skatter och sociala avgifter och att 96 000 personliga assistenter har råd att handla vilket innebär moms och annan skatt till staten.  (Läs STILs senaste artikel) 

Att politikerna inte vågar föreslå åtgärder är fel. Politikerna har föreslagit åtgärder och genomfört ändringar vid ett flertal tillfällen genom åren i hopp om att sänka kostnaderna, men i stort sett har politikerna endast lyckats med att försämra livet för en massa människor med assistansbehov.

Att det inte heller skulle ske någon uppföljning av timmar, innehåll eller kostnader är också fel. Att det skulle vara den enskilde och dennes familj/närstående samt anordnare, även kommuner, som mer eller mindre lättvindigt avgör behovet och antalet timmar är naturligtvis fel det också. Det sistnämnda skulle vara en anledning till de skenade kostnaderna enligt ISF:s rapport. Alla som har personlig assistans vet hur enorm rigorös utfrågningen om ens assistansbehov är plus att det ska ske en utredning vart annat år om ens behovsbedömning

I ISF rapport kan man bland annat läsa Ett viktigt problemområde när det gäller lagstiftningen är att många centrala begrepp i lagen, så som delaktighet, självständighet och att leva som andra inte har definierats. Lagen ger inte heller tydliga svar på vilka behov som ska tillgodoses med personlig assistans. Dessa otydligheter gör att det blir svårt för Försäkringskassan att göra en enhetlig, transparent och rättssäker bedömning av de assistansberättigades stödbehov. Den kontinuerliga ökningen av det genomsnittliga antalet timmar assistansersättning som beviljas per assistansberättigad kan till stor del bero på denna otydlighet. Utformningen av assistansersättningen innehåller drivkrafter, både för den assistansberättigade och för anordnarna, att öka antalet beviljade
timmar. 

Vidare kan man läsa: Särskilt utsedda medicinska
kompetenser som utför funktionsbedömningarna borde också
kunna leda till mindre integritetskänsliga situationer. Att överväga att
införa en enklare behovsbedömning för ett lägre standardiserat antal
timmar är ytterligare ett sätt att begränsa problematiken med integritetskänsliga
utredningar, vilket också skulle kunna medföra en minskad
kostnad för assistansersättningen.

Jo, tjena mittbena. Man vill alltså slå ihop vissa funkisar och baka ihop dem till en enda stor norm där alla kommer få ett visst antal assistanstimmar. Vi ska leva likadant, tycka likadant om delaktighet och självständighet för då kan försäkringskassan göra en enhetlig, transparent och rättssäker bedömning om våra behov. Och jag som trodde att det var jag som var experten på mina egna behov och att lagen fanns för min skull och inte för försäkringskassans skull. Lagen har och borde också utformas till att fungera för oss med funktionshinder så vi kan fortsättningsvis leva ett fritt och självständigt liv efter våra egna värderingar ty det är bara vi som kan avgöra vad som fungerar för oss. Inte någon jävla myndighet. (ursäkta språket) Men ISF anser att det är svårt att avgöra om insatsen har utförts med tillräcklig kvalitet eftersom det är den assistansberättigade som avgör vad som är kvalitet. Därför vill ISF öka det allmännas kontroll av hur assistansersättningen används och säkerställa kvaliteten och för att göra det vill de koppla ihop beslutet och utförandet – det vill säga det man har beviljats assistansersättning för är det som ska utföras.

Jag blir så jävla trött. Varför vill man förstöra den hållbara förmånen?

Ta hand om er!
Nalle

Share Button

Låg ekonomisk standard. Nej, obefintlig ekonomisk stöd!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Idag skrev jag ett brev till Socialdemokraterna, ifrån deras hemsida kunde man ställa frågor, där jag berättade om hur det är att leva som funktionsnedsatt och vara beroende av förtidspension. Sammanfattning: Det är ovärdigt och mycket fattigt! Och vad kommer ni att göra åt det om ni vinner valet?

Finansminister, Anders ”pony-tail” Borg, fick frågan varför andelen med låg ekonomisk standard har ökat kraftigt? Hans svar var mer eller mindre obegripligt fast ni kanske förstår vad ministern menade. OBS! Det här är inte ett citat utan det är vad jag minns att ministern sa: ”Vi har inte klarat av arbetslinjen historiskt, inte haft kunskap i skolan, men nu har vi börjat vända den trenden och på sikt, tror jag, på små ekonomiska skillnader.” Det var inte bara jag som skakade på huvudet utan reportern fick ställa om sin fråga och fick, självklart, ett liknande svar.

Jobb skatteavdragen har kostat oss 80 miljarder, vilket är 800 000 kr per jobb då de säger att 100 000 fler har fått jobb. Ge mig 800 000 kronor så kan jag skaffa mig ett jobb själv.

Den nuvarande allians regeringen med statsminister Reinfeldt och finansminister ”pony-tail” Borg, vilket är det enda balla med den ministern, har använt det sjunkande sjukskrivningstalet, det så kallade ohälsotalet, till att betala deras skattesänkningar. Jag tror att jag har sagt det förr. Men och andra sidan så har jag aldrig påstått att jag inte är tjatig så: Hörru statsministern och finans- ”ponytail” ministern, nu när avgifterna till försäkringen går med överskott och det används till annat, typ skattesänkningar, är det inte frestande så säg att rada upp resterande 100 000 oförmögna och göra processen kort. Ratta tatta taa..! Eller?

Med nuvarande politik är det som så att de sjuka och svaga(1) i samhället betalar skattesänkningen för de friska och de som kan anses valbärgade. Likaså är det med oss kroniker som lever på sjukpension/förtidspension. Vi är också med och betalar skattesänkningen och en massa andra fördelar för de rika.

Eftersom sjukförsäkringen betalas av arbetsgivaravgifter, läs ett tidigare inlägg: http://bjornthoren.se/blogg/?p=1448, borde arbetsgivaravgiften öronmärkas och enbart få användas till att få långtidssjuka tillbaka till arbetslivet. Plus att avgiften skulle kunna regleras efter behoven. De år ohälsotalet sjunker på grund av att vi faktiskt har blivit friskare och inte pga något politiskt påhitt eller kreativt budgetarbete skulle arbetsgivaravgiften sänkas och generera fler arbetstillfällen.

Dessa öronmärkta pengar skulle kunna göra gott med ett utökat rehabiliteringsansvar mellan arbetsgivare och stat. Med tydliga regler som ska efterföljas med kraftigt vite som följd för stat eller arbetsgivare som inte fullföljer sitt ansvar. Det går INTE att bli frisk och komma tillbaka till arbetet igen när hela ens vardag vänds upp- och ner på grund av en urusel ekonomi. Det fungerar inte. Det är omänskligt, oetiskt och en ansvarslös politik.

Det finns flera utredningar som föreslår att lägga sjukförsäkringen utanför den övriga statsbudgeten. Återigen kommer vi till de öronmärkta pengarna. Utredningarna menar att det skulle tvinga fram förebyggande arbete och eftersom försäkringen betalas med arbetsgivaravgifter skulle det förbättra arbetsmiljöer och ge en bättre företagshälsovård.

Men det här hjälper inte oss här och nu. Vi håller fortfarande på att slåss mot sjukdom, vardagen och vårt land som inte vill veta av oss. Och till sossarna svarar på mitt brev är det väl bara att bita ihop ytterligare en tid.

(1) Att vi sjukpensionärer, som numer tvingas till socialbidrag, skulle vara svaga är en missuppfattning. Jag skulle vilja veta hur många av höginkomsttagare, riksdagsledamöter och ministrar, som skulle klara av det liv jag och många med mig lever. Med sjukdom, smärta, medicinering som ofta däckar en fullständigt, barn- hämta och lämna, handla, laga mat, diska, städa, tvätta, betala räkningar: ja, betala räkningar är ett konststycke i sig. Med en fast inkomst som inte förändras alls förutom möjligtvis i januari eller juli när politiker vill sänka pensionen. hyran betalas alltid. Alla andra räkningar får man ringa till och deala var och eviga månad. Enligt Konsumentverket ligger jag, (och många med mig), 3-5 000 kronor under norm. Så OM det inte är att vara stark, hårdhudad eller att ha skinn på näsan, då vet bara Gud vad som menas med att vara svag vs stark.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button