Tag Archives: Färdtjänst

Imorgon skrotas friheten

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

154842För några dagar sedan skrev jag mitt första adjö-inlägg till Bettan genom att berätta för er om ett gemensamt äventyr. Imorgon överlämnar jag registreringsbeviset och med det ägandeskapet till Göran, (min mammas gube), som ställer upp på att ta henne till skroten. Bettan alltså, inte mamma..! 😉 Okej, om jag puttar skämten åt sidan så är det med blandade känslor jag överger Bettan eftersom hon har symboliserat friheten för mig. Men faktum är att jag inte längre har råd att äga en bil ännu mindre att köra runt i den.

Egentligen undrar jag hur föräskringskassan och ansvariga politiker tänker när de betalar ut så låga sjukpensioner att man knappt kan leva ett normalt och anständigt liv än mindre ha råd med bil, efter att först ha betalat 88 000 kr i bilbidrag och drygt 500 000 kr i anpassning av bilen? Bilen kostade 254 000 kr och jag fick ta lån på cirka 160 000 eftersom jag fick bilbidrag med 88 000 kr. Jag menar bara att om man satsar så mycket pengar på någonting borde man inte då se till att detta någonting kommer till användning under så lång tid som möjligt? Ja, ja, skitsamma. Det är nu gammal skåpmat och hör till historien.

Tack för hjälpen, Monica!
De senaste åren har Bettan fått stå avregistrerad hemma hos min kära kusin, Monica. Och för den tjänsten är jag högst tacksam. Det har handlat om hopp och inte om slöhet att jag inte har låtit skrota Bettan. Jag har hoppats på att jag skulle bli bättre en vacker dag och med det orka jobba igen vilket skulle innebära att jag hade råd med bil igen. Hoppet att försäkringskassan skulle ta sitt förnuft till fånga har också funnits. Men icke sa nicke. Nu är det kört och det smärtar en del att inse att Bettan och jag aldrig mer kommer få uppleva ett nytt äventyr. Och när jag tänker på ett fortsatt liv beroende av färdtjänst – ja, då smärtar det änmer..!

Det är med mixade känslor, som jag skrev ovan, för samtidigt kommer det att kännas skönt att inte behöva ha ett dåligt samvete gentemot Monica som tålmodigt har låtit Bettan stå parkerad hemma hos henne på landet. Jag vet att hon inte har haft något mot det för då skulle hon ha sagt till. Men det kommer ändå kännas rätt skönt att slippa oroa sig, slippa hoppas på att få ge sig ut på vägarna igen. Om jag nu mot förmodan skulle bli bättre igen och orka med ett jobb på halv eller heltid så får jag väl söka nytt bilbidrag och anpassningsbidrag.

Ta hand om er!
”tut, tut, tuuut på er alla..!”
Nalle

Share Button

Färdtjänst och utanförskap

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Som skolelev fick jag ofta höra att det var minsann ballt att ha en egen taxi som hämtade och lämnade mig till och från skolan. Och lyssnade jag riktigt noga kunde jag till och med höra en viss avundsjuka ibland. När jag blev lite äldre, under högstadietiden, fortsatte avundsjukan fast lite annorlunda formulerat. Det kunde låta något liknande ”Fan, va ballt! Så jävla slött. Jag skulle också vilja åka taxi istället för buss eller tuben. Avis jag blir!”.

Från barndomen fram till början av tonåren kunde jag spela med i deras avundsjuka och få det att låta som om det var något jag själv ville och hade valt. Ganska ofta förvandlade jag skoltaxin i fantasin till min alldeles egna limousine med chaufför. Att denna limousine stod för ensamhet från årskurs sex och under hela högstadiet var det ingen som förstod.

Från att jag var sjutton år och fram till den dagen då jag höll på att slå ihjäl mig på väg ut ur en tunnelbana gjorde jag mina försök med att åka kommunalt. Jag ville vara precis som alla andra och jag kämpade hårt för att vara vem som helst. Jag kunde inte längre ljuga, varken för mig själv eller för andra, om att jag tyckte det var ballt och en lyx att åka taxi eller färdtjänstbuss. Jag hatade skoltaxi sedan jag var liten och jag hatade färdtjänstbussarna när de kom in i mitt liv som ett alternativ för kollektivtrafiken. Och jag hatar färdtjänsten även idag.

För mig står färdtjänsten för utanförskap. Inget annat! Ett utanförskap som ibland känns lika mycket som om vänner eller familj väljer en restaurang eller uteställe med trappor som jag inte kan komma in på. Bara det att alla vet om att jag inte kan åka pendel och buss gör mig illa till mods. Som om jag stod mitt i stan naken och alla ser på, alla vet att jag inte kan åka pendel och buss, alla vet att jag inte passar in i samhället. Ett tyst medhåll från allmänheten legitimerarutanförskap.

Och jag som blev uppfostrad med värderingen att alla är lika mycket värda.

Inga armar ingen öl..!
Äh, vadå? Ge grabben ett sugrör..!

Var rädda om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4