Tag Archives: Ensamhet

Ensam är stark?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Kan det vara så? Att vi alla, att alltet, är skapat från den utgångspunkten, att ensam är stark? Är det inte så att vi egentligen borde ses som starkast när vi är nyfödda och som mest hjälplösa? Komplicerat och galet tänkande? Ja, kanske det. Men är vi inte som mest hela och orörda, i kropp, sinne och själ när vi precis har klarat av vår första och största resa genom ett oändligt universum fyllt med kärlek, drömmar, känslor och värme. Så fort vi landat från månader av utveckling är vi genast klara att börja vår andra och betydligt längre och besvärligare resa genom livet. En resa i tid och rum som kan lära en allt eller inget och allt där emellan. ”Nu tycker nog en del att mitt tankesätt är lite väl flummit men det bjuder jag på i sådana fall”.

Vårt inre och yttre jag
Jag menar bara att innan vi tar vårt första andetag och ligger på mammas mage kommer vi ifrån något fantastiskt vackert och obegripbart. Det som sedan sker är att vi formas av allt och alla runt omkring oss, oavsett om vår fortsatta resa genom livet blir lätt eller svår. Med tiden förändras vi. Vårt inre och yttre jag växer och utvecklas till en dag då vi slutar att växa fysiskt. Men det fina är att vårt inre jag kan utvecklas under hela vår resa genom livet.

Vi blir till de vuxna individer vi ska bli. På gott och ont. I och för sig tror jag att vi formas redan under vår allra första resa. Det existensiella börjar från noll och är inget annat än ett opåverkat jag..? Med alla möjligheter att påverkas.

Ensam är stark, eller?
Jag gjorde en sökning på Google på ”ensam är stark” och jag fick 1 910 000 träffar. Det väckte min nyfikenhet, hur ett uttryck, eller en åsikt, kan påverka folk så himla mycket att miljoner svenska hemsidor finns där ute i nätrymden. Henrik Ibsen skrev att ”Den starkaste mannen i världen är den som står mest ensam”, och Stanislaw Jerzy Lec sa följande ”Ensamhet, så överbefolkad du är!”. Och enligt Bibeln är ensamhet inte bra för människan, ”Det äro icke gott för människan att vara allena.”.

Visst kan ensam vara stark men, enligt min mening, bara om ensamheten är efterlängtad och frivillig och inte påtvingad eller i väntan på att man ska läka sina sår. Ibsen basunerade ut att den man som är mest ensam är också starkast vilket känns gammalt och förlegat och i motsats till Stanislaws oro över alla ensamma människor.

Drygt halvvägs in på livetsresa
Jag har alltid haft ett stort behov av ensamhet vilket kanske kan bero på att jag är beroende av andra på grund av funktionshinder. Jag njuter riktigt mycket de gånger jag kan vara ensam. Men, (det finns ju alltid ett MEN), om jag talar om ensamhet i förhållande till kvinnor och familjeliv är vi inne på ett helt annat spår och andra känslor. Efter att ha levt i ett förhållande i elva år har jag nu levt som singel i snart nio år. Jag har rest lite mer än halvvägs på livetsväg och jag kan fortfarande besegras av ensamhetens hunger och makt hur enkelt som helst. Det är för mig ett mysterium.

Är ensamhet en medveten och bekväm lösning?
I dagens individuella samhälle där vi uppmuntrar till ensamhet och uppfostrar våra barn att tänka på sig själva i första hand, (generaliserat), är ensamheten en bekväm lösning för att undvika problem som att bli sårad, plus att man vet vad man har. Men om jag nu inte vill ha det så, om jag inte vill vara ensam längre men inte är beredd att ändra mitt ganska trygga och behagliga liv, hur gör man då? Man kan inte äta kakan och samtidigt behålla den, sägs det.

Våra barn bor hemma hos sina föräldrar allt längre. Det är allt vanligare att leva som särbo istället för sambo, att föredra karriär före barn och det finns massor av ensamma människor ute i vårt samhälle. Ja, ja, det gäller väl att gilla läget.

Till nästa gång
– ha det så bra och krama om någon du känner!
Nalle

Share Button
1 3 4 5