Tag Archives: depression

Är Nalle tillbaka vid tangenterna?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

auraruntmigEfter dag kommer natt, efter uppgång kommer nedgång och efter positiva perioder kommer alltid de negativa. Och så rullar det på..? Nej, men vänta lite nu! Det där lät alldeles för negativt så det vill jag ändra på. Nu! Omedelbart! Det låter mycket bättre att säga, ’efter natt kommer dag, efter regn kommer solsken, efter motgång kommer medgång och efter sorg kommer glädje.’ Eller hur? Min verklighet dock är den att de senaste åren blev ljuset långsamt till ett mörker jag aldrig tidigare har upplevt. Jag föll lika obarmhärtigt som mörkret spred sig, ner i ett stort nattsvart djup, där en gränslös passivitet och destruktiva känslor härskar i en evig nutid – och där gick jag vilse för ett tag. Ett ganska långt tag.

Men innan allt tog slut hittade jag en själens väktare och vägvisare, tack o lov! Hon fångade upp mig på så många olika plan. Hon öppnade mig och värmde mitt inre, lyssnade tålmodigt och tog sedan min hand och började visa mig vägen. Efter år av stor möda och enträget vandrande har mörkret börja skingra sig något. Djupet är inte längre lika stort och dess destruktiva urkraft är inte lika omänsklig i sin styrka, den gränslösa passiviteten är inte alltid lika orubblig eller duktig på övertalning. Emellanåt händer det att små korta perioder av ljusets läkande kraft flämtar till ovanför mig och långt bort i horisonten, samtidigt som jag känner ursprunget djupt inne i mitt bröst. Som en skäggig gammal sjöbjörn med sextant letandes efter vägen fäster jag blicken upp mot stjärnor som glimmar på natthimlen, i hopp om att återigen bli upplyst för att veta åt vilket håll min färd ska gå när jag åter ensam är, dagen då vägvisaren släpper taget. Vägvisaren tände hoppet om att jag en dag kommer hitta upp ur djupets mörker, detta likgiltiga och passiva tillstånd där inte mycket annat än självförakt och utanförskap existerar. Men först måste jag lära mig hitta.

20141027_100230Att reumatiska sjukdomar långsamt förstör kroppen med inflammation, värk och stelhet och så sakteliga äter upp skelett och ledytor är ingen nyhet. Men att samma helvete, i stor hemlighet, mer än gärna kan tugga i sig vett och sans och själens förmåga att må bra och att orka kriga för ett värdigt liv, var dessvärre en stor nyhet.

Med ett steg i taget letar jag efter framtidens karta och kompass och självklart viljan att fortsätta ett tag till – med att kriga. Fastän jag på många sätt har mörkrets forntida skuggor och skepnader bakom ryggen är det allt annat än lätt att leva, eller ge sig ut. Det är ingen överdrift att jag påminner en hel del om Bambi på hal is i det mesta jag tar mig för. Det är ingen vacker syn, humoristisk möjligtvis, men det får ändå anses vara helt okej så här långt efter mörkrets triumf och ångestens segertåg. 

Okej. Nu när en del av anledningen är känd till varför jag inte har bloggat på ett bra tag, vore jag tacksam för ett visst mått av överseende med en eventuell hackig kvalité i början. Om jag är tillbaka vid tangenterna eller inte får framtiden påvisa. Men oavsett hur det går var det här ganska kul. I alla fall den här gången.

 

Må så gott!
– var rädda om varandra.
Nalle

Follow my blog with Bloglovin

Share Button

På grund av ett hårdare samhällsklimat

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

De flesta av oss, som har hunnit en bit på livets stig, har varit med om händelser som kan få vem som helst att må dåligt och känna att nuet är så mörk att framtiden känns hopplös och evigt mörk. Att befinna sig i ett sådant deprimerande tillstånd är både fysiskt och mentalt påfrestande. Det gäller att förstå, tidigt i livet, att det är någonting naturligt att överraskas av sådana känslor, oavsett om man är ung eller gammal, samt att det brukar ordna sig i de flesta fall. Om inte annat så finns det en morgondag och en dag efter det, och efter det, etc.

Det finns ett talessätt som går ungefär, ”med tiden läker alla sår”. Talessättet stämmer väldigt bra, tycker jag. Inte till hundra procent, men det stämmer väldigt bra.  Även om det idag känns som morgondagen kommer vara lika jobbig eller värre, brukar tiden åtminstone ge oss distans till de flesta av våra problem och jobbiga upplevelser. Fastän tiden eller distansen aldrig kan ta bort orsakerna till att vi mår skit så låter distansen oss att börja se och analysera och kanske kan vi till och med börja fungera, någorlunda. Och så småningom knackar glädjen och livslusten på vår dörr.

Den värsta fienden till att vi åter kan börja må bra igen är ingen annan än vi själva. Jag har själv varit där i självömkans latrin och vältrat mig i denna naturliga gödselhög av destruktiva känslor som fick mig att tycka synd om mig själv. Ett naturligt känslomässigt mönster som inte leder någon vart. Förutom möjligen till depression.

Som redaktör och i min arbetsledarroll har jag lagt märke till några saker vad gäller att må dåligt. Jag har kommit i kontakt med personer, både män och kvinnor, som av olika anledningar har haft det jobbig och ju mer jag har brytt mig om deras psykosociala situation ju sämre har de mått. En del har mått riktigt dåligt. Vilket har fått mig att känna det hela som ett moment 22.

En annan sak är en koppling mer än något annat. Att vårt samhälle har blivit hårdare och mer egoistiskt med en elitistiskt inriktning är något som säkert många kan hålla med om. Med det lägger jag grunden för kommande påstående. Det allt hårdare samhällsklimatet och den elitistiska eftersträvan har fått oss människor att börja må sämre än vanligt. Ungdomar idag lever ofta med enorma förväntningar som för många är ouppnåbara. Väldigt många av dem anser att lyckas här i livet är detsamma som hur mycket pengar man tjänar eller har. Det finns inte mycket annat som är eftersträvansvärt.

Jag tänker inte spy upp fraser som ”det var bättre förr” men när jag fick frågan som liten parvel på 13 år vad jag önskade mig som vuxen så handlade svaret inte om ekonomisk rikedom. Jag ville gifta mig och få många barn. När jag var 19 år fick jag en liknande fråga, ”Björn, om man kunde bestämma vad som hände i livet – hur skulle ditt liv se ut då?”. Jag svarade att jag skulle gifta mig, skaffa många barn och så skulle jag jobba som musiker eller som journalist.

Det är inte konstigt att så många mår skit idag i ett samhälle som hela tiden blir hårdare och egoistiskt. Nej, vi får resa oss upp och skaka av oss de problem som håller oss fast i självömkan så vi kan tala om för alla omänskliga beslutsfattare som anser att det är okej att gå till jobbet dagen efter att en närstående har dött, etc. Med dessa tankar, erfarenheter och åsikter vill jag önska er alla en fantastisk hälsosamt år 2010.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2