Tag Archives: attityder

Mobbning inom politiken

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Ibland förvånas jag över att det går så bra för Sverige som det ändå gör med tanke på den inkompetens som tycks bli allt vanligare bland våra politiker i både kommun och landsting, dessvärre. Jag säger inte att det är så i detta ”enskilda fall” vilket vi naturligtvis inte kan uttala oss om, av politiska skäl, men ibland kommer funderingar om det ligger någon sanning bakom påståenden som, att många av våra politiker som saknar socialkompetens och förmågan att känna empati samtidigt har andra områden de behärskar utomordentligt såsom ekonomi eller att spela piano?

Delar av texten nedan är från en kommentar jag skrev till inlägget, ”Om att vara döv och bli mobbad på facebook”, på bloggen Fulldelaktighet.nu

Paul Lindquist, moderat kommunalråd på Lidingö, bildade sig en snabb åsikt om kommunpolitiker kollega Anna Stenson, MP, är fullmäktigeledamot i Lidingö kommun. Paul visar ett klassiskt exempel på hur okunskap lätt föder förutfattade meningar och borde för alla och envar ge lärdom om att det alltid är bättre att hålla käft tills man vet vad man uttalar sig om.

Paul Lindquist visar dessvärre också, som så många andra politiker idag, bristande omdöme när han inte (än så länge) anser sig behöva be om ursäkt fast han har trampat i klaveret genom sitt juvenila behov av att göra sig lustig på andras bekostnad.

I Aftonbladet försökte han be om ursäkt men säger egentligen bara att det hela är ett missförstånd och att han SKA be Anna Stenson om ursäkt och att han är väldigt ledsen att hon har tagit illa vid sig vilket inte var hans mening. Paul Lindqvist ville beskriva en händelse och gjorde bara en uppdatering av dagens upplevelser. Sedan kan man ju ifrågasätta varför han plockade bort henne från sin facebook och samtidigt tillsammans med andra kollegor får henne att framstå som en fuskare som inte alls är hörselskadad eller döv?

Det verkar nästan som Alliansen har blivit smittade av ett konstigt plastic padding- eller Hollywood virus och blivit smått imperialistiska så fort de syns eller hörs i media ett visst antal gånger. När jag hörde talas om att Anna Stenson blev uthängd som fejk-döv gick mina tankar till Alliansens fantastiska drev om det enorma fusket inom försäkringskassan och sjukförsäkringen. Men också om USA, president George W. Bush och fusket kring en felaktig information om att Irak hade massförstörelsevapen vilket resulterade i ett krig.

Jag vet inte hur det är för er men jag undrar ofta när våra folkvalda politiker blev så kallade professionella yrkes politiker istället för vanliga ”svenssons” som brann för vissa politiska frågor och ville göra det bättre för sina medmänniskor. Idag verkar de mest finnas till för sin egen skull och för att tjäna pengar, mycket pengar, och för att chockera på alla möjliga och omöjliga sätt enkom för att få synas i massmedia. (Ingen PR är dålig PR – heter det ju!?)

Hur som helst så har, denna gång, Paul Lindqvist, moderat kommunalråd på Lidingö, visat vad Alliansen och Moderaterna står för och kan leverera. Ett kyligt samhälle där man gärna hånar och är sarkastiska mot minoriteter i vårt fantastiska land. Det är sorgligt att Paul Lindqvist inte ens förstår att han har trampat i klaveret och ännu sorgligare är det att han är vald av folket på Lidingö. Eller har han ärvt sitt politiska uppdrag?

Ta hand om er!
Nalle

Ps. Reumatiker som ibland kan gå två meter – bara så ni vet. Ds.

Share Button

Politikernas väloljade ovilja

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Hur länge till ska vi behöva slåss för att kunna nyttja våra grundläggande mänskliga rättigheter? Hur länge till ska vi behöva argumentera att bristande tillgänglighet ÄR diskriminerande? Hur länge till ska vi behöva förnedras med kränkande och intima frågeställningar inför främmande människor som ska handlägga våra ärenden som rimliga eller orimliga? Hur länge till ska vi orka att snällt ta emot politikernas väloljade ovilja att klassa otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, politikernas konstiga attityder som våra ministrar genom bristande handlingsförmåga legaliserar, något som föder en otäck syn på personer med funktionsnedsättning!

Vilka är då vi? Jo, vi är 500 000 stycken. En halv miljon. I Sverige har var femte person en funktionsnedsättning som påverkar deras vardag. Jag vet inte mycket om politik men om jag var politiker så skulle jag väldigt gärna ha över en majoritet av dessa 500 000 till mitt parti. I alla fall i år, det är ju val i år.

Regeringen har gjort anka när det gäller sjukförsäkringsreformen, det kan man läsa i DN. Och med en sådan urusel handikappolitik kommer sittande regering att få problem med att behålla deras väljare som har en funktionsnedsättning. Inte för att jag tror att det andra blocket är speciellt mycket bättre men jag inbillar mig att de har en något större medmänsklighet. Fast det vette tusan? De brukar åtminstone säga att de vill höja skatten så barn, gamla, sjuka och funktionsnedsatta ska få det bättre.

Hur länge ska man behöva hålla på att strida för sina rättigheter att få leva ett vanligt och värdigt liv? Här om dagen ringde jag försäkringskassan för att klargöra min ekonomiskt ohållbara situation. Efter att ha berättat min historia för fyra personer, blev kopplad fram och tillbaka till olika handläggare, fick jag rådet att inte vara så otrevlig och att höra av mig till det sociala. ”Du behöver inte vara otrevlig! Du kan inte få mer pengar av försäkringskassan. Det är så här reglerna är nu. Du får höra av dig till sociala eller till kommunen”.

Okej. Jag var arg. ”Jag har sjukersättning, handikappersättning och bostadsbidrag och eftersom jag inte kan påverka min ekonomi genom att jobba extra då och då så borde jag ju kunna överleva på pensionen, eller? Jag kan inte få ner kostnaderna genom att flytta till en mindre lägenhet då jag behöver en stor lägenhet på grund av mina el rullstolar och övriga hjälpmedel plus mina personliga assistenters arbetsmiljö. Hur än jag vänder och vrider på det så har jag likförbannat bara 3500 kronor kvar när hyran är betald. Så vad fan ska jag göra med alla andra räkningar, med maten och kläder?”

Det var nu jag var otrevlig och som hon sa att jag får söka hjälp hos det sociala. Telefonsamtalet slutade så. Jag fattar ingenting? Det är andra gången jag får bita i det sura äpplet och klä av mig stoltheten och plocka fram tiggeri mössan. Förra gången sa sociala att jag låg drygt tre tusen under normen. Men okej, då får jag äntligen hjälp, tänkte jag. Men icke sa nicke. Jag fick ingen hjälp för de tyckte att försäkringskassan inte hade gjort allt. Eftersom jag hade arbetat i lite mer än tio år menade de att jag skulle ha sjukpenning istället för sjukersättning. (Sjukpenningen är baserad på min senaste inkomst och inte på något jävla fantasibelopp som kallas för basbelopp).

Det är underligt att inte massmedia har skrivit om det här förr? Men tydligen är det så att vi har fått det så dåligt i Sverige att vi inte längre har råd att se till att de som har sjukersättning kan leva på det, (och på eventuellt bostadstillägg), utan nu förtiden blir vi hänvisade att söka socialbidrag. Nej, grundläggande mänskliga rättigheter ska ligga hos staten och inte hos kommunen!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4