Etikettarkiv: attityder

”Du har inte accepterat ditt handikapp”

Postat av
6

En vän och styrelsekamrat i STIL, Veronica Kallander, skrev på sin facebook här om dagen följande: fick ikväll veta att jag på sina håll uppfattas som arg och bitter för att jag inte har ”accepterat mitt handikapp”. Det tyckte jag var roligt. :)  

Det fick mig att minnas en del liknande händelser och uttalanden som jag har stött på genom åren och att jag tidigare har skrivit om personer som uttrycks sig klantigt eller har bjudit på otäcka attityder gentemot personer med funktionsnedsättning, eller i största allmänhet haft en hemsk syn på människors lika värde. Men även om jag kommer ta upp en del ifrån de inläggen ska vi inte länka dit nu utan jag kom och tänka på ett par andra saker när jag läste Veronicas inlägg på FB.

För egen del brukar jag tycka det är ganska lätt att sålla bort idioterna från människor som av okunskap kan uttrycka sig klantigt, oavsett om det sker nyktert eller efter en eller fem öl, och som jag tidigare sagt så beror det på hur jag för dagen mår om jag orkar förklara eller upplysa dem, vilket oftast brukar ske och då också oftast med framgång. I alla fall för stunden. :-) Hur som helst finner jag det ganska konstigt att vi i vår upplysta värld idag, år 2012, fortfarande relativt ofta kan stöta på personer med liknande attityder som Veronica gjorde i det här fallet. Än värre är det när vi alla, vårt land, har beslutat genom alla nivåer och på alla möjliga sätt genom lagar och ratificeringar med mera att alla människor är lika mycket värda och att alla i vårt land Sverige ska behandlas väl och att ingen ska diskrimineras eller fara illa på annat sätt – samtidigt som uteliggarna blir allt fler och barnfattigdomen har ökat det senaste tio åren, klyftorna mellan fattiga och rika har ökat, regeringen behöver ytterligare fem år för att stöta och blöta redan tagna beslut gällande tillgängligheten för funktionsnedsatta medborgare. Det vill säga att den ÄR diskriminerande.

På ena sidan säger politikerna Hej och på andra Då..! Alla människor som behöver slåss för sin värdighet, alla som behöver höja sin röst för att bli hörd och för att få de verktyg och hjälpmedel som behövs för att kunna utöva sina rättigheter som medborgare, alla människor som behöver göra sig obekväma för att överhuvudtaget kunna existera i och ta del av samhällets hela utbud på samma villkor som alla andra brukar av en del okunniga personer anses vara besvärliga och självklart har de inte accepterat sitt handikapp.

Jag skulle vilja säga att det är en stor politisk förlust för vårt vackra och underbara land när personer som Veronica Kallander behöver bli ”uppfattad som arg och bitter” eller bli påhoppad med att hon inte har ”accepterat sitt handikapp”. En stor förlust som enbart visar hur otroligt långt vi har kvar att gå.

Ta hand om er
- och var rädd om varandra i sommar!
Nalle

Ja, du herr statsminister..!

Postat av
1

Det finns väl ingenting som föder kreativitet så mycket som krisens tider gör, oavsett om det handlar om personlig kris, ett samhälle eller ett land i kris, så verkar många av oss människor plocka fram det bästa i oss för att lösa problemen. Många människor är fantastiska på det viset. Om du inte visste det herr statsminister så är vårt land i kris. Många, många och ännu fler av dina medborgare mår riktigt dåligt och är i sådant utsatt läge att vräkning, hungriga magar, depression och självmord är vardag i det land du styr. Jag anser att vårt land är i stor kris. Bevisen till att dessa fantastiska människor som vill göra en insats för sina medmänniskor finns och till påståendet att många mår skit i det land som du föredrar hittar du på olika Facebook sidor och över hela Internet.

Ja, du herr statsminister! Vad är skillnaden?
Vad är skillnaden på att nonchalera och försämra levnadsvillkoren så mycket för dem som inte kan klara sig själva för att de är sjuka, funktionsnedsatta eller gamla, så att de svälter, blir deppiga och eventuellt tar sina liv, mot andra välkända fientliga grupperingar gentemot de svaga i samhället? Jag är uppriktig i min fråga om än desperat. Jag ser inte skillnaden eftersom resultatet blir ju detsamma. Vi behandlas på ett bättre sätt idag, fast ändå inte, så om skillnaden bara är den att vägen till det oundvikliga, vad det nu står för?, kantas av en klapp på axeln och leende politiker som ett tack för pengarna ni tog genom era skattesänkningar så föredrar jag nog skott i pannan eller liknande. Under förutsättning att jag får behålla min värdighet och slipper gå hungrig, kan betala mina räkningar och slipper bli vräkt.

Med jobb löser vi allt – förutom de som inte kan jobba!
Ja, du herr statsminister! Jag antar att du och säkert många andra kostymgubbar och kvinnliga motsvarigheter i riksdagen rynkar på näsan och anser att det ovan skrivna var onödigt och antagligen juvenilt, eller? Ja, kanske det? Men det är inte mer eller mindre barnsligt och absolut inte lika farligt som den politik som du och de dina har förts senaste åren där man medvetet har testat den svenska befolkningens attityder och reaktioner genom att ge merparten, (dvs de som arbetar), mer pengar i plånboken och samtidigt bekosta det med att nedmontera sjukförsäkringen men också med att sparka huvudet av de som redan ligger ner. Du vet, långtidssjuka och alla de funktionsnedsatta personer som inte kan arbeta eller påverka sin ekonomi och som har personlig assistans större delen av dygnet. (Oj, var jag hård nu igen? Förlåt, men kom och byt liv med mig så ska vi se hur du låter om ett tag?)

Nu har politikerna tagit nytt initiativ och tillsatt ytterligare en utredning mot fuskare, denna gång är det ALLA fuskare inom personlig assistans som ska få på nöten. Jag tycker verkligen inte om fuskare eftersom de alltid försämrar och ökar byråkratin. Det går heller inte att låta bli att undra hur många som kommer hamna mellan stolarna denna gång, som kommer börja med psykofarmaka, bli vräkta eller ta sitt liv. Jag har länge sett ett mönster i vår tids politik, ett mönster där empati och medmänsklighet byts allt oftare ut mot ekonomiska mål. Är slutmålet ekonomiskt fördelaktigt så what the fuck..!

Ja, du herr statsministern. Jag vill inte måla fan på väggen, inte än, och inte för att jag tror på dig eller att några politiker överhuvudtaget ska våga sticka ut hakan och göra något åt detta helvete till liv som så många lever i. Nej, jag vill inte måla fan på väggen på grund av alla underbara medmänniskor som har slutit upp och engagerat sig. Ni alla är fantastiska och jag hoppas att ni, och alla vi, tillsammans kan göra något åt de skogstokiga politiker vars förslag och agendor vid första anblicken ser harmlösa ut men vid en närmare koll börjar bete sig omänskligt och högst ovärdigt. Låt oss sänka denna omänskliga politik..!

Ta hand om er!
Nalle

Mobbning inom politiken

Postat av
1

Ibland förvånas jag över att det går så bra för Sverige som det ändå gör med tanke på den inkompetens som tycks bli allt vanligare bland våra politiker i både kommun och landsting, dessvärre. Jag säger inte att det är så i detta ”enskilda fall” vilket vi naturligtvis inte kan uttala oss om, av politiska skäl, men ibland kommer funderingar om det ligger någon sanning bakom påståenden som, att många av våra politiker som saknar socialkompetens och förmågan att känna empati samtidigt har andra områden de behärskar utomordentligt såsom ekonomi eller att spela piano?

Delar av texten nedan är från en kommentar jag skrev till inlägget, ”Om att vara döv och bli mobbad på facebook”, på bloggen Fulldelaktighet.nu

Paul Lindquist, moderat kommunalråd på Lidingö, bildade sig en snabb åsikt om kommunpolitiker kollega Anna Stenson, MP, är fullmäktigeledamot i Lidingö kommun. Paul visar ett klassiskt exempel på hur okunskap lätt föder förutfattade meningar och borde för alla och envar ge lärdom om att det alltid är bättre att hålla käft tills man vet vad man uttalar sig om.

Paul Lindquist visar dessvärre också, som så många andra politiker idag, bristande omdöme när han inte (än så länge) anser sig behöva be om ursäkt fast han har trampat i klaveret genom sitt juvenila behov av att göra sig lustig på andras bekostnad.

I Aftonbladet försökte han be om ursäkt men säger egentligen bara att det hela är ett missförstånd och att han SKA be Anna Stenson om ursäkt och att han är väldigt ledsen att hon har tagit illa vid sig vilket inte var hans mening. Paul Lindqvist ville beskriva en händelse och gjorde bara en uppdatering av dagens upplevelser. Sedan kan man ju ifrågasätta varför han plockade bort henne från sin facebook och samtidigt tillsammans med andra kollegor får henne att framstå som en fuskare som inte alls är hörselskadad eller döv?

Det verkar nästan som Alliansen har blivit smittade av ett konstigt plastic padding- eller Hollywood virus och blivit smått imperialistiska så fort de syns eller hörs i media ett visst antal gånger. När jag hörde talas om att Anna Stenson blev uthängd som fejk-döv gick mina tankar till Alliansens fantastiska drev om det enorma fusket inom försäkringskassan och sjukförsäkringen. Men också om USA, president George W. Bush och fusket kring en felaktig information om att Irak hade massförstörelsevapen vilket resulterade i ett krig.

Jag vet inte hur det är för er men jag undrar ofta när våra folkvalda politiker blev så kallade professionella yrkes politiker istället för vanliga ”svenssons” som brann för vissa politiska frågor och ville göra det bättre för sina medmänniskor. Idag verkar de mest finnas till för sin egen skull och för att tjäna pengar, mycket pengar, och för att chockera på alla möjliga och omöjliga sätt enkom för att få synas i massmedia. (Ingen PR är dålig PR – heter det ju!?)

Hur som helst så har, denna gång, Paul Lindqvist, moderat kommunalråd på Lidingö, visat vad Alliansen och Moderaterna står för och kan leverera. Ett kyligt samhälle där man gärna hånar och är sarkastiska mot minoriteter i vårt fantastiska land. Det är sorgligt att Paul Lindqvist inte ens förstår att han har trampat i klaveret och ännu sorgligare är det att han är vald av folket på Lidingö. Eller har han ärvt sitt politiska uppdrag?

Ta hand om er!
Nalle

Ps. Reumatiker som ibland kan gå två meter – bara så ni vet. Ds.

Politikernas väloljade ovilja

Postat av
4

Hur länge till ska vi behöva slåss för att kunna nyttja våra grundläggande mänskliga rättigheter? Hur länge till ska vi behöva argumentera att bristande tillgänglighet ÄR diskriminerande? Hur länge till ska vi behöva förnedras med kränkande och intima frågeställningar inför främmande människor som ska handlägga våra ärenden som rimliga eller orimliga? Hur länge till ska vi orka att snällt ta emot politikernas väloljade ovilja att klassa otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, politikernas konstiga attityder som våra ministrar genom bristande handlingsförmåga legaliserar, något som föder en otäck syn på personer med funktionsnedsättning!

Vilka är då vi? Jo, vi är 500 000 stycken. En halv miljon. I Sverige har var femte person en funktionsnedsättning som påverkar deras vardag. Jag vet inte mycket om politik men om jag var politiker så skulle jag väldigt gärna ha över en majoritet av dessa 500 000 till mitt parti. I alla fall i år, det är ju val i år.

Regeringen har gjort anka när det gäller sjukförsäkringsreformen, det kan man läsa i DN. Och med en sådan urusel handikappolitik kommer sittande regering att få problem med att behålla deras väljare som har en funktionsnedsättning. Inte för att jag tror att det andra blocket är speciellt mycket bättre men jag inbillar mig att de har en något större medmänsklighet. Fast det vette tusan? De brukar åtminstone säga att de vill höja skatten så barn, gamla, sjuka och funktionsnedsatta ska få det bättre.

Hur länge ska man behöva hålla på att strida för sina rättigheter att få leva ett vanligt och värdigt liv? Här om dagen ringde jag försäkringskassan för att klargöra min ekonomiskt ohållbara situation. Efter att ha berättat min historia för fyra personer, blev kopplad fram och tillbaka till olika handläggare, fick jag rådet att inte vara så otrevlig och att höra av mig till det sociala. ”Du behöver inte vara otrevlig! Du kan inte få mer pengar av försäkringskassan. Det är så här reglerna är nu. Du får höra av dig till sociala eller till kommunen”.

Okej. Jag var arg. ”Jag har sjukersättning, handikappersättning och bostadsbidrag och eftersom jag inte kan påverka min ekonomi genom att jobba extra då och då så borde jag ju kunna överleva på pensionen, eller? Jag kan inte få ner kostnaderna genom att flytta till en mindre lägenhet då jag behöver en stor lägenhet på grund av mina el rullstolar och övriga hjälpmedel plus mina personliga assistenters arbetsmiljö. Hur än jag vänder och vrider på det så har jag likförbannat bara 3500 kronor kvar när hyran är betald. Så vad fan ska jag göra med alla andra räkningar, med maten och kläder?”

Det var nu jag var otrevlig och som hon sa att jag får söka hjälp hos det sociala. Telefonsamtalet slutade så. Jag fattar ingenting? Det är andra gången jag får bita i det sura äpplet och klä av mig stoltheten och plocka fram tiggeri mössan. Förra gången sa sociala att jag låg drygt tre tusen under normen. Men okej, då får jag äntligen hjälp, tänkte jag. Men icke sa nicke. Jag fick ingen hjälp för de tyckte att försäkringskassan inte hade gjort allt. Eftersom jag hade arbetat i lite mer än tio år menade de att jag skulle ha sjukpenning istället för sjukersättning. (Sjukpenningen är baserad på min senaste inkomst och inte på något jävla fantasibelopp som kallas för basbelopp).

Det är underligt att inte massmedia har skrivit om det här förr? Men tydligen är det så att vi har fått det så dåligt i Sverige att vi inte längre har råd att se till att de som har sjukersättning kan leva på det, (och på eventuellt bostadstillägg), utan nu förtiden blir vi hänvisade att söka socialbidrag. Nej, grundläggande mänskliga rättigheter ska ligga hos staten och inte hos kommunen!

Ta hand om er!
Nalle