Tag Archives: attityder

”Du har inte accepterat ditt handikapp”

En vän och styrelsekamrat i STIL, Veronica Kallander, skrev på sin facebook här om dagen följande: fick ikväll veta att jag på sina håll uppfattas som arg och bitter för att jag inte har ”accepterat mitt handikapp”. Det tyckte jag var roligt. 🙂 

Det fick mig att minnas en del liknande händelser och uttalanden som jag har stött på genom åren och att jag tidigare har skrivit om personer som uttrycks sig klantigt eller har bjudit på otäcka attityder gentemot personer med funktionsnedsättning, eller i största allmänhet haft en hemsk syn på människors lika värde. Men även om jag kommer ta upp en del ifrån de inläggen ska vi inte länka dit nu utan jag kom och tänka på ett par andra saker när jag läste Veronicas inlägg på FB.

För egen del brukar jag tycka det är ganska lätt att sålla bort idioterna från människor som av okunskap kan uttrycka sig klantigt, oavsett om det sker nyktert eller efter en eller fem öl, och som jag tidigare sagt så beror det på hur jag för dagen mår om jag orkar förklara eller upplysa dem, vilket oftast brukar ske och då också oftast med framgång. I alla fall för stunden. 🙂 Hur som helst finner jag det ganska konstigt att vi i vår upplysta värld idag, år 2012, fortfarande relativt ofta kan stöta på personer med liknande attityder som Veronica gjorde i det här fallet. Än värre är det när vi alla, vårt land, har beslutat genom alla nivåer och på alla möjliga sätt genom lagar och ratificeringar med mera att alla människor är lika mycket värda och att alla i vårt land Sverige ska behandlas väl och att ingen ska diskrimineras eller fara illa på annat sätt – samtidigt som uteliggarna blir allt fler och barnfattigdomen har ökat det senaste tio åren, klyftorna mellan fattiga och rika har ökat, regeringen behöver ytterligare fem år för att stöta och blöta redan tagna beslut gällande tillgängligheten för funktionsnedsatta medborgare. Det vill säga att den ÄR diskriminerande.

På ena sidan säger politikerna Hej och på andra Då..! Alla människor som behöver slåss för sin värdighet, alla som behöver höja sin röst för att bli hörd och för att få de verktyg och hjälpmedel som behövs för att kunna utöva sina rättigheter som medborgare, alla människor som behöver göra sig obekväma för att överhuvudtaget kunna existera i och ta del av samhällets hela utbud på samma villkor som alla andra brukar av en del okunniga personer anses vara besvärliga och självklart har de inte accepterat sitt handikapp.

Jag skulle vilja säga att det är en stor politisk förlust för vårt vackra och underbara land när personer som Veronica Kallander behöver bli ”uppfattad som arg och bitter” eller bli påhoppad med att hon inte har ”accepterat sitt handikapp”. En stor förlust som enbart visar hur otroligt långt vi har kvar att gå.

Ta hand om er
– och var rädd om varandra i sommar!
Nalle

Share Button

Ja, du herr statsminister..!

Det finns väl ingenting som föder kreativitet så mycket som krisens tider gör, oavsett om det handlar om personlig kris, ett samhälle eller ett land i kris, så verkar många av oss människor plocka fram det bästa i oss för att lösa problemen. Många människor är fantastiska på det viset. Om du inte visste det herr statsminister så är vårt land i kris. Många, många och ännu fler av dina medborgare mår riktigt dåligt och är i sådant utsatt läge att vräkning, hungriga magar, depression och självmord är vardag i det land du styr. Jag anser att vårt land är i stor kris. Bevisen till att dessa fantastiska människor som vill göra en insats för sina medmänniskor finns och till påståendet att många mår skit i det land som du föredrar hittar du olika Facebook sidor och över hela Internet.

Ja, du herr statsminister! Vad är skillnaden?
Vad är skillnaden på att nonchalera och försämra levnadsvillkoren så mycket för dem som inte kan klara sig själva för att de är sjuka, funktionsnedsatta eller gamla, så att de svälter, blir deppiga och eventuellt tar sina liv, mot andra välkända fientliga grupperingar gentemot de svaga i samhället? Jag är uppriktig i min fråga om än desperat. Jag ser inte skillnaden eftersom resultatet blir ju detsamma. Vi behandlas på ett bättre sätt idag, fast ändå inte, så om skillnaden bara är den att vägen till det oundvikliga, vad det nu står för?, kantas av en klapp på axeln och leende politiker som ett tack för pengarna ni tog genom era skattesänkningar så föredrar jag nog skott i pannan eller liknande. Under förutsättning att jag får behålla min värdighet och slipper gå hungrig, kan betala mina räkningar och slipper bli vräkt.

Med jobb löser vi allt – förutom de som inte kan jobba!
Ja, du herr statsminister! Jag antar att du och säkert många andra kostymgubbar och kvinnliga motsvarigheter i riksdagen rynkar på näsan och anser att det ovan skrivna var onödigt och antagligen juvenilt, eller? Ja, kanske det? Men det är inte mer eller mindre barnsligt och absolut inte lika farligt som den politik som du och de dina har förts senaste åren där man medvetet har testat den svenska befolkningens attityder och reaktioner genom att ge merparten, (dvs de som arbetar), mer pengar i plånboken och samtidigt bekosta det med att nedmontera sjukförsäkringen men också med att sparka huvudet av de som redan ligger ner. Du vet, långtidssjuka och alla de funktionsnedsatta personer som inte kan arbeta eller påverka sin ekonomi och som har personlig assistans större delen av dygnet. (Oj, var jag hård nu igen? Förlåt, men kom och byt liv med mig så ska vi se hur du låter om ett tag?)

Nu har politikerna tagit nytt initiativ och tillsatt ytterligare en utredning mot fuskare, denna gång är det ALLA fuskare inom personlig assistans som ska få på nöten. Jag tycker verkligen inte om fuskare eftersom de alltid försämrar och ökar byråkratin. Det går heller inte att låta bli att undra hur många som kommer hamna mellan stolarna denna gång, som kommer börja med psykofarmaka, bli vräkta eller ta sitt liv. Jag har länge sett ett mönster i vår tids politik, ett mönster där empati och medmänsklighet byts allt oftare ut mot ekonomiska mål. Är slutmålet ekonomiskt fördelaktigt så what the fuck..!

Ja, du herr statsministern. Jag vill inte måla fan på väggen, inte än, och inte för att jag tror på dig eller att några politiker överhuvudtaget ska våga sticka ut hakan och göra något åt detta helvete till liv som så många lever i. Nej, jag vill inte måla fan på väggen på grund av alla underbara medmänniskor som har slutit upp och engagerat sig. Ni alla är fantastiska och jag hoppas att ni, och alla vi, tillsammans kan göra något åt de skogstokiga politiker vars förslag och agendor vid första anblicken ser harmlösa ut men vid en närmare koll börjar bete sig omänskligt och högst ovärdigt. Låt oss sänka denna omänskliga politik..!

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4