Tag Archives: ärlighet

Att acceptera sin situation

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Ni som har läst min blogg de senaste tiden har säkert kunna skönja en pessimistisk ton och i vissa fall en något överdriven uppgivenhet för den hemska attityd som många gånger är förtryckande och den onödiga otillgänglighet, som jag möter mer eller mindre varje dag i Sverige som funktionsnedsatt människa. Det kan tyckas oprofessionellt eller till och med juvenilt (barnsligt) att låta känslorna ta över.

Med ”Nalles tankar från roten” ville jag, bland annat, försöka ge en annan bild av mig och mitt liv som ensamstående pappa, singel, arbetsledare och funkis än den vi matas med varje dag. Om något kan tyckas vara juvenilt är det säkert min förhoppning att bloggen ska kunna ändra folks attityder och åsikter gentemot människor med olika funktionsnedsättningar, oavsett om dessa beror på enkel okunskap eller svårartad trångsynthet.

Jag tror för att kunna växa som människa och person och leva ett så gott och lyckligt liv man nu kan i vår materiella tid där väldigt mycket handlar om yta och jaget, speciellt om man har en funktionsnedsättning, medfödd eller förvärvad senare i livet, har man bäst chans om man har lyckats acceptera sin situation. Eller? Jag har alltid trott att det är en förutsättning. Likväl som jag alltid har trott att jag för mycket längesedan har accepterat min reumatism och funktionsnedsättning. Och i stora drag har jag gjort det men det finns ju gränser. Fast vem vet? I vissa situationer kanske vi alltid kommer att ta åt oss och bli ledsna eller arga. Förr blev jag oftast arg om det blev känsligt i debatter och liknande. Men det kanske är åldern? (Ha, ha, ha).

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att acceptera sin funktionsnedsättning? Det vore en fördel kan jag tycka att slippa lägga ner energi på något så negativt. Däremot är det rena döden för självkänslan att tycka synd om sig själv, fast det kan säkert vara svårt att låta bli när så många i samhället har den attityden och åsikten. Jag glömmer aldrig en bekant när han såg mig stå för första gången efter att vi hade umgåtts i något år från och till, han utbrast med stor förvåning och försiktig glädje: ”Va..! Kan du stå..!? Det var som… Hur länge har du..? Kan du gå? Nähä, men vadå. Nu tänker i alla fall inte jag tycka synd om dig mer, bara så du vet!” Det hela avslutades med gapskratt.

Hur som helst. Jag har alltid låtit mina erfarenheter fått fritt spelrum här och jag har försökt måla med ord så tydligt jag kan för att förmedla de känslor som fyller mitt bröst, de tankar som fyller huvudet till bristningsgränsen, när politiska åsikter och beslut får konsekvenser som kan blåsa bort verklighetens vardag hur lätt som helst. Jag har gjort det bästa jag kan för att förklara och berätta hur livet är i vårt land om man är funkis. Jag kommer fortsätta att berätta om min verklighet oavsett vad andra tycker, oavsett om det finns folk i fin rum som tycker att vissa saker säger man inte. Och man vädrar inte sin lort för allt och alla.

Ta hand om er!
– och glöm ej att det är bloggkärleksveckan.
Nalle

Share Button

Kliar du mig på ryggen så…!

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Det händer ganska ofta att andra assistansanvändare frågar mig, ”hur gör du för att få dina personliga assistenter att jobba kvar så länge?”. Idag har jag två assistenter som har jobbat i sjutton (17) år, en i sju år och två andra som har jobbat cirka sex år och två som jobbat i två år till sommaren. Sedan har jag en alldeles ny personlig assistent. Jag kanske ska tillägga att tre är långtidssjuka, en av dessa har varit sjuk i tre år, en i snart två år och den sista i två månader.

Omsättningen av personliga assistenter
Omsättningen är ett av de större problemen i LASS och anledningen till det är flera vilket jag inte kommer gå in på här och nu. Eftersom jag helst vill ha samma assistenter har jag jobbat ganska mycket på att hitta vägar till att de stannar kvar, minst i två till tre år. Enligt mig och mitt sätt så tar det i princip ett år innan mina assistenter är formade efter hur jag fungerar och jag har lärt mig hur de fungerar. Det handlar om så mycket mer än att tala om när, hur, varför och vad jag behöver assistans med. Det är ett samarbete, ibland väldigt känsligt samarbete med mycket finlir, som måste fungera vilket kan vara svårt om man är olika som personer. Andra orsaker som kan grusa ett gott samarbete är om assistenten har en stark åsikt om hur personlig assistans ska fungera, eller om de har starka åsikter överhuvudtaget, eller om de ifrågasätter vikten av vissa arbetsuppgifter. För att få och behålla en bra assistans finns det några saker jag försöker hålla på och det är konversation, flexibilitet, generositet ”kliar du mig på ryggen så kliar jag dig på ryggen” och ärlighet samt delaktighet.

Flexibilitet åt alla håll
Jag pratar mycket med mina assistenter, om allt ifrån deras jobb och fritid till vackert väder och ingenting. KONVERSATION är en avgörande faktor till fungerande assistans. Eftersom hälften av mina assistenter är betydligt yngre än mig har det hänt ganska ofta att jag har fått en slags mentor roll, på gott och ont. FLEXIBILITET: Jag är flexibel med tider och avrundar alltid uppåt, dvs till deras fördel, så om de har jobbat till exempel 7 1/2 timme får de betalt för 8 timmar. Jag ger alltid ledigt OM jag får tag på ersättare. GENEROSITET: Jag ställer upp till 100% på mina assistenter så länge de gör detsamma och OM de inte bjuder tillbaka brukar jag efter några gånger ta upp det. ÄRLIGHET: Jag låter dem få reda på hur det går när det går bra och dåligt eller när jag är missnöjd. I ärlighetens namn visar jag inte speciellt mycket hänsyn om jag vill göra vissa saker eller/och om jag inte mår bra så får de veta det, jag h , etc. Det ger dem insyn och en slags DELAKTIGHET i mitt liv vilket har visat sig höja deras ansvarskänsla, speciellt de yngre assistenterna, och det vet ju alla att med ansvar växer man som person.

Men om jag ska välja någon av dessa fem saker så skulle det bli konversation för utan det funkar ingenting. Så snacka med era assistenter, var lyhörda för hur de mår och vad de tycker och tänker kring deras yrke och arbetsplats. Det kan man göra utan att bli överkörd eller utan risk för att du inte ska kunna leva ditt liv på dina villkor. En annat gott råd är återkommande medarbetarsamtal där ni kan ta upp frågetecken, problem och önskemål. Det innebär inte per automatik att du måste göra som assistenten tycker eller säger.

Har du funderingar/frågor skriv vettja..!

Lycka till med din personliga assistans!

Må gott!
Nalle

Share Button