En dröm per natt

Hur många av er är det som kommer ihåg era drömmar? Jag skulle tippa på att det finns en och annan som brukar berätta för sina nära och kära vad de drömmer om. Jag tillhör dom som minns i stort sett varje dröm, eller åtminstone en dröm per natt. Och jag har ett larvigt behov av att få prata av mig om den senaste drömmen. Det är inte för att jag drömmer så häftiga drömmar att jag bara måste berätta, tyvärr. Jag drömmer mest vanliga drömmar, lite småknäppa kanske, men vanliga tråkiga drömmar.

Men så ibland kommer de där guldkornen till nätter då drömmarna är extra ordinära och sticker ut på alla sätt och vis, och då måste jag berätta för någon innan jag glömmer bort drömmen. Men först måste jag kolla med mig själv så drömmen inte är för ”crazy” för att berätta. Det har hänt att personer bara har stått och gapat efter att jag har berättat om mina drömmar. Och det vill vi ju inte. 🙂

Mina drömmar betyder mycket för mig. Det är där jag gör allt det jag inte kan göra i verkliga livet, och lite till. Som ett exempel så existerar inte min rullstol i mina drömmar utan jag är alltid gående. Och inte bara gående utan jag brukar också slåss på någon sjaskig bar där jag räddar typ damer i nöd. Patetiskt, jag vet! Men drömmar är inget annat än drömmar och kan ju som vi alla vet bjuda på den ena konstiga historien efter den andra.

Men de bästa drömmarna kommer oftast och hälsar på straxt innan jag ska somna. Då jag ligger i dvala och kan lättare påverka drömmarnas innehåll. Det vore ju häftigt om vi människor skulle kunna påverka våra drömmars innehåll så till den grad att vi kan detaljstyra dem. Jag vet då vad jag skulle välja att drömma om, he, he. 😉 Drömmen skulle innehålla en viss latinamerikansk skönhet känd bland annat för sin bakre del, men vad vi skulle göra för trevliga saker låter jag vara osagt, och lämnar istället över det osagda till er fantasi.

Strax innan jag somnar till försöker jag påverka mina drömmar, till att bli en positiv berättelse om vad som helst. Jag menar om jag ligger och tänker på att springa naken på en sommaräng borde chansen vara större att jag faktiskt drömmer om en kul stund på en sommaräng, än om jag tänker på hundar. Fast det vette fan. Hundarna kanske hittar till ängen i alla fall? Det fungerar inte alltid att påverka mina drömmar men det händer att jag lyckas få till det. Ibland. 🙂

Apropå hundar så var jag och besökte en kennel igår, eftersom jag ska få en hund av min son, så nattens drömmar handlade givetvis om valpen jag ska få hem om cirka två veckor. Men å andra sidan har sista tidens drömmar handlat mycket om hundar och framför allt om valpar. Det är häftigt när ens drömmar går i uppfyllelse. Nu ska jag gå och drömma ett tag, så fram till vi ses igen, ha det bäst och var rädda om varandra.

Kram!  
Nalle

Share Button

Jobbigt med assistans?

Jag brukar då och då få frågan om det inte är jobbigt att ha assistans hela tiden. Och visst är det jobbigt ibland. Det kan till och med vara skitjobbigt. Vad som är värst varierar beroende på dagsformen, men en av de återkommande jobbigare sakerna med assistansen är att aldrig få vara ensam. Visst, jag kan skicka in min assistent till assistentrummet för att få vara ensam en stund, men det är ändå inte samma sak. Assistenten är ju fortfarande kvar i lägenheten och hör allt som jag hör vilket kan vara nog så jobbigt om man vill vara privat eller intim en stund. Alla har ju behov av att få vara ensam ibland.

Det är lite av ett dilemma eftersom jag inte klarar mig utan assistans. Men det går att lösa så de jobbiga sakerna inte blir fullt lika jobbiga. För att göra det behövs bra och professionella assistenter som har förmågan att vara lyhörda och förstå skillnaden på att göra ett gott arbete och bara dyka upp till arbetet. Men det krävs också att man har arbetsledarkunskaper så assistenterna vet vad de ska göra. Med andra ord är konversation och öppenhet viktigt för att få en bra personlig assistans och ett bra samarbete med assistenterna. Utan konversation och bra samarbete uteblir möjligheterna till att få en bra assistans.

När min assistans fungerar som bäst känns det nästan som om jag inte har någon assistans. Det flyter på av bara farten och samspelet med assistenten är ett faktum. Förr hände det enbart om det var en av mina ”gamlingar i gården” som jobbade, men nu kan jag få samma sköna känsla oavsett vilken assistent som jobbar. Jag tror att förändringen kommer sig utav att jag har haft medarbetarsamtal lite oftare än förr. Men det beror också på turen att jag har fått tag på assistenter som vill jobba som personliga assistenter och de vill alla göra ett bra arbete. Jag har haft de som har jobbat hos mig bara för att de inte har fått tag på annat jobb, så de har tagit ett ”skitjobb” vilket som helst. Med en sådan inställning till yrket kommer jobbinsatsen sannolikt vara allt annat än tillfredsställande. Så dom assistenterna brukar aldrig bli kvar speciellt länge, tack o lov.

Men nu har jag assistenter som fungerar väldigt bra, vilket jag är oerhört tacksam för. Det är en stor positiv skillnad på den livskvalitet som blir med proffsiga assistenter. För även om det fungerar bra rent tekniskt och praktiskt så kommer det aldrig att fungera i längden om inte personkemin finns där, och att personen vill jobba som personlig assistent. Sådan sämre assistans kan också ge upphov till känslan av att det är jobbigt med att ha assistans, eftersom man inte riktigt trivs med varandra blir också assistansen därefter. Så nog kan det vara jobbigt att ha assistans ibland.

Ta hand om er.

Kram!
Nalle

Share Button
1 2 3 4 200