Category Archives: Sjukvård

Mer pengar i plånboken vs Fler patienter på kyrkogården

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

Bli inte allvarligt sjuk! Du ska kunna betala för att få vård när sjukhusen vägrar ta emot dig och det verkar bara bli värre med tiden. Riktiga skräckexempel hörs oftare nu sedan de privata sjukhusen kom till.

Deras ekonomiska tänk har kladdat av sig till andra sjukhus för det verkar inte enbart vara de privata alternativen inom sjukvården som inte tar emot patienter för eftervård/rehabilitering efter operationer om de inte får mer betalt. På de stora sjukhusen är de väldigt snabba och angelägna att skicka hem, eller vidare, patienten efter operationen.

Förr i tiden såg läkare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter till att allt, inklusive operationen, fungerade tillfredsställande innan man fick åka hem. Då brydde man sig mer om helheten. Idag verkar det som om sjukhusdirektörerna och deras ekonomer bestämmer allt mer för vad ska man tro när man hör att patienter dör fast de kunde ha överlevt, men tyvärr de dog i väntan på vård för att ingen ville betala. Förutom att det är, rent ut sagt, ett sjukligt handlande och beteende så sänder det otäcka signaler inför framtiden när sjukhusens direktörer och ekonomer tar död på patienter för att de kostar pengar. Det är inte utan att man börjar undra om psyk saknar några patienter? Men vadå, det blir mer ekonomiskt på det sättet. Och det är ju bra för då kan direktörerna och andra högdjur lämna en positiv årsredovisning vad gäller ekonomin och så får de ju mer pengar i plånboken.

Denna text kom till efter att jag läste en artikel om sjukvården i dn.se 2013-07-08 men nu hittar jag inte den artikeln och när jag ska länka till den i min nedkladdade tidning så fungerar inte det. Varför? Ja, säg det?

Mer pengar i plånboken vs Fler patienter på kyrkogården. Livet leker. För alla utom pat – han bor nu i en träfrack!

ta hand om er!
Nalle

Share Button

Är det dags att bli sin egen läkare?

Warning: Illegal string offset 'filter' in /customers/4/b/d/bjornthoren.se/httpd.www/blogg/wp-includes/taxonomy.php on line 1442

När den svenska sjukvården kommer på tal, privat eller i media, spelar ingen roll för jag spetsar öronen per automatik och innan jag vet ordet av är jag med i debatten. Den svenska sjukvården är för mig ett ämne jag tar på största allvar. Det kan säkert bero på att jag mer eller mindre växte upp på två av landets stora sjukhus, nämligen Karolinska sjukhuset och Lasarettet i Lund. Eftersom jag har en kronisk sjukdom händer det fortfarande att jag vårdas som patient på reumatologen eller på ortopeden. Men eftersom jag idag hamnar på Huddinge sjukhus har jag inte varit där speciellt ofta utan enbart när jag verkligen måst. Något som säkert har förvärrat min fysik trots att min reumatism inte har varit speciellt aktiv utan har mer smygande och nästan obemärkt under lång tid kunnat förstöra min kropp.

Självklart går det inte med säkerhet säga att jag skulle ha varit i bättre fysisk form om jag hade fått fortsätta att behandlas i Lund, men med vetskapen om att jag blivit behandlad från tolv års ålder till jag var tjugoåtta år av ett fåtal reumatiker läkare och ortopeder som kände till både mig och min sjukdom mycket väl, känns det ologiskt att låta någon annan ta över. Om jag bortser från min barnreumatism hann jag personligen bygga upp många relationer, stort förtroende och en obetalbar trygghet under mina tjugosex år på på Lunds lasarett där jag har gjort alla mina operationer, cirka 21 stycken, utom den senaste som jag fick göra på Huddinge sjukhus år 2000.

Vi människor vill känna oss trygga. Till och med när det kommer till något så banalt som vårt utseende och frisyr. Vi har en benägenhet att gå till samma frisör under förutsättning att vi tycker denne gör ett bra jobb. Det är en självklarhet och inget konstigt att vi vill använda samma frisör som vet hur vi vill ha det och se ut. Men när det kommer till våra kroppar, framför allt om vi har dragit nitlotten och blivit tilldelad ett liv med kroniska sjukdomar. Det har blivit alltmer som så att man behandlar verkan och struntar i orsaken vilket innebär att det bara är trams om vi vill känna oss bekväma, säkra och trygga med den som ska behandla oss och våra sjukdomar.

Det skall krävas en enorm tuffhet och styrka hos den som framför klagomål och krav på att få byta läkare eller ännu värre kräver att få behålla samma läkare. För när jag tänker efter brukar byte av läkare inte vara något större problem eftersom det nu för tiden är högst ovanligt att man får behålla samma läkare någon längre period. Till och med när jag under några år var deppig och gick på lyckopiller och skulle samtala med en psykiatriker någon gång i månaden fick jag träffa fler psykiatriker än jag träffade ortopeder under mina 26 år som patient i Lund. Som sagt var det svåra är att få behålla samma läkare om man skulle tycka om personen ifråga så efter åtta nya psykiatriker slutade jag med lyckopiller och att gå tillbaka till nya personer som jag skulle dra upp allt för gång på gång.

Terapi i ett nötskal, ”hur man än vänder och vrider på sig har man arslet bak”, eller kan arslet hamna..? Nä, trötta ut patienten istället så slutar han självmant. Ser bra ut i statistiken

”Med andra ord eldar jag upp mig lätt när sjukvården kommer på tal och jag kan tillstå att ibland kan det förvisso bli lite genant när jag kommer på mig själv att i min ensamhet sitta och skälla och gestikulera framför teven, i och för sig med sakliga och vettiga argument – men ändå.”

Innan jag avrundar detta inlägg vill jag påpeka ytterligare en sak jag lagt märke till när vi pratar sjukvård. I 30 år har jag fått klä av mig, blivit undersökt, klämd på, de har tryckt ner spatlar i halsen så man nästan spytt, jag har blivit stucken med nålar i alla dess storlekar för att lämna blodprover eller för att få olika slags mediciner, jag har blivit röntgad, fotad, gjort ekg- och ultraljudsundersökningar och blivit ännu mer klämd och petad på i undersökningar och på ställen vi inte ska nämna här. 🙂 Saken är den att förr blev jag undersökt. Men idag behöver jag inte ens klä av mig och undersökningar hos VC läkare kan till och med ske utan att ytterjackan tas av. ”Hej och välkommen! Hur mås det?” Jag berättar och så tar man ”kanske” ett blodprov och sedan har femton minuter gått och man blir hemskickad med eller utan medicin.

Läkarvetenskapen i ett nötskal, ”hej och välkommen! Hur mås det?” Hur man än vänder och vrider på sig har man arslet bak, så varför kolla efter! Om det ser bra ut i statistiken eller inte har jag ingen aning om, inte heller om läkare gör patienten frisk.

Ta hand om er!
Nalle

Share Button
1 2 3 4